M

Zambias historia

Zambia, liksom större delen av Afrikas länder, fick sina gränser uppritade av Europas kolonialmakter. Dragningen av gränserna var i sin tur ett resultat av konkurrens och krig mellan dessa makter, där naturtillgångarna spelade stor roll.

Ursprungligen var stäpp- och savannområdena i den här delen av Afrika befolkade av jägarfolk, som runt tiden för Kristi födelse trängdes undan av jordbrukande folkslag.  Några av dessa skapade starka kungadömen, som bestod som självständiga riken fram till den brittiska kolonisationen runt sekelskiftet.

Vid Kabwe i mellersta Zambia hittades 1921 ett kranium från en av de tidigaste homo sapiens (den nutida människoarten). Kraniet uppskattas vara mellan 125 000 och 200 000 år gammalt. Vid Victoria- och Kalambofallen har arkeologer även hittat redskap och andra lämningar som är upp emot 100 000 år gamla.

När de första bantufolken kom till området för dagens Zambia för omkring 2000 år sedan trängde de undan pygméfolk som bott där i tiotusentals år. Bantufolken förde med sig en järnålderskultur med jordbruk och boskapsskötsel. Tongafolket i söder var först men saknade central organisation. Lozi, lunda och bemba, som några hundra år senare slog sig ned i väster och i norr, byggde däremot upp starka kungadömen. Då dessa låg långt från kusterna förblev de länge relativt opåverkade av inflytande utifrån.

Först under 1500-talet började arabiska och portugisiska karavaner tränga in längs Zambezifloden. De förde med sig elfenben, slavar och koppar tillbaka till omvärlden. De zambiska kungadömena kom att bygga sin styrka och välfärd på denna handel.

I mitten av 1800-talet reste den skotske missionären och upptäcktsresanden David Livingstone genom området, och hans reseskildringar kom att betyda mycket för britternas intresse för det inre av Afrika. Den plats där han dog ligger i dag på zambisk mark. Livingstone följdes av andra europeiska missionärer och bosättare. Guld- och diamantrushen mot södra Afrika hade börjat.

1890 gav Storbritannien finansmannen och politikern Cecil Rhodes och hans företag British South Africa Company rätt att exploatera råvaror och billig arbetskraft norr om Zambezi. Bolaget upprättade sin egen ordning och underkuvade de lokala kungadömena med mutor, våld och löften om beskydd.

Britterna hade därmed säkrat sitt inflytande över området, som 1911 döptes till Nordrhodesia, efter Cecil Rhodes. Området söder därom, nuvarande Zimbabwe, döptes till Sydrhodesia. 1924 blev Nordrhodesia en brittisk kronkoloni. Under britternas välde saknade den afrikanska befolkningen helt och hållet inflytande. Gruvdriften, byggd kring de enorma kopparfyndigheter som påträffats på 1920-talet, gav ekonomisk utveckling, men makten låg hos de vita och föga av vinsterna kom de svarta tillgodo. 1935 bröt de första gruvstrejkerna ut.

Eftersom de svarta var förbjudna att organisera sig fackligt, bildade de istället en mängd ”välfärdsföreningar”. Det var början på det aktiva motståndet mot kolonialmakten. Föreningarna slogs så småningom samman till en federation som fick en klart politisk prägel och som 1951 tog namnet Nordrhodesias afrikanska nationalkongress (på engelska förkortat till ANC, ej att förväxla med ANC i Sydafrika).

Landets vita hade länge stött de brittiska planerna på att slå samman Nordrhodesia med Sydrhodesia och Nyasaland (nuvarande Malawi), vilket skulle stärka de vitas makt. ANC stred förgäves mot dessa planer, och 1953 förenades de tre kolonierna i Centralafrikanska federationen.

Vid 1950-talets slut bröt en grupp unga radikala personer, ledda av läraren Kenneth Kaunda, sig ur ANC och bildade det nationalistiskt och socialistiskt orienterade Förenade nationella självständighetspartiet (United National Independence Party, UNIP). De krävde Nordrhodesias självständighet och inledde en ohörsamhetskampanj mot britterna.

Vid de val som britterna gått med på att arrangera 1962 vann UNIP en storseger bland de afrikanska väljarna och kunde bilda landets första svarta majoritetsregering. Storbritannien insåg att kolonialstyret var dödsdömt. 1963 upplöstes Centralafrikanska federationen. Kort därpå segrade UNIP i landets första allmänna val, och Kaunda blev premiärminister. Den 24 oktober 1964 utropades den självständiga Republiken Zambia.

Till skillnad från Sydrhodesia hade Nordrhodesia/Zambia ingen omfattande jordägande klass av vita. Det är den främsta orsaken till att länderna gick olika öden till mötes. Sydrhodesia, styrt av en minoritet av jordägande vita, förklarade sig självständigt 1965 men fick afrikanskt styre först 1980.

Läs i Landguiden om Zambias moderna historia från 1964 och framåt.

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om

Zambia, liksom större delen av Afrikas länder, fick sina gränser uppritade av Europas kolonialmakter. Dragningen av gränserna var i sin tur ett resultat av konkurrens och krig mellan dessa makter, där naturtillgångarna spelade stor roll.

Ursprungligen var stäpp- och savannområdena i den här delen av Afrika befolkade av jägarfolk, som runt tiden för Kristi födelse trängdes undan av jordbrukande folkslag.  Några av dessa skapade starka kungadömen, som bestod som självständiga riken fram till den brittiska kolonisationen runt sekelskiftet.

Uppdaterad: 10 januari 2015

Annons

Länkar om Zambias historia

Sortera efter:
          

I Landguiden hittar du massor av fakta om Zambia. Faktan är indelad i olika ämnesområden. I gratisversionen ges en sammanfattande överblick över ämnena. De längre avsnitten kräver inloggning. Hör efter med din skola om ni abonnerar på Landguiden. Webbplatsen drivs av Utrikespolitiska Institutet och omfattar lättillgänglig och alltid uppdaterad information om alla världens länder.

Spara som favorit
          

Kooperation Utan Gränser är en biståndsorganisation som hjälper fattiga att själva ta sig ur fattigdomen. Här kan du läsa om deras arbete i några länder i Afrika, varför de är där, vad de gör och allmän kortfattad fakta om landet. Fakta om landet hittar du längst ned på "landets sida".

Spara som favorit
          

Artikel i Wikipedia där du kan läsa om Zambia ur olika perspektiv. Zambia, formellt Republiken Zambia, är en kustlös stat i södra Afrika, gränsande till Angola i väst, Kongo-Kinshasa och Tanzania i norr, Malawi i öst, och Moçambique, Namibia, Botswana och Zimbabwe i söder. Gruvnäringen har varit omfattande i landet och koppar är den viktigaste källan till exportinkomster...

Spara som favorit
          

Regeringskansliets faktasidor om Afrika. Här redogörs kortfattat för de afrikanska ländernas historia, samhälle och Sveriges förbindelser med dem.

Spara som favorit

Relaterade ämneskategorier

Fördjupa dig i Zambias geografi. Här hittar du texter och faktamaterial som behandlar landets geografi ur olika perspektiv.

Aktuell samhällsfakta om Zambia. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del annat material med anknytning...