Bild:
M

Albaniens historia

Albanska folket har en uråldrig historia, men i ett par tusen år var landet mestadels ockuperat och underkuvat av andra stater. Först vid slutet av andra världskriget lyckades Albanien under kommunistisk ledning frigöra sig från främmande överhöghet. Det som i dag är Albanien har tillhört Romarriket, Östrom och det osmanska väldet. 1913 erkändes Albanien som självständigt, men hälften av albanerna hamnade utanför gränserna, främst i Kosovo.  Albanien ockuperades av

Italien 1939, ett Storalbanien upprättades, men ockupationen övertogs av tyskarna. De drevs ut 1944, då albanska kommunister ledda av Enver Hoxha tog över.

Albanerna tros härstamma från illyrerna, ett indoeuropeiskt folk som i slutet av bronsåldern (omkring 1000 f Kr) bodde på den västra sidan av Balkanhalvön. Under 200-talet f Kr började romarna invadera området för att slutgiltigt underkuva motspänstiga illyriska klaner år 9 e Kr. När romarriket delades 395 kom Albanien att tillhöra den östra delen, Bysans.

I slutet av 1300-talet inledde osmanerna (turkarna) erövringen av området, men den albanske nationalhjälten Gjergj Kastrioti, vanligtvis kallad Skanderbeg (Skënderbeu), lyckades samla klanerna till enat motstånd. Under ett kvarts sekel höll de osmanerna stången. Tio år efter Skanderbegs död 1468 införlivades Albanien med det osmanska riket och förblev, trots flera uppror, under turkarnas överhöghet fram till 1912.

Ur kampen för rätten att använda det albanska språket utvecklades under 1800-talets andra hälft en allt starkare albansk nationalism och mer organiserat motstånd. Flera uppror slogs ned.

Hösten 1912 förklarade Balkanförbundets stater – Serbien, Bulgarien, Grekland och Montenegro – krig mot det osmanska riket. Flera av dem gjorde i samband med kriget anspråk på albanska områden, vilket bidrog till att muslimska och kristna ledare utropade Albanien som en självständig stat i november 1912.

När ett fredsavtal slöts vid en stormaktskonferens i London i maj 1913 erkändes Albanien som självständigt, men ungefär hälften av den albanska befolkningen hamnade i angränsande länder. Serbien fick bland annat provinsen Kosovo, och Grekland fick andra albanska områden.

Stormakterna utsåg en preussare, prins Wilhelm av Wied, att styra Albanien, men folkligt motstånd och första världskrigets utbrott fick honom att lämna landet redan efter ett halvår.

Efter kriget hotades landet av en ny delning, vilket albanerna lyckades avvärja vid en fredskonferens i Paris 1920.

Efter några år av inre strider tog Ahmet Zogu, en klanhövding från norra Albanien, makten 1925 med hjälp från bland annat Serbien. Han styrde landet diktatoriskt och lät 1928 utropa sig till kung under namnet Zog I. Han ingick en militär och politisk allians med det fascistiska Italien, men 1939 ockuperade italienarna Albanien och lät upprätta ett Storalbanien där Kosovo och de albanska delarna av Makedonien ingick. Kungen flydde utomlands med statskassan.

Hösten 1943 kapitulerade Italien för de allierade, och de italienska ockupationstrupperna i Albanien ersattes av tyska. I juli samma år hade en partisanarmé upprättats på initiativ av kommunistpartiet, som bildats två år tidigare. Partisanerna och andra väpnade organisationer med nationalister och rojalister stred inbördes samtidigt som de försökte driva ut ockupationsmakten. Kommunisterna segrade i inbördeskriget och i oktober 1944 bildade de en provisorisk regering under ledning av Enver Hoxha. Kort därefter hade partisanerna fördrivit alla utländska trupper.

Läs i Landguiden om Albaniens historia - tiden efter andra världskriget och framåt.

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om

Albanska folket har en uråldrig historia, men i ett par tusen år var landet mestadels ockuperat och underkuvat av andra stater. Först vid slutet av andra världskriget lyckades Albanien under kommunistisk ledning frigöra sig från främmande överhöghet. Det som i dag är Albanien har tillhört Romarriket, Östrom och det osmanska väldet. 1913 erkändes Albanien som självständigt, men hälften av albanerna hamnade utanför gränserna, främst i Kosovo.  Albanien ockuperades av

Uppdaterad: 10 januari 2015

Annons

Länkar om Albaniens historia

Sortera efter:
          

I Landguiden hittar du massor av fakta om Albanien. Faktan är indelad i olika ämnesområden där du i gratisversionen ges en kort överblick över det som anses viktigt. De längre avsnitten kräver inloggning. Hör efter med din skola om ni abonnerar på Landguiden. Landguiden drivs av Utrikespolitiska Institutet och omfattar lättillgänglig och alltid uppdaterad information om alla världens länder.

Spara som favorit
          

Kooperation Utan Gränser är en biståndsorganisation som hjälper fattiga att själva ta sig ur fattigdomen. Här kan du läsa om deras arbete i några länder i Östeuropa, varför de är där, vad de gör och allmän kortfattad fakta om landet. Fakta om landet hittar du längst ned på "landets sida".

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om Jugoslaviens konfliktfyllda historia under 1800- och 1900-talet.

Spara som favorit
          

Wikipedias länkportal om Albanien. Här hittar du massor av artiklar där Albanien presenteras på olika sätt. Albanien är en republik i sydöstra Europa, på västra sidan av Balkanhalvön vid Adriatiska och Joniska havet. Landet gränsar till Montenegro och Serbien i norr, Makedonien i öster och Grekland i söder. Det smala Otrantosundet skiljer landet från den italienska halvön...

Spara som favorit

Relaterade ämneskategorier

Aktuell samhällsfakta om Albanien. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del annat material med anknytning...

Här hittar du texter och annat faktamaterial som fokuserar på Albaniens geografi ur olika perspektiv.

Relaterade taggar