+ Visa hela artikelserien
M

Slaget om Storbritannien - en viktig seger för de allierade

Sommaren 1940 kontrollerade Tyskland Europa från Nordkap till Spanien. ”Den slutliga segern över Storbritannien är nu bara en tidsfråga”, konstaterade den tyske stabschefen Alfred Jodl. Samtidigt planerade chefen för det tyska flygvapnet, Herman Göring, en invasion av Storbritannien.
Bild:

Tyska Heinkel He 111 i formation under en bombräd över England.

Hitler var dock övertygad om att britterna skulle inse att deras ställning var hopplös och han räknade med att den brittiska regeringen skulle acceptera de fredsvillkor som tyskarna skulle ställa upp. Han ville inte heller ”strö salt i deras nederlags sår” från Frankrike och Dunkerque genom att invadera landet medan fredssamtalen pågick.

Men Hitler missbedömde engelsmännen. När Winston Churchill blev premiärminister i maj 1940 sa han i parlamentet: ”Vi skall strida på stränderna, vi skall strida på flygfälten, vi skall strida på åkrar och gator, vi skall strida i bergen. Vi ger oss aldrig.”

Utlänningar i Storbritannien

Två dagar efter invasionen av Belgien och Nederländerna arresterade britterna omkring 2000 utlänningar, de flesta av tyskt eller österrikiskt ursprung. Några dagar senare arresterades 4000 italienare och i mitten av juli befann sig nästan 50 000 utlänningar bakom taggtråd.

Många av dessa utlänningar var motståndare till nazismen och eftersom allmänheten blev upprörda över detta faktum släpptes många. Efter två år fanns det bara 5000 personer kvar i brittiska civila fångläger.

Hitlers invasionsplan - Operation sjölejon

När Storbritannien inte ville fredsförhandla med Tyskland bestämde sig Hitler för att genomföra ”Operation sjölejon” (Seelöwe) som var namnet på invasionsplanen av Storbritannien.

Operationen förutsatte att upp till 250 000 tyska soldater skulle landstiga på Englands sydkust i en 320 kilometer bred front. Städer som Brighton och Folkstone skulle tjänstgöra som landstigningsorter. Målet var att snabbt avancera mot London, ockupera huvudstaden och skära av den från övriga landet. I planen ingick också att arrestera över 2000 av Hitlers argaste kritiker, från politiker som Churchill till författare som Virginia Woolf och artister som Noel Coward.

Den tyska armén var för Operation sjölejon, medan överbefälhavaren för den tyska flottan, Erich Raeder, tvivlade på planen. Han visste att hans flotta inte kunde täcka den 320 kilometer långa invasionsfronten och ville därför ha en smalare front vilket arméofficerarna menade skulle innebära att låta deras trupper ”gå rakt genom köttkvarnen”.

Hitler stödde Operation sjölejon men insåg att det brittiska flygvapnet (Royal Air Force, RAF) först måste oskadliggöras innan operationen kunde genomföras. Göring var helt säker på att planen kunde genomföras. Han sa: ”Jag har sagt till Führern att RAF kommer att vara oskadliggjort innan Operation sjölejon börjar och våra tyska soldater landstiger på brittisk mark”.

Bild:

Några Spitfire Mk XII över Storbritannien 1941. Den första versionen av Spitfire var Mk I med en topphastighet av 587 km/h, och den sista versionen blev Mk 24 som nådde hastigheter runt 731 km/h. Beväpningen bestod i början av kulsprutor men kom senare att kompletteras, och till slut helt ersättas av automatkanoner.

Strategier

Planen för slaget om Storbritannien kunde indelas i tre faser:

  1. Först skulle angreppet ske vid Engelska kanalen där krigsfartyg och baser skulle förstöras.
  2. Under andra fasen skulle brittiska flygfält och försvarsanläggningar bombas.
  3. Den tredje fasen, som kallades ”Örnanfallet”, innebar att flyget skulle täcka och förstärka de tyska styrkornas invasion av Storbritannien.

Storbritanniens taktik gick å andra sidan ut på att undvika strid med tyska jaktplan och i stället angripa bombplanen. Det tyska jaktflyget hade nämligen kort räckvidd och kunde därför bara ge begränsat skydd åt bombflyget vid angrepp mot sydöstra England.

Blitzen och slaget om Storbritannien

Tyskarnas stora offensiv mot det brittiska öriket inleddes den 13 august 1940. Under de första tio dagarna av den tyska bomboffensiven förlorade tyskarna 602 flygplan medan RAF fick 260 plan nedskjutna.

Blitzen kallas den period under ”slaget om Storbritannien” då tyskarna bombade brittiska städer.

Blitzen inleddes den 7 september 1940 då tyskarna bombade London. Nästan 1000 plan anföll London, varav en tredjedel var bombplan. Över 300 ton bomber fälldes vid detta tillfälle.

Befolkningen i London trodde att anfallen var ett blixtkrig och därför kallas denna period av terrorbombningar för ”The Blitz”.

Bild:

Tillgången på skyddsrum var inte stor i London. Tunnelbanestationerna fick istället fungera som skyddsrum.

Under Blitzen var varenda tunnelbanestation fullpackad med sovande människor som sökte skydd. Befolkningen lät sig dock inte knäckas. ”London can take it”, var parollen.

Den 15 september 1940 lyckades RAF skjuta ner 70 tyska flygplan medan de egna förlusterna uppgick till hälften. Till sist förstod tyskarna att de inte kunde få luftherravälde innan höststormarna helt skulle förhindra en landstigningsoperation.

Den 17 september fattade Hitler beslutet att avbryta Operation sjölejon och riktade istället blicken mot Sovjetunionen. Trots detta fortsatte de tyska anfallen mot brittiska städer fram till maj 1941. Men utvecklingen av radarstyrda jaktplan och luftvärnskanoner gjorde det möjligt för det brittiska försvaret att gå till motattack.

Bombanfallen var en fruktansvärd upplevelse för civilbefolkningen. Cirka 43 000 civila miste livet, varav mer än 20 000 i London.

Under slaget om Storbritannien evakuerades ungefär två miljoner barn från de större städerna i England ut till landsbygden och olika fosterhem. Även en del småbarnsmammor, många gravida och gamla evakuerades också.

Britternas radar

1940 hade Storbritannien ett radarsystem från Skottlands östkust till västkust. I Wales fanns 29 radarstationer och längs Engelska kanalen täckte radarsystemet mer än åtta mil. När radarn upptäckte fientliga plan skickades informationen till jaktflygskommandots högkvarter där man markerade fiendeplanens positioner med träbrickor på ett kartbord.

Tyskarna hade bristfälliga kunskaper om de brittiska radaranläggningarna. Den främsta orsaken var att det 1940 bara fanns några få tyska spioner i Storbritannien. Tyskarna avundades britternas radar. En tysk officer sa: ”Ibland när våra pojkar går i strid har de fått uppgifter som är två timmar gamla. Britterna får sina genom hörlurarna hela tiden, till och med när de är i strid.”

De stridande piloterna

Omkring 3000 brittiska piloter var engagerade under slaget om Storbritannien och utöver dessa deltog även 574 utlänningar. Polackerna, som var den största utländska gruppen med 145 piloter, var kända för sin skicklighet i strid. Övriga större grupper var Nya Zeeland (127), Kanada (122), Tjeckoslovakien (89) samt 7 st från USA. 339 brittiska och 107 utländska piloter (varav 29 polacker) stupade under slaget om Storbritannien.

RAF hade fördel genom att de kämpade på hemmaplan. Piloter som sköts ned i luftstrider hamnade på eget territorium, medan tyska piloter som sköts ned över Storbritannien var förlorade för Luftwaffe (det tyska flygvapnet).

Spitfire vs Messerschmitt

Spitfire var ett legendariskt brittiskt jaktplan under andra världskriget med en enorm manöverförmåga. Den första versionen hade en topphastighet av 587 km/tim.

Spitfires styrka var dess snabba vändningar och rullningar i luften. Om en pilot i en Spitfire blev trängd kunde han skaka av sig fienden genom att rulla ett halvt varv och snabbt dra sig ur i den följande dykningen.

Nackdelen med