Svensk-norska unionen
Efter det misslyckade finska kriget 1808-1809, hade Sverige förlorat hela Finland till Ryssland. Sverige kompenserade förlusten med att erövra Norge, som 1814 tvingades att bilda en union med Sverige. De två länderna hade separata förvaltningar men samma kung och en gemensam utrikes- och försvarspolitik. Många norrmän var missnöjda med unionen och ville att Norge skulle bli självständigt. Tvångsäktenskapet mellan de båda länderna varade därför inte med än i knappt hundra år. Unionsupplösningen ägde rum i Karlstad 17 maj 1905 varefter de båda länderna fick sina nuvarande gränser.
Jordbruket blir effektivare
I början av 1800-talet genomgick jordbruket i Sverige stora förändringar och omorganiserades genom de s.k. skiftesreformerna. Tiden innan förändringen hade jordbruket vanligtvis varit utspritt och förlagt till mängder av små jordplättar i trakterna kring byarna. Men i samband med skiftesreformerna omfördelades byarnas jord och slogs ihop till större stycken. Det hela fick som följd att de gamla byarna splittrades varefter folk antingen flyttade in till städerna eller ut på landsbygden för att odla upp nya marker. Den odlade arealen ökade därför kraftigt under 1800-talet samtidigt som den framväxande industrin i tätorterna fick mer arbetskraft. Ny teknik gjorde också jordbruket effektivare och nya växtslag gav bättre skördar som kunde livnära fler människor. Kring mitten av 1800-talet hade potatisen blivit det viktigaste livsmedlet för befolkningen. Sveriges befolkning ökade därför kraftigt under 1800-talet.
Förändringarna gjorde att bönderna fick det bättre. Bondeklassen blev också en stark politisk maktfaktor i riksdagen under den här tiden.
Sverige industrialiseras
Vid mitten av 1800-talet började Sverige industrialiseras. I Storbritannien och några andra länder i Europa hade industrialiseringen redan pågått under lång tid. Eftersom flera av de nyligen industrialiserade länderna hade ont om skog, fanns en stor efterfrågan från utlandet på trä. Industrialiseringen av Sverige startade därför vid sågverken i Norrland där trävaror kunde utvinnas för export till utlandet.
Ångmaskiner hade nu ersatt vattenkraft och gjort det möjligt att anlägga nya sågverk och industrier var som helst. De tidigare sågarna drevs av vattenhjul och var därför tvungna att ligga vid forsar som dessutom ofta frös till is under vinterhalvåret. Med de nya ångmaskinerna behövde man inte längre ta hänsyn till vattenströmmar eller årstider. Ångmaskinerna underlättade också sågningen av virket, vilket ökade produktionen. Timmer flottades på älvarna ner till kusten där sågverksindustrierna låg, varifrån trävarorna sedan fraktas vidare med båt.
Efter att efterfrågan på papper till tidningar och böcker ökade i slutet av 1800-talet, omformades en stor del av trävaruindustrin till den då mer lönsamma pappersmassaindustrin.
Under andra halvan av 1800-talet byggdes järnvägsnätet ut i Sverige. De nya förbindelserna gynnade den framväxande industrin som nu kunde placeras mer strategiskt än tidigare. Detta utnyttjades inte minst inom järnhanteringen som var beroende av goda transportmöjligheter. Från och med 1870-talet började också den svenska verkstadsindustrin och textilindustrin att utvecklas.
I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet hade den svenska industrin fått en egen karaktär. Inom verkstadsindustrin hade en ”snilleindustri” växt fram som främst baserades på svenska uppfinningar inom elektronik och kemi. Många av de nya uppfinningarna och företagen blev världsberömda. Några av de mest kända är: AGA, Alfa-Laval, ASEA, LM Ericsson och SKF.
Ett typiskt särdrag för den svenska industrin var att den låg utspridd över hela landet. Nästan alla små orter hade en industri. Svensk industrin var dessutom bra på att utnyttja landets naturtillgångar.
Utbildning, folkrörelser och politiskt engagemang
Under 1800-talet inrättades det moderna skolväsendet i Sverige. Folk fick därmed bättre utbildning än tidigare. I takt med att folk blev bättre på att läsa ökade också användningen av dagstidningar och annan litteratur. Liberalismens idéer spreds i samhällets alla skikt och väckte debatt för sociala reformer. Samtidigt växte olika folkrörelser fram i Sverige. Folkrörelserna arbetade för gemensamma mål beroende på rörelsens karaktär: väckelserörelsen ville hitta sin egen väg inom kristendomen, nykterhetsrörelsen försökte motverka alkoholism och arbetarrörelsen strävade efter att öka sitt inflytande över arbetet. Folkrörelserna ökade också folkbildningen genom sina bibliotek och studiecirklar. Den folkliga förankringen och styret av folkrörelserna skapade ett demokratiskt medvetande hos medlemmarna.
Sveriges första fackföreningar uppkom på 1870-talet och 1889 grundades det socialdemokratiska arbetarpartiet. Därmed lades också grunden för samhällets framtida demokratisering.
Vid slutet av 1800-talet hade det gamla patriarkala samhällssystemet luckrats upp. Folk från de lägre samhällsskikten kunde styra över sina liv i större utsträckning än tidigare, och i samhället fanns ökade möjligheter för annan sysselsättning än dräng eller piga. Många sökte sig från landsbygden till städerna som växte kraftigt under perioden. Samtidigt medförde den ökade befolkningstillväxten att det blev svårare att hitta försörjning. En stor del av Sveriges befolkning emigrerade därför till Amerika under den här tiden.
Litteratur:
Merike Fridholm m.fl., Industrialismens rötter - om förutsättningarna för den industriella revolutionen i Sverige, Norstedts, 2005
Den svenska historien, del 13 - Emigrationen och det industriella genombrottet, Bonniers, 1994
Sten Carlsson & Jerker Rosén, Svensk historia, del 2, Bonniers, 1961
Lars Magnusson, Sveriges ekonomiska historia, Tiden Athena, 1996
Text: Robert de Vries (red.)
