Människorna i Midgård skyddades av gudarna. Men i ödemarkerna utanför lurade Utgårds jättar och andra demoniska varelser. Asagudarna var därför på ständig vakt mot Utgårds mörka makter.
M

Fornnordisk religion och asatro

vikingatiden inleddes vid slutet av 700-talet hade folket i Västeuropa blivit kristet. Kyrkor och kloster hade växt fram överallt. Men om du hade levt i Norden vid den här tiden, skulle du förmodligen istället ha dyrkat Oden, Tor, Frej, Freja och de andra gudarna och gudinnorna inom den fornnordiska religionen. Nordbornas äldre religion brukar även kallas för asatro eftersom deras viktigaste gudar var asar. Asatron fanns hos alla germanska folk i Nordeuropa innan kristendomen trängde bort den.

Mytologisk världsbild

Influenserna till den fornnordiska religionens mytologi har kommit från många håll, bland annat från grekisk och romersk mytologi.

Den fornnordiska mytologin utgår från den bild nordborna hade av sin egen värld som de kallade för Midgård. I mitten av Midgård låg Asgård som var gudarnas hemvist. Människornas och gudarnas värld utgjorde världsalltets centrum och var omgiven av en enorm mur som uppförts av gudarna för att skydda den bebyggda jorden. Området utanför muren kallades för Utgård och bestod av vildmark som var befolkad av jättar och demoniska väsen.

Hela jorden var omgiven av världshavet. I detta levde den väldiga Midgårdsormen och andra havsmonster. Över allt detta sträckte sig det enorma och evigt grönskande trädet Yggdrasil som överskuggade världen.

På dagen drogs solen över himlen av hästen Skinfaxe och på natten förde hästen Rimfaxe månen i sin bana. Varje morgon föll hans dregel ned på jorden som dagg.

Människornas tillvaro var präglad av en kamp för överlevnad

Livet på järnåldern och vikingatiden var ofta hårt. Järnålderns klimat var kallare än dagens och tillvaron var för det mesta en kamp för överlevnad. I den tuffa vardagen behövdes starka bundsförvanter. Människorna sökte därför hjälp från gudarna. I den fornnordiska mytologin har Utgårds mörka makter fått representera mycket av det onda som dåtidens människor kunde råka ut för.

Midgårds världsordning hotades ständigt av Utgårds mörka makter

Människornas tillvaro i Midgård skyddades av gudarna. Men den gudomliga ordningen var under ständigt hot från Utgårds mörka makter. Så länge gudarna kunde kämpa mot jättarna och de andra kaosmakterna, kunde hotet hållas på avstånd. Asagudarna var därför alltid på vakt mot hotet utanför Midgård.

Tor i strid mot Utgårds jättar. Målning gjord av Mårten Winge (1825-1896).

Jättarna i Utgård kom från ett talrikt släkte. De var inte bara oerhört starka utan ägde också stor visdom vilket gjorde dem till fruktansvärda motståndare. Människornas och gudarnas störste förkämpe var Tor som många gånger fick slåss på egen hand för att upprätthålla världsordningen.

Gudarna i den nordiska mytologin

Gudarna bestod egentligen av två olika grupper – asar och vaner. Vanerna var en slags fruktbarhetsgudar, medan asarnas funktion är svårare att fastställa eftersom den nordiska mytologins skriftkällor ofta benämner alla gudar som asagudar. Här nedan följer en kort presentation av några av de mest kända gudarna och gudinnorna.

Oden var den främste guden och härskade över de andra asagudarna. Han var den enögde vise fadersgestalten, men också stridens, magins och skaldekonstens gud. Oden ägde en åttafotad häst som hette Sleipner och hade två korpar, Hugin och Munin som rapporterade allt som hände i människornas och gudarnas värld till honom.

