Det kalla kriget var en konflikt mellan å ena sidan USA och stora delar av västvärlden, och å andra sidan Sovjetunionen och deras allierade i främst Östeuropa. Konflikten pågick mellan åren 1945 och 1991 och kan betecknas som ett vilande krig där krigshotet alltid var närvarande men aldrig ledde till ett regelrätt krig mellan de båda sidorna. Däremot stred de båda maktblocken militärt indirekt mot varandra genom ombud och marionetter i form av t.ex. andra stater och gerillarörelser som gavs ekonomiskt och militärt stöd. Det kalla kriget var också ett propagandakrig där parterna strävade efter att överglänsa varandra och förhärliga sina egna ideologiska system samtidigt som de svartmålade motståndarens. Detta framgick tydligt inom bl.a. idrottsvärlden och då främst i samband med OS.
Kalla kriget börjar
Kalla krigets drivkraft låg i stormakternas ideologiska olikheter, där USA och västvärlden stod för en marknadsliberal ekonomi och ett demokratiskt samhällssystem, medan Sovjetunionen höll fast vid en statligt styrd planekonomi och diktatur. De stora skillnaderna inom de politiska och ekonomiska områdena framgick tydligt när de allierade stormakterna möttes under konferenserna i Jalta och Potsdam 1945, för att planera för Europas framtid efter andra världskriget.
I samband med de båda mötena kom motsättningarna mellan stormakterna upp till ytan. Det var under de här båda politiska toppmötena som det kalla kriget inleddes.
Östeuropa blir kommunistiskt
Motsättningarna mellan stormakterna skärptes ytterligare åren efter andra världskriget när Sovjetunionen installerade kommunistiska regimer i de delarna av Östeuropa som de tidigare hade ”befriat” från den tyska ockupationsmakten. Kommunismen betraktades därefter som ett allvarligt direkt hot mot de västeuropeiska ländernas nyvunna demokratiska frihet.
USA skulle förhindra kommunismens spridning i världen
För att kunna möta det uppkomna kommunistiska hotet i Europa svarade USA med att skapa den s.k. Trumandoktrinen som i grunden var en handlingslinje som syftade till att hjälpa utländska regeringar som hotades av kommunismen. Trumandoktrinen innebar en omsvängning av USA:s utrikespolitik i världen. Från att tidigare ha haft begränsade utrikespolitiska intressen, blev USA nu en aktiv och mäktig aktör på den storpolitiska internationella arenan. I USA:s nya handlingslinje ingick den s.k. Marshallplanen som var ett ekonomiskt lån- och biståndsprogram som skulle användas till att återuppbygga det krigshärjade Europa. USA:s nya målsättning gick i stora drag ut på att skapa ekonomisk och politisk stabilitet i syfte att inlemma Västeuropa i den marknadsekonomiska och kapitalistiska sfären och därmed samtidigt stödja demokratin.
Berlinblockaden 1948-1949
Sovjetunionen svarade med att försöka stänga ute västmakterna från Västberlin som efter andra världskriget stod under de västallierades beskydd. Under Berlinblockaden 1948-1949 försökte Sovjetunionen tvinga USA och västvärlden att ge upp sina ekonomiska och politiska planer för den dåvarande västtyska huvudstaden. Försöket misslyckades men resulterade i att Västtyskland bytte huvudstad från Västberlin, som låg långt inne på östtyskt territorium, till den västtyska staden Bonn vars geografiska läge var mindre sårbart för utländsk inblandning.
Orsaken till kalla kriget
Det finns flera teorier om orsakerna bakom det kalla kriget. I den äldre historieforskningen har historiker på respektive sida ofta anklagat den andra parten för att ha orsakat konflikten. Modern historieforskning framhåller däremot att konflikten var alldeles för komplicerad för att vara frammanad av någon enskild sida. Istället pekar man idag på de ideologiska skillnaderna mellan de båda parternas samhällssystem som gjorde att en konflikt blev oundviklig i längden.
Kapprustning och terrorbalans
Det kalla kriget utvidgades och spreds under slutet av 1940-talet från Europa till Asien och blev därmed en världsomspännande konflikt. Genom Koreakriget kom USA och FN att konfronteras med Nordkorea och Kina. I samband med det startade kapprustningen på allvar varefter de militära kostnaderna sköt i höjden. Kärnvapenupprustningen blev den viktigaste delen i supermakternas rustningsprogram.
Den ökade kapprustningen mellan supermakterna skapade samtidigt en slags terrorbalans, där de båda sidornas kärnvapen hindrade den ene från att anfalla den andre eftersom de då även skulle utplåna sig själva. Det överhängande hotet om kärnvapenkrig förde med sig att fredsrörelsen växte sig stark i västvärlden under efterkrigstiden.
