Bild:
M

Cyperns historia

Med sitt läge i korsvägen mellan Afrika, Asien och Europa har Cypern genom historien utövat dragningskraft på köpmän och erövrare från skilda håll.

Arkeologer har konstaterat att människor levde på Cypern för åtminstone 10 000 år sedan. Mot slutet av 1000-talet f Kr koloniserades ön av mykenska greker. Eftersom koppar var Cyperns viktigaste exportvara kom ordet kypros på grekiska att beteckna både ”Cypern” och ”koppar”.

De små stadskungadömen som grekerna grundat tvingades under det följande årtusendet erlägga tribut till de stormakter som växelvis behärskade ön: Fenicien, Assyrien, Egypten, Persien och Makedonien. År 58 f Kr hamnade Cypern under romerskt välde, men cyprioterna fortsatte att tala grekiska.

Under den romerska tiden rådde fred på Cypern. Kristendomen infördes; aposteln Paulus ska ha predikat på ön bara några år efter Jesu korsfästelse. När romarriket delades år 395 blev Cypern en provins i det östromerska (bysantinska) riket. Med undantag för perioder av arabiska invasioner lydde Cypern under Östrom (Bysans) fram till slutet av 1100-talet.

Korsfarare invaderar

De västeuropeiska makterna hade då börjat skicka ut korsfarare för att befria Jerusalem från muslimerna. Under det tredje korståget erövrade Englands kung Rickard Lejonhjärta Cypern 1191. Han överlät senare ön till den frankiska korsfararätten Lusignan. Under det lusignanska kungadömet infördes feodalt styrelseskick, vilket innebar att marken delades ut att förvalta till personer som var trogna kungen, vasaller. Bönderna tvingades arbeta på vasallernas gods. Öns härskare ville inlemma Cypern i den romersk-katolska världen, men bondebefolkningen höll fast vid sin grekisk-ortodoxa tro. Sedan Cypern försvagats av krig med Genua och Egypten överläts ön 1489 till republiken Venedig, som hårdhänt exploaterade dess resurser.

Det osmanska imperiet (Turkiet) stod under 1500-talet på sin höjdpunkt. Efter blodiga strider – 20 000 av Nicosias invånare dödades på en enda dag – intog turkarna 1571 hela Cypern. Öns tidigare utländska elit, katolikerna, dödades, fördrevs eller tvingades omvända sig till antingen den grekisk-ortodoxa tron eller till islam.

Cypern inlemmades i det osmanska förvaltningssystemet. I detta bildade olika religiösa grupper slutna enheter, millet, med egna lagar och institutioner. Gruppernas religiösa överhuvuden hade ett politiskt och skatteadministrativt ansvar för sitt folk inför sultanen. Det grekisk-ortodoxa ärkebiskopsämbetet återupprättades därför 1575.

Vidare upphävdes feodalismen och bönderna fick rätt att äga jord och utöva sin religion mot att de betalade höga skatter till den turkiske sultanen. Samtidigt fick omkring 30 000 soldater i den turkiska invasionsarmén jordlotter på Cypern. Därmed lades grunden till uppdelningen av befolkningen i två grupper: grek- och turkcyprioter.

Uppror mot turkarna

Trots reformerna utsattes Cypern för vanstyre och ekonomisk nedgång. Ett par resningar mot turkarna under 1600- och 1700-talen misslyckades. Men ärkebiskoparnas inflytande blev allt starkare, och när grekerna i Grekland under ledning av sitt prästerskap inledde ett befrielsekrig mot turkarna 1821 anklagades grekcyprioterna för hemliga konspirationer. Det ledde till en massaker på kristna ledare och till att ärkebiskopsämbetets världsliga makt bröts för att inte återupprättas på allvar förrän efter andra världskriget.

Vid Berlinkongressen 1878 överlät det försvagade osmanska riket förvaltningen av Cypern till Storbritannien, och 1925 fick ön status som brittisk kronkoloni.

Bland grekcyprioterna hade en nationalism sedan mitten av 1800-talet vuxit sig stark med krav på enosis, det vill säga att Cypern skulle anslutas till Grekland. Detta motsatte sig turkcyprioterna. Britterna spelade ut de båda folkgrupperna mot varandra, höll nere all nationalism och gjorde Cypern till en av sina hårdast styrda kolonier. Under andra världskriget fick de allierade (Storbritannien och Frankrike med flera) ändå cyprioternas helhjärtade stöd, och Cypern blev en viktig bas för de allierades flygvapen. Politisk verksamhet blev tillåten och flera partier bildades.

Stöd för anslutning till Grekland

I en folkomröstning 1950 uttalade sig 96 procent av grekcyprioterna för enosis. Cyperns ärkebiskop Makarios III ställde sig i ledningen för deras politiska kamp, medan den krigserfarne generalen Georgios Grivas startade en gerillarörelse, Eoka, som från 1955 bekämpade britterna med terror.

Storbritannien landsförvisade Makarios. Motståndet mot britterna hårdnade, och våld utbröt mellan grek- och turkcyprioter. Det allvarliga läget tvingade Grekland och Turkiet till en kompromiss, där båda länderna förespråkade ett självständigt Cypern. Makarios hade då gett upp kravet på anslutning till Grekland. Vid en konferens i London 1959 fastlades den överenskommelse som sedan låg till grund för en cypriotisk författning. Makarios återvände till Cypern. I det första parlamentsvalet 1960 vann hans anhängare trettio mandat och kommunistpartiet Akel fem. Anhängare till den turkcypriotiske ledaren Fazıl Küçük tog de femton övriga mandaten.

Läs i Landguiden om Cyperns moderna historia från 1960 och framåt.

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om

Med sitt läge i korsvägen mellan Afrika, Asien och Europa har Cypern genom historien utövat dragningskraft på köpmän och erövrare från skilda håll.

Arkeologer har konstaterat att människor levde på Cypern för åtminstone 10 000 år sedan. Mot slutet av 1000-talet f Kr koloniserades ön av mykenska greker. Eftersom koppar var Cyperns viktigaste exportvara kom ordet kypros på grekiska att beteckna både ”Cypern” och ”koppar”.

Uppdaterad: 10 januari 2015

Annons

Länkar om Cyperns historia

Sortera efter:
          

I Landguiden hittar du massor av fakta om Cypern. Faktan är indelad i olika ämnesområden. I gratisversionen ges en kort överblick över det som anses viktigt. De längre avsnitten kräver inloggning. Hör efter med din skola om ni abonnerar på Landguiden. Webbplatsen drivs av Utrikespolitiska Institutet och omfattar lättillgänglig och alltid uppdaterad information om alla världens länder.

Spara som favorit
          

Säkerhetspolitik.se är en statlig webbplats där du kan ta del av en mängd fakta och analyser som rör olika aktuella konflikter i världen. Här kan du läsa om konflikten på Cypern. Du hittar också en del historia och aktuell samhällsfakta om landet.

Spara som favorit
          

I den här artikeln i tidningen Militär Historia redogör Oskar Sjöström för det blodiga sjöslaget vid Lepanto 1571. Med sex tungt bestyckade tremastare i spetsen gick den Heliga ligan till anfall mot sultanens flotta. Osmanerna hade aldrig sett något liknande och deras galärer krossades under slaget utanför Greklands kust. De nya galeaserna hade tagit över sjökriget...

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där Marie-Louise Winbladh berättar om den framgångsrika svenska arkeologiska expeditionen till Cypern i slutet av 1920-talet. I september 1927 avreste fyra unga män från Stockholm till Cypern, dit de for för att utforska öns arkeologi. De var inbjudna av Sveriges konsul på Cypern som ville att just svenska arkeologer skulle bedriva utgrävningar där. Gruppen kom att kalla sig Svenska Cypernexpeditionen och deltagarnas insatser är legendariska...

Spara som favorit
          

Artikel i Wikipedia där du kan läsa om Cypern ur olika perspektiv. Cypern, är en östat i östra Medelhavet, öster om Grekland, söder om Turkiet, väster om Syrien och norr om Egypten. Det är den tredje största ön i Medelhavet...

Spara som favorit

Relaterade ämneskategorier

Aktuell samhällsfakta om Cypern. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del annat material med anknytning...

Fördjupa dig i Cyperns geografi. Här hittar du texter och faktamaterial som behandlar landets geografi ur olika perspektiv.