Valhall var Odens boning och krigarnas paradis. I Valhall hamnade de som dött i strid och hämtats av valkyriorna. Valkyrorna var ett slags kvinnliga gudaväsen som hade till uppgift att servera de fallna kämparna i Odens stora festhall. Platserna i Valhall var exklusiva och reserverade enbart för dem som dog en värdig död i strid.

Tor var krigets och åskans gud och Midgårds främste beskyddare. Han kämpade oupphörligt med att försvara människor och gudar mot Utgårds mörka makter. Till sin hjälp hade han sin oerhörda styrka och Mjölner (betyder krossaren) som var en mäktig magisk stridshammare.

Tor har idag blivit en älsklingsgestalt i den nordiska mytologin. Det framgår inte minst genom den popularitet som torshammaren har fått bland alla som är intresserade av fornnordisk religion. Men Tors hammare var en populär symbol redan under vikingatiden eftersom den sades skydda mot ondska.

Frej (Frö) var en fruktbarhetsgud och Freja var fruktbarhetens gudinna. De tillhörde vanernas gudasläkte och hjälpte människorna till ett fredligt och rikt liv. De båda gudarna hade stor betydelse för dåtidens människor som levde i ett jordbrukssamhälle som var uppbyggt kring sådd, skörd och fortplantning. Frej härskade bland annat över vädret, medan Freja påverkade människors och djurs fruktsamhet.

Ibland offrade folk till fruktbarhetsgudarna eller någon av de andra gudarna för att få deras uppmärksamhet och hjälp i tillvaron. Mest vanligt var sannolikt att offra för att få en bra skörd eller ökat välstånd på annat sätt. Forskning har också visat att det vid enstaka tillfällen förekom människooffer i Norden vid den här tiden.

Religionen satte sin prägel på hela samhället

Det nordiska samhället var under senare delen av järnåldern och vikingatiden ett ättesamhälle som baserades på släktband. Det var därför livsviktigt att tillhöra en släkt. Utanför släktsamhällets gemenskap stod endast de rättslösa trälarna och de fredlösa som uteslutits från samhället.

Det vikingatida släktsamhället vilade till stor del på en religiös grund. Den sociala gemenskapen var en form av gemensam kult där rituella handlingar vägledde människan genom livet från födseln till döden. Även samhällets rättsordning var genomsyrat av religiösa föreställningar. De platser där rättsskipningen utövades betraktades som heliga och stod under gudarnas beskydd. Kultplats och tingsplats var ofta förenade på samma ställe så att de utgjorde ett religiöst-rättsligt byggdecentrum. Ingenstans var heligheten större än på kultplatsen eller i templet. Dessa platsers okränkbara frid skulle skydda mot alla tänkbara brott. Den som hade med sig vapen eller bröt mot tempelfriden på annat sätt straffades hårt.

I vikingarnas samhälle fanns inget renodlat yrkesmässigt prästämbete. På Island fanns till exempel istället ett ”godeämbete” i vilket världsligt och andligt ledarskap förenades. Den s.k. goden var därför inte bara offerpräst utan fungerade också som politisk ledare och domare inom sin härad. Ämbetsinnehavarens myndighet vilade därför till stor del på hans relation till de högre makterna. Utan gudarnas medverkan och stöd var möjligheterna till framgång små i både krig och fred.

Seder och ritualer kring döden

Släktsamhällets ideologi och värderingar formade vikingatidens tro på döden. Släktens gemenskap innefattade inte bara de levande utan också de avlidna medlemmarna. Det fanns en själslig samhörighet mellan de levande och döda anförvanterna. De levande var förvaltare av en slags andlig kraft som fanns inom släkten och som hade byggts upp av förfäderna. När en släktmedlem dog levde själen kvar i dödsrikets skuggtillvaro medan den andliga kraft som släktingen bidragit med till ätten under sin levnad, fortsatte att leva kvar i släktens levande medlemmar. En ceremoni som befäste denna tro var då ett barn fick ta över någon nyligen avliden släktings namn. Man trodde då att barnet blev delaktig av och förde vidare den dödes andliga kraft.

