+ Visa hela artikelserien
M

Leningrads belägring

Staden Leningrad, numera Sankt Petersburg, blev känt under andra världskriget eftersom tyska armén belägrade staden under 900 dagar. Belägringen tog slut i januari 1944.
Bild:

Ryska truppenheter på väg genom Leningrad mot fronten, december 1941.

Leningrad, mellan Ladogasjöns sydvästra strand och Finska viken, var ideologisk viktig eftersom staden var uppkallad efter Lenin, Sovjetunionens förste kommunistiske ledare. Utifrån militär synpunkt var staden viktig eftersom den låg i vägen för det tyska avancemanget in i norra Sovjetunionen. Om Leningrad inte erövrades, eller isolerades, skulle det innebära problem för tyskarna att ta sig fram öster om Moskva.

Anfallet mot Leningrad inleds

Operation Barbarossa, Tysklands anfall mot Sovjetunionen, inleddes den 22 juni 1941. Tre tyska fältmarskalkar ledde de tyska trupperna. Den norra armégruppens chef var Wilhelm Ritter von Leeb vars uppdrag var att besegra de ryska trupperna i Baltikum och nå fram till Leningrad som skulle förstöras. Von Leeb räknade att det skulle ta en månad för honom att förstöra staden. Till Hitler sa han: ”Vad mig beträffar är Leningrad redan en dödens och förtvivlans stad.”

Hitler hade gett order om att staden skulle jämnas med marken och att man på inga villkor fick gå med på en kapitulation om ryssarna erbjöd det. Redan den 8 september var Leningrad helt avskuren från omvärlden. Tyskarna började en terrorbombning av staden och tusentals människor dödades i september.

Finland deltog på Tysklands sida

Finland deltog i operation Barbarossa eftersom man ville ta tillbaka de områden Finland förlorade i vinterkriget 1939-1940. När Finland hade återerövrat dessa områden vägrade man fortsätta anfallet. Det innebar att finländarna stoppade sina soldater cirka 64 kilometer norr om Leningrad.

Den 9 september kom den legendariske ryske generalen Georgi Zjukov till Leningrad och förvandlade staden till en fästning, omgiven av försvarsställningar med kulsprutenästen och skyttegravar. Zjukov utfärdade en order till befälhavarna för arméerna som försvarade staden att varje reträtt skulle betraktas som landsförräderi, med döden som straff.

I början av oktober bestämde Hitler att en stor del av general von Leebs pansar skulle skickas söderut för att understödja den offensiv som pågick där. Den 5 oktober fick Zjukov ett samtal från Stalin som frågade hur läget var i Leningrad. Zjukov svarade att tyskt pansar och artilleri började flyttas söderut, förmodligen i riktning mot Moskva. Då svarade Stalin: ”Överlämna befälet åt er ställföreträdare och kom till Moskva.”

Den första belägringsvintern

Inför den första belägringsvintern var omkring en miljon av stadens tre miljoner sysselsatta med att befästa staden. Det byggdes både stridsvagnshinder och skyttevärn söder om staden. En kvinna berättade senare att hon grävde i stenhård mark 12 timmar om dagen 18 dagar i sträck. Inne i staden fanns det omkring 200 000 soldater men många av dem saknade både vapen och utbildning.

De tyska generalerna hade nu bestämt sig för att spärra in Leningrad och sedan försvaga staden med terrorbombningar samt med hungersnöd. Ryssarna hade bara två sätt att förse staden med vapen samt med mat. Det ena var flyget och det som kunde transporteras till staden med flyg var alltför litet för att kunna hjälpa stadens invånare. Det andra sättet var att frakta förnödenheter med pråmar över den stora sjön Ladoga. Det tog 16 timmar för en pråm att färdas över Ladoga. Pråmarna var lätta mål för det tyska flygvapnet, och endast var tionde båt som lämnade Ladogas västra strand nådde den östra, på grund av det tyska flygvapnet.

Bild:

Tre män som samlar ihop lik för begravning. Belägringen av Leningrad varade i cirka 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Idag beräknar man att omkring en miljon civila dog under belägringen.

Vintern 1941/1942 blev oerhört kall, temperaturen sjönk ner mot minus 40 grader. När is bildades på Ladoga kunde pråmarna inte användas och isen var alltför tunn för att man skulle kunna använda lastbilar. Nu ökade svälten i Leningrad. Brödransonen minskades till 100 gram per dag och person, och dessutom tvingades människorna stå i kö flera timmar för brödet. Personer som kom över flera ransoneringskort straffades hårt. En kvinna som arbetade i ett tryckeri där ransoneringskorten trycktes stal 100 kort. När hon ertappades sköts hon genast.

Nu dog allt fler människor av svält. Under en enda dag räknades 13 500 döda. När isen blev stark nog kunde upp mot 400 lastbilar köra över varje dag. Man uppskattar att 365 000 ton proviant transporterades till Leningrad över Volga under vintern, vilket räckte precis för att stadens invånare inte skulle svälta ihjäl. På återresan tog de med flyktingar. Ryssarna kallade resan över Ladoga för ”livets väg”.

Under den första belägringsvintern dog det oerhört många personer i staden och den utmattade befolkningen orkade ofta inte begrava dem i den hårda marken. Staden var fylld av lik. De låg i tusentals på gatorna, på isen, i snödrivorna, i de stora hyreshusens källare och på gårdarna. Man lade ofta de döda personerna i uthus men när våren kom började liken ruttna. Därefter tvingade myndigheterna befolkningen att begrava liken i stora massgravar.

Den hårda vintern 1941/1942 förvärrades ytterligare av brist på bränsle att värma upp bostäder med. Människor tvingades ha på sig sina ytterkläder när de sov arbetade och var utomhus. I stadens ytterkanter revs obebodda hus för att befolkningen skulle få bränsle till sina spisar. En student skrev om den ständiga kylan: ”Man stiger upp frysande, man går till fots frysande, man lägger sig frysande. Kölden finns hela tiden under huden, den tränger igenom skelettet och ibland känns det till och med som om den går in i hjärnan. Man kan inte komma undan den.”

Sommaren 1942 lyckades ryssarna lägga en oljeledning och en elektrisk kabel på Ladogas botten vilket förbättrade energiläget i staden.

Den andra belägringsvintern

Vintern 1942/1943 blev mild med mycket snö vilket gynnade de ryska trupperna. Deras stridsvagnar hade bredare band än de tyska och de tog sig därför lättare tog sig fram i den djupa snön. Dessutom låg de ryska lastbilarnas chassi högre ovanför marken vilket gynnade framfarten på de snöiga vägarna.

Bild:

Soldater ur Röda armén som stormar en tysk försvarsställning.

I januari 1943 satte ryssarna in fyra arméer mot de tyska trupperna söder om Leningrad. I februari kunde ryska trupper gå in i Leningrad, under tyskt bombardemang, genom en enda 10 kilometer bred korridor som de säkrat. Nu var den värsta belägringen över, men en partiell blockad pågick fram till början av 1944.

Katastrofala förluster i människoliv

Den 27 januari 1944 återtogs järnvägslinjen mellan Leningrad och Moskva och Stalin meddelade att Leningrads belägring var över.

Belägringen av Leningrad varade i cirka 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Idag beräknar man att omkring en miljon civila dog under belägringen. Som en jämförelse omkom färre än 800 000 personer under hela andra världskriget i Storbritannien och USA. Människorna utsattes för ett omänskligt lidande och staden blev en symbol för övriga sovjetmedborgare att aldrig ge upp motståndet.

Leningrad blev av Stalin utsedd till ”hjältestad”, den första ryska staden i kriget som fick denna utmärkelse. Befolkningen i Leningrad var stola över sin uthållighet under de 900 dagarna. En person skrev under belägringen: ”Om man gjorde spikar av dessa människor skulle det inte finnas några hårdare spikar i världen.”

Visste du att:

  • Marskalk Kliment Vorosjilov var befälhavare över Leningradfronten när tyskarna anföll staden. När tyskarna hade stora framgångar vågade han inte till en början rapportera det till Stalin, men när Stalin fick veta vad som hade hänt fick han sparken och ersattes av Zjukov. Vorosjilov kallades till Moskva och var övertygad om att han skulle bli arkebuserad. Stalin skonade dock sin gamle vän från inbördeskrigets dagar, och 1953 blev Vorosjilov Sovjetunionens president.
  • Under svälten åt befolkningen upp sina husdjur och när de var slut började man jaga råttor i olika källare som fångades och åts upp. Det hände att man rev ner tapeterna i bostäderna som kokades, det var en soppa som inte hade någon näring, eller så åt man talgljus.  I januari 1942 dog omkring 5000 personer om dagen av svält.
  • Sankt Eremitaget är ett av världens största konstmuseer. I dag består det av 2500 rum med omkring 2 300 000 konstföremål i museet. Samlingen av västeuropeiskt måleri hör till världens främsta. Under belägringen bombades det 34 gånger, men en stor del av samlingen hade redan evakuerats österut, som Leonardo da Vincis ”Madonna Litta” och Rembrandts ”Den heliga familjen”.
  • Efter belägringen hyllade musiker, författare och historiker Leningrads invånare för deras 900 dagars långa kamp mot nazisterna. Dessa hyllningar väckte oro hos Stalin som misstänkte att de populära Leningradpolitikerna kunde hota hans makt. Därför ingrep han mot ledarna bakom folkmotståndet i Leningrad. Mellan 1946 och 1950 avrättades, fängslades eller deporterades omkring 2000 människor som Stalin ansågs vara opålitliga.

Uppgifter och frågor

  1. Varför blev Leningrad så känt under andra världskriget?
     
  2. Varför var staden så viktig för Tyskland?
     
  3. Vad gjorde den finländska armén?
     
  4. Beskriv kortfattat hur Leningrads invånare hade det under belägringen.
     
  5. Hur gjorde ryssarna för att hålla staden vid liv under belägringen?
     
  6. Vad hände med alla döda personer?
     
  7. Vad innebar bränslebristen för stadens invånare?
     
  8. Hur slutade belägringen av Leningrad?

 

Litteratur
Harrison E. Salisbury, De 900 dagarna - Leningrads belägring, Bonniers, 1997
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
 

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats

 

 

Publicerad: 06 mars 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016