Duellanternas värjor korsas. Romeo försöker gå emellan, men detta resulterar bara i att Tybalt sticker ner Mercutio. För att hämnas sin döde vän sticker då Romeo ner Tybalt.
För detta dåd döms Romeo av Venedigs furste att för alltid lämna staden. Lorenzo gratulerar Romeo till att ha klarat sig undan dödsstraff, men Romeo tycker att hans straff är det värsta som kunnat hända honom - han skiljs ju från Julia. - Här är himlen, där Julia andas, klagar han. Katter och hundar har det bättre än Romeo - de får se Julia och andas samma luft som hon.
Till slut lyckas dock fader Lorenzo få Romeo att tänka förnuftigt och lämna Venedig så som furstens dom kräver.
Julias far vet fortfarande inte att hans dotter är gift och vill nu att hon ska gifta sig med en av sina kusiner. För att skydda Julia griper åter fader Lorenzo in. Han ger henne en drog, en sömndryck så stark att hon faller i en dödsliknande dvala.
Lorenzo sänder en budbärare som ska berätta om sömndrycken och tala om för Romeo att hans älskade lever, fast det ser ut som om hon hade somnat in för evigt. Men budbäraren blir försenad, och Romeo nås aldrig av budet. Romeo skyndar till Venedig. Han tror att Julia är död, sväljer en dödlig drog och sträcker ut sig vid sidan av Julia och dör.
När hon vaknar ser hon den döde Romeo och giftflaskan i hans hand. Flaskan är tom. Nu vill hon söka döden vid sin älskades sida genom att ta samma gift som dödat honom.
Så låt mig kyssa dina läppar,
än kanhända häftar något gift vid dem,
som med sin balsam mig kan döden giva.
Din mun är varm, säger Julia.
Hon drar Romeos dolk från hans bälte och stöter klingan i sitt bröst.
När sorgebuden når familjerna Capulets och Montague, slocknar deras hat. Sorgen får dem att begripa att de måste sluta fred med varandra.
Ty inga älskande har lidit så
som Julia och hennes Romeo.
Så talar fursten av Venedig innan ridån faller över scenen.
Romeos och Julias samhälle
I Romeos och Julias 1500-tal var det självklart att föräldrarna borde styra sina barns val när ungdomarna blev gamla nog för att gifta sig. De unga skulle gifta sig inom sin egen samhällsklass - i varje fall inte i någon klass djupt under deras egen. Barnen skulle också helst gifta sig inom familjens vänkrets. Äktenskapet var en allians som kunde göra familjen och släkten mäktigare och rikare genom att man blev fler som hjälpte varandra.