Då en person avled togs kroppen omhand av släktmedlemmarna varefter en rad fromma ceremonier utfördes enligt den fastställda traditionen. Efter några dagar följde begravningen då liket brändes eller begravdes. Begravningsritualerna varierade med tiden och kunde skilja sig åt på olika platser. Men de gällande sätten att begrava de döda var genom bränning eller jordfästning. I samband med begravningen offrades också gåvor till den döde som han eller hon skulle få användning av i dödsriket.

Kristendomens ankomst

Den fornnordiska religionen baserades på sambandet mellan religion och socialt liv. Den här samhörigheten var framträdande bland annat inom rättsordningen. Ett sådant samordnat system är oerhört stark så länge som samhället har en gemensam religiös grundsyn. Men om religiös splittring uppstår, faller den rådande ordningen.

Detta utnyttjades av de kristna missionärerna som kom till de nordiska länderna. Den kristna missionen vände sig inte till folkets breda massa, utan riktades istället till kungar och stormän som upprätthöll den religiösa och världsliga ordningen i samhället. När sedan kristendomen spreds i Norden i början 1000-talet dog den fornnordiska religionen ut.

Med kristendomen kom också skriftspråket till Norden vilket ses som startpunkten för den nordiska medeltiden. Det var därför inte förrän under medeltiden, då kristendomen dominerade, som de flesta källorna om den fornnordiska religionen kom till.

Källorna och dess problem

En av de mest kända författarna från tidig nordisk medeltid är Snorre Sturlasson som var född på Island 1180 och mördad på sin gård 1241 på befallning av den isländska kungen. Snorre skrev ett antal olika verk där han på olika sätt beskrev den religion som fanns innan kristendomen. Ett exempel är Snorres Edda, skriven omkring 1220. Snorres Edda skulle fungera som en handbok för poeter. I berättelsen Hur Gylfe blev lurad beskrivs hur kungen Gylfe beger sig till Asgård. I berättelsen får läsaren möta flertalet av de gudar som dyrkades och lära sig om skapelseberättelsen och undergången. Snorres beskrivning av gudarna går i stort ut på att de bara var vanliga människor fast lite speciella.

”Dessa människor dyrkades efter sin död som gudar av okunniga människor.” (Näsström) Snorre skriver också att alla nordbor en gång i tiden trodde på den enda rätta guden, men därefter gått ifrån den rätta tron och istället börjat dyrka trollkarlar. Många forskare menar att detta är bevis för Snorres djupt kristna tro och att hans berättelser om fornnordisk religion därför är vinklad.

En annan källa till den fornnordiska religionen är munken Saxo Grammaticus som kom från Skåne som då tillhörde Danmark och var samtida med Snorre. Han skrev ett historiskt verk som skildrade danskarnas bedrifter. Verket hette Gesta Danorum och handlade till stora delar om myter och gudar. I Saxo Grammaticus bok beskrivs gudarna i mycket negativa ordalag vilket kan ses som ett resultat av hans kristna världssyn. Likt Snorre beskriver han gudarna mer som märkliga människor än som verkliga gudomligheter. Oden beskrivs till exempel som en våldtäktsman som förgriper sig på prinsessor, och Frej sysslar med orgier och hemska offerceremonier i Uppsala. Vi finner därför samma källkritiska problem i Saxo Grammaticus skrifter som hos Snorre Sturlasson, nämligen att författarna är fromma kristna. I Grammaticus fall vill han uppenbarligen dessutom ge en mörk bild av de fornnordiska gudarna.

Ytterligare en kristen källa kommer från Adam av Bremen som var verksam som magister vid Domskolan i den tyska staden Bremen. Adam av Bremens viktigaste verk angående förhållanden i Norden i samband med kristnandet är Stiftet Hamburg-Bremens biskopskrönika som behandlar tiden 788 till 1072. I den här boken skildras bland annat kulten i Uppsala, den innehåller också geografiska beskrivningar av hur Sverige såg ut vid den här tiden.

