Flera stora makter har härskat i det område som idag är Tunisien. Efter stadsstaten Kartagos fall på 100-talet f Kr inlemmades området i romarriket. Några hundra år senare härskade Östrom i drygt hundra år fram till att araberna anlände på 600-talet. Från 1200-talet styrdes Tunisien som en egen stat under den berbiska hafsiddynastin, men vid mitten av 1500-talet invaderades det åter av yttre makter, först kortvarigt av det Osmanska riket och sedan av Frankrike.
Tunisiens historia
ANNONS
ANNONS
Arkeologiska fynd tyder på att det område som utgör dagens Tunisien var bebott av jägare och fiskare under tidig stenålder. På 5000-talet f Kr började områdets invånare att i ökande grad ägna sig åt boskapsskötsel och jordbruk. På 3000-talet invandrade berbiska folk vilka vid denna tid började sprida sig över Nordafrika.
Vissa uppgifter tyder på att minoiska sjömän från Kreta kan ha haft små lagerstationer vid den tunisiska kusten på 2000-talet f Kr, men landets dokumenterade historia tar sin början först 814 f Kr då feniciska kolonister anlade stadsstaten Kartago på Tunisiens norra kust. Fenicierna dominerade handeln och sjöfarten på Medelhavet fram till de så kallade puniska krigen mellan Kartago och Rom från 200-talet f Kr, vilka slutade med Kartagos förstörelse 146 f Kr. Staden återuppbyggdes av romarna och blev huvudort i den blomstrande provinsen Afrika som omfattade dagens Tunisien och en del av Algeriet.
Ett germanskt folk, vandalerna, erövrade landet på 400-talet e Kr men drevs iväg av östromerska (bysantinska) styrkor på 530-talet. Östroms styre över området varade fram till den arabiska invasionen efter 660 som snabbt förvandlade den latinska provinsen Afrika till det arabiska Ifriqiya och införde islam som religion. Även berberbefolkningen i Tunisiens inland, som dittills bara i liten utsträckning hade påverkats av kustlandets civilisationer, antog den nya religionen.
Tunisien har under större delen av sin historia som arabisk nation styrts av inhemska dynastier, vilka tidvis varit underordnade arabiska imperier styrda av kalifer. Från 1200-talet till 1574 var Tunisien självständigt och styrdes då av en berbisk dynasti, hafsiderna. Viktigt kulturellt inflytande fick de spanska muslimer som flydde till Tunisien efter att ha fördrivits från hemlandet i slutet av 1400-talet.
1574 erövrades Tunisien av det osmanska (turkiska) riket, men osmanerna mötte motstånd och redan i början av 1600-talet var Tunisien i praktiken åter en självständig stat, även om det formellt förblev en del av det Osmanska riket. Under 1600- och 1700-talen fick landet liksom sina nordafrikanska grannar dåligt rykte för sitt sjöröveri som sanktionerades av landets styresmän. I början av 1700-talet grundade en osmansk officer med rötter från Kreta den husainidiska härskarätten som kom att regera Tunisien under varierande grad av självstyre till 1957.
1861 fick Tunisien som första land i den muslimska världen en rudimentär författning. Landet hade dock en gravt misskött ekonomi och gick i praktiken i konkurs 1869. 1881 ockuperades Tunisien av Frankrike som därmed utvidgade sin intressesfär österut från Algeriet. Två år senare blev Tunisien formellt ett franskt protektorat. Tunisiens monark, beyen, fick behålla sitt ämbete men både beyen och regeringen var underordnade den franska statens representant i Tunis. Frankrike satsade på att bygga ut landets kommunikationsnät och uppmuntrade en inflyttning av franska medborgare som erbjöds mark i protektoratet. Européer, främst fransmän men också italienare, tog över en stor del av landets näringsliv.
Läs i Landguiden om Tunisiens historia från början av 1900-talet och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
23 november 2022
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