Stalins död ledde till en period av politiskt töväder
Tankar på fredlig samexistens fanns även på det storpolitiska planet. Efter Stalins död 1953 följde en period av politiskt tövädret under Chrusjtjovs tid vid makten. Chrusjtjov slog fast att en konfrontation mellan samhällssystemen inte var nödvändig. Han menade att de kapitalistiska och kommunistiska systemen borde kunna leva fredligt sida vid sida och att historien senare skulle avgöra vilket system som var det bästa. Förtrycket i Sovjetunionen och Östeuropa lättade och samtidigt skedde ett närmande mot väst.
Uppror mot kommunistdiktaturen i Östeuropa
Den begynnande politiska öppenheten fick stora inrikespolitiska konsekvenser för Sovjetunionen eftersom folken i Östeuropa såg en chans att nå frihet. Frihetskamp och uppror hotade därför snart att splittra det stora men löst sammanfogade sovjetiska väldet. Sovjetunionen var nu tvunget att ta i med hårdhandskarna för att avskräcka upprorsförsök. I Ungernrevolten 1956 slogs därför frihetssträvandena ner brutalt av den sovjetiska röda armén.
Kina kritiserar Sovjet
Samtidigt ledde närmandet till väst och förtrycket av folken i öststaterna till en allt mer öppen konflikt mellan Sovjet och Kina, där Kina anklagade sin gamla bundsförvant för att ha svikit sina kommunistiska ideal.
Kalla kriget flyttar ut i rymden
Konflikten mellan stormakterna flyttade under slutet av 1950-talet ut i rymden. I och med det blev kapprustningen också en rymdkapplöpning där de båda supermakterna strävade efter att nå tekniska framsteg i rymden för att öka sitt lands prestige.
Berlinmuren byggs för att stoppa massflykten till väst
I början av 1960-talet stod det klart för kommunistregimen i Östtyskland (DDR) att massflykten av ungdomar och utbildade människor till Västeuropa måste stoppas. Infarten till Västberlin och landgränsen mot väst skulle i fortsättningen kontrolleras hårdare. Natten mellan 12 och 13 augusti 1961 byggdes därför en mur runt Västberlin. Berlinmuren blev med tiden ett monument för det kalla kriget och kom i västvärlden att stå som symbol för kommunistisk diktatur och ofrihet i öst.
Ökat hot om kärnvapenkrig
Under 1960-talet hårdnade konflikten mellan öst och väst även på andra ställen i världen. Under den s.k. Kubakrisen var världen ytterst nära ett kärnvapenkrig. Samtidigt visade Sovjetunionen återigen att man inte tolererade frihetssträvandena i Östeuropa. Under Pragvåren 1968 slog Warszawapakten brutalt ner försöken till demokratisering i Tjeckoslovakien.
Kalla kriget och avkoloniseringen
Konflikterna som uppstod i samband med efterkrigstidens avkolonisering gick ofta hand i hand med kalla kriget eftersom USA och Sovjetunionen vanligtvis blandade sig i för att öka sitt ideologiska och ekonomiska inflytande i de länder och regioner det gällde. Detta framgick inte minst i Mellanösternregionen där USA och Sovjetunionen stödde varsin sida i den alltjämt pågående Mellanösternkonflikten. Israel backades upp av västmakterna, medan de omgivande arabstaterna vanligtvis stöttades av Sovjetunionen. Samma mönster gällde även i Afrika och Asien där de båda supermakterna aktivt försökte utöka sitt ideologiska och ekonomiska inflytande genom att stötta olika länder i deras befrielsekamp. På samma sätt försökte de också förhindra sin motståndare från att nå alltför stort inflytande. Detta framgick tydligt i Koreakriget (1950-1953) och Vietnamkriget (1957-1975) som vid sidan av att vara blodiga inbördeskrig i avkoloniseringens kölvatten också blev en storpolitisk kamp mellan ideologier, där den ene parten ville införa kommunism, medan den andre försökte förhindra det.
Iranska revolutionen och kriget i Afghanistan
Under 1970-talet följde en tid av avspänning och samförstånd mellan de båda blocken. Men snart skulle det kalla kriget återigen intensifieras. Ett nytt hot mot stormakterna dök upp i samband med den iranska revolutionen 1978-1979 då Islam steg fram som en maktfaktor i Asien efter att det iranska folket störtat den av USA stödda shahen av Iran. I grannlandet Afghanistan fick samtidigt den kommuniststyrda regimen alltmer problem med den muslimska rörelsen inom Mujahedin (som stöddes av USA), varefter Sovjetunionen inledde invasion som utmynnade i ett långvarigt krig. Kriget i Afghanistan blev både blodigt och kostsamt för Sovjet, och kan liknas vid ett ryskt Vietnamkrig. Konflikten fick långtgående konsekvenser för Sovjet och bidrog till att försämra förhållandet med västmakterna.