Det finns även några utomkristna källor som berättar en del om vår fornnordiska religion. Den romerska ämbetsmannen och historikern Tacitus nedtecknade i sitt verk Germania, från omkring år 100 e.Kr, en beskrivning av de germanska stammarna. Ett källkritiskt problem med Tacitus beskrivningar om de germanska folken är att han själv aldrig besökte trakterna norr om de romerska gränslinjerna, utan istället använde sig av äldre källor och egna sändebud som underlag för bokens innehåll.

En annan utomkristen betraktelse över nordbornas religion kommer från muslimen Ahmad ibn-Fadlan som på 900 talet bevittnade en vikingahövdings begravning vid floden Volga i Ryssland. Platsen där händelsen ägde rum låg längs med de svenska vikingarnas handelsrutt österut mot Konstantinopel. I berättelsen beskrivs hövdingens sista resa där han bränns i ett långskepp tillsammans med en offrad slavflicka.  Han beskriver vikingarna (som han kallar Rus) som råa barbarer, smutsiga med dålig hygien. Mycket av det som ibn-Fadlan skriver är säkert korrekt, men det är viktigt att ha i åtanke att han var utsänd som muslim för att skildra andra folks seder och levnadssätt. Kanske var det han skrev precis det som kalifen i Bagdad ville höra?

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att majoriteten av de källor som finns och som berör den fornnordiska religionen bygger på muntliga traditioner och är skrivna av män i ett kristet sammanhang. De levde alltså i en kristen miljö och var i flera fall kyrkligt aktiva. Hur mycket beskrivningen av den förhistoriska religionen i Norden är speglad av ett kristet synsätt eller i hur stor grad författarna medvetet ändrat i religionen, sagorna och myterna kan vi aldrig riktigt veta.

Den fornnordiska religionen lever kvar i namn på veckodagar och platser

Flera av de mest kända gudarna lever kvar i namnet på några av våra veckodagar. Tisdagen är uppkallad efter Tyr som var Odens son, onsdagen är Odens dag, torsdagen är Tors och fredagen är tillägnad Freja. Men även månens dag (måndag) och solens dag (söndag) kan anses höra hemma i den förkristna kulten. Det är egentligen bara lördagen som inte hör dit eftersom dess namn kommer från ”löga” som är ett gammalt ord för bada eller tvätta. Att tvätta sig dagen innan söndagen har sannolikt att göra med kristna reningsceremonier.

Många orter och idrottsplatser runt om Sverige bär också spår av asatron då de är uppkallade efter asagudar och annat som kan knytas till den fornnordiska mytologin, t.ex. Torsåker, Torsby, Odensvi, Valhalla, Frövi, Ullevi, o.s.v.

Asatro idag

Asatron har nuförtiden uppstått på nytt i flera av Nordeuropas länder, men det är svårt att uppskatta dess utbredning. Klart är ändå att det runt om i Sverige finns ett stort intresse för fornnordisk religion. Detta framgår inte minst på Internet där det finns massor med hemsidor till olika föreningar och samfund som ägnar sig åt asatro.

Litteratur
Britt-Mari Näsström, Fornskandinavisk religion, Studentlitteratur, 2002
Folke Ström, Nordisk hedendom - tro och sed i förkristen tid, Akademiförlaget, 1997 
Henrik Jansson, Till frågan om Svearikes Vagga, Västergötlands Hembygdsförbund, 1999
Göran Burenhult, Arkeologi i Norden 2, Natur och Kultur, 1999

Text: Robert de Vries (red) och Arvid Dahlberg, lärare i religionskunskap och historia

vikingatiden inleddes vid slutet av 700-talet hade folket i Västeuropa blivit kristet. Kyrkor och kloster hade växt fram överallt. Men om du hade levt i Norden vid den här tiden, skulle du förmodligen istället ha dyrkat Oden, Tor, Frej, Freja och de andra gudarna och gudinnorna inom den fornnordiska religionen. Nordbornas äldre religion brukar även kallas för asatro eftersom deras viktigaste gudar var asar. Asatron fanns hos alla germanska folk i Nordeuropa innan kristendomen trängde bort den.

Mytologisk världsbild

Uppdaterad: 08 januari 2015

Annons

Länkar om Fornnordisk religion och asatro

Sortera efter:
          

Läxhjälpsfilm (5:56 min) som handlar om när kristendomen kom till Norden under slutet av vikingatiden. Läraren Pernilla Kans läser ur boken Koll på Vikingatiden. Filmen lämpar sig bra för åk 4.

Spara som favorit
          

Läxhjälpsfilm (9:44 min) som handlar om vikingarnas tro och gudar. Läraren Pernilla Kans läser ur boken Koll på Vikingatiden. Filmen lämpar sig bra för åk 4.

Spara som favorit
          

Geomgång (11:21 min) där mellanstadieläraren Catharina Glaas berättar om vikingatiden. Skapad för år 4, men funkar för alla..

Spara som favorit
          

I podcasten "Det ska gudarna veta" kan du lyssna på ett avsnitt (65 min) om gudar. Den här gången tar sig Julia, Mattias och Kristoffer an gudavärlden. De tio häftigaste gudarna listas och det blir lite grekiskt, lite Norden, en del Indien och lite annat från resten av världen. Dessutom pratar vi orimligt mycket om snoppar i det här avsnittet. Här berättas om: Anubis (egyptisk), Ganesha (hinduism), Nike (grekisk), Poseidon (grekisk), Tor (nordisk), Afrodite/Venus (grekisk/romersk), Jahve/Gud/Allah (judendom/kristendom/islam), Ahura Mazda (zoroastrism), Zeus (grekisk) och Shiva (hinduism). Podcasten görs av: Julia Matsson (lärare i samhällskunskap och historia), Kristoffer Larsson (lärare i samhällskunskap och religionskunskap) och Mattias Axelsson (lärare i samhällskunskap, religionskunskap och historia).

Spara som favorit
          

Lättförståelig och innehållsrik genomgång (19:48 min) där läraren Mattias Södergren berättar om vikingatiden ur olika perspektiv. Filmen passar bl.a. till mellanstadiet.

Spara som favorit
          

Kopieringsunderlag i form av faktablad (pdf i utskriftsformat, 1 sid) om fornnordisk mytologi och hur världen skapades. Materialet riktar sig till åk 4-6 och är ett smakprov från Tengnäs Läromedel.

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen SvD:s historieblogg där Dick Harrison berättar kortfattat om nordbornas bruk av människooffer under järnåldern.

Spara som favorit
          

Sjunde avsnittet (28:46 min) av Världens religioner - stamkulturer, med Christer Hedin, religionshistoriker.

Spara som favorit
          

Pedagogisk genomgång (2:51 min) där det berättas om julfirandet, midsommar, valborg och påsk ur ett lättförståeligt historiskt perspektiv med koppling till fornnordisk religion. Materialet presenteras av Studi.se.

Spara som favorit
          

Presentation (3:40 min) där du får veta hur veckodagarna fick sina namn. Materialet presenteras av Studi.se.

Spara som favorit
          

Bildspel (11:25 min) som berättar sagan om hur asaguden Tor blev av med sin hammare och med list fick tillbaka den. Ger kunskap om forntidens tänkande samtidigt som den roar. Producerad av Pogo Pedagog 1980.

Spara som favorit
          

Bildspel (13:59 min) om den nordiska gudaläran. Skriven av Ralph Turner och tecknad av Mohammad Ali. Uppläsning av Barbro Lindström och Jan Nygren. Producerad av Pogo Pedagog 1971.

Spara som favorit
          

Fornnordisk saga (8:27 min) för mellanstadiet som handlar om när Tor tar tillbaka sin stulna hammare. Materialet presenteras av Studi.se.

Spara som favorit
          

Läxhjälpsfilm (3:19 min) för mellanstadiet om fornnordisk religion. Filmen är gjord av Studi.se.

Spara som favorit
          

Radioprogramserie från UR i fem delar (ca 18 min per avsnitt) med nyskrivna sagor om kvinnor i den fornnordiska mytologin. Frida Derwinger har med utgångspunkt i den Poetiska Eddan och Snorres Edda skrivit nya sagor om de gudinnor, jättinnor och andra kvinnliga väsen som dyker upp de fornnordiska berättelserna. Sagorna är källtrogna men med egen tolkning. Berättare: Amanda Ooms.

Spara som favorit
          

På UR:s hemsida kan du se sju program (ca 4 min per avsnitt) med animerade gudasagor om de sju veckodagarna. Vems dag är det egentligen idag? Jo, är det måndag är det månens dag - men också guden Månes, brodern till gudinnan Sol. Och är det tisdag är det krigsguden Tyrs dag - han som som blev av med en hand. Programserien riktar sig till de lite yngre skoleleverna.

Spara som favorit
          

I UR:s serie Odens rike (9 delar, 14 min per avsnitt) berättas om järnålderns och vikingatidens folktro och religiösa föreställningar. Deras gudar, jättar och odjur är en ovanligt levande del av vår historia och syns än idag i veckodagarnas namn, i ortsnamn, förnamn och våra stora helgdagar. I animerad form berättas några av vikingarnas sagor, och arkeologen Lena Bergqvist från Nordiska museet tar dig med till gamla vikingaplatser och berättar om händelser, föremål och människor som har koppling till den aktuella berättelsen.

Spara som favorit
          

Historiska museets faktasidor om vikingatiden. Här berättas om livet under vikingatiden. Du kan bland annat läsa om barn, kvinnor, män, gården, de hedniska gudarna, runor och ritualer... Skimrande smycken, blodtörstiga krigare och märkliga gudar. Var det så det var? Vill du veta mera om runskriftens hemlighet? Om hur människorna klädde sig, levde och dog? Läs mera om vikingatiden här.

Spara som favorit
          

I det här programmet i Vetenskapsradion Historia berättas om järnålderns offerriter i Nordens mossar. Forntidens människor försökte blidka de varelser som påstods ha dessa ogästvänliga platser som sitt hem. Skedemosse på Öland är Sveriges fyndrikaste mosse och i fokus för en aktuell avhandling av arkeologen Anne Monikander som menar att mossoffren hade karaktären av fruktbarhetsriter.

Spara som favorit
          

Heimskringla är en sajt som innehåller en stor samling texter kring temat fornnordisk religion och mytologi. Här hittar du bl.a. Eddan och massor av andra fornnordiska sagor och myter. Det mesta är emellertid äldre översättningar. Språket kan därför upplevas som lite ålderdomligt.

Spara som favorit

Sidor

Relaterade ämneskategorier

Vikingatiden (800-1050) var en period i Nordens historia då nordbor, ofta kallade vikingar, begav sig ut på långa sjöfärder för att plundra, driva...

Om religion som fenomen, religionens ursprung och människors religiositet. Religion och religiositet har i alla tider hjälpt människan att tolka,...

Myter är berättelser inom religionerna som försöker besvara de stora livsfrågorna. Religiösa riter är bestämda symboliska handlingar som ges ett...

Religioner från några stora civilisationer under forntiden och antiken (3000 f.Kr - 500 e.Kr).

Nordens järnålder (500 f.Kr - 1050 e.Kr) omfattar tiden då järnredskap började användas i Norden.

Under vikingatiden började kristendomen införas i Norden av europeiska missionärer. På 1000-talet fick kristendomen fäste och började tränga undan...

Relaterade taggar