USA ökar upprustningen - Sovjetunionens ekonomi kollapsar
I början av 1980-talet valdes Ronald Reagan till USA:s nya president. Reagans hårda och oförsonliga förhållningssätt gentemot Sovjetunionen och kommunismen, i kombination med hans kraftiga ekonomiska satsning på USA:s försvar, medförde att konflikten trappades upp. Syftet med den amerikanska upprustningen var enligt Reagan att Sovjetunionen skulle tvingas att rusta sig sönder och samman och därefter pressas till förhandlingsbordet. När sedan Michail Gorbatjov valdes till Sovjetunionens nya ledare förverkligades USA uppsatta mål. Gorbatjov insåg att Sovjetunionen och kommunismen var tvungen att förändras, både politiskt och ekonomiskt i en mer demokratisk och marknadsekonomisk riktning.
Berlinmuren faller - kalla kriget tar slut
Gorbatjovs liberala politik skapade förutsättningar för spridandet av demokratiska idéer. Det hela fick snart enorma konsekvenser för Sovjetunionen, Östeuropa och övriga världen då Gorbatjovs politik ledde till en demokratisk revolution i Östeuropa som medförde att Berlinmuren föll. Snart ledde också förändringarna i Sovjetunionen och dess delrepubliker till Sovjetunionens upplösning. Därmed var det kalla kriget slut. På juldagen 1991 avgick Gorbatjov som Sovjetunionens sista president.
Kalla krigets följder
Följderna av det kalla kriget var många. Efter kommunismens fall var det överhängande hotet om kärnvapenkrig och ett nytt världskrig borta. Världspolitiken gick därefter in i en mindre konfliktfylld fas. Demokratin kom samtidigt att spridas till långt fler länder än tidigare, och för västkapitalismen bredde nya marknader ut sig i Östeuropa och Asien. Världshandeln utvecklades samtidigt i vad som numera betecknas som globaliseringen.
Motsättningarna mellan stormakterna är idag inte lika tydliga som de var under det kalla kriget. Mycket av världspolitiken sker nu istället genom internationella organisationer där FN har fått en större roll än tidigare.
Norden i skuggan av det kalla kriget
De nordiska länderna kom under efterkrigstiden att anpassa sin utrikespolitik efter det rådande politiska läget. För Finlands del medförde grannskapet med Sovjetunionen och de förlorade krigen mot stormakten under andra världskriget, att landet inte hade möjlighet att bedriva en självständig utrikespolitik. Istället tvingades Finland att underteckna ett vänskapsavtal med Stalin och Sovjetunionen vilket innebar att deras möjlighet till en självständig utrikespolitik begränsades. I gengäld fick landet behålla sin självständighet. Förhållandet till Sovjetunionen medförde att Finland inte kunde gå med i försvarsorganisationen NATO.
Sverige balanserade officiellt sin utrikespolitik mellan kalla krigets båda stormakter på samma sätt som under andra världskriget och beskrev sig själva som neutrala. Vid tiden strax efter andra världskriget uppvisade Sverige en eftergivenhet gentemot sovjetiska påtryckningar, vilket kom till uttryck i den s.k. Baltutlämningen 1 januari 1946 då Sverige utlämnade balter och tyskar till Sovjetunionen vilka hade flytt till Sverige under slutskedet av andra världskriget. Samtidigt skedde inofficiellt i hemlighet ett försvarssamarbete med USA där Sverige fick försäkringar om amerikansk hjälp vid ett ryskt anfall.
Förhållandet mellan Sverige och Sovjetunionen var tidvis frostiga under det kalla kriget. Under perioden satsade därför Sverige stora pengar på att bygga upp ett starkt invasionsförsvar där huvudfienden sågs som Sovjetunionen (läs mer om Svensk säkerhetspolitik).
För Danmarks och Norges del kom ländernas geografiska placering, i kombination med deras historia under andra världskriget såsom ockuperade av Tyskland och befriade av de västallierade, att prägla deras efterkrigshistoria. Både Danmark och Norge blev därför medlemmar av den västliga försvarsorganisationen NATO vid bildandet 1949.
Litteratur:
Niklas Ericsson m.fl., Samband Historia : Historia Plus, Sanoma Utbildning, 2009
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1990
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006.
Hans Nyström m.fl., Perspektiv på historien, Gleerup, 2011
Per-Arne Karlsson m.fl., Epos : för gymnasieskolans kurs A, Liber, 2009
Sören Wibeck, Ett land två folk : Israel-Palestinakonfliktens historia, Historiska Media, 2009
Text: Johnny Poetzsch, Lärare i historia, samhällskunskap, religionskunskap och geografi på Josefinaskolan, Sigtuna kommun
Kartor:
- Wikimedia Commons alla kartor om kalla kriget
- Högupplösta kartor med anknytning till kalla kriget och efterkrigstiden 1946-1950
- Högupplösta kartor med anknytning till kalla kriget och efterkrigstiden 1951-1973
- Högupplösta kartor med anknytning till kalla kriget och efterkrigstiden 1974-idag
- Animerad karta inkl. presentation på engelska (10 min) som förklarar viktiga skeenden under andra världskriget och kalla kriget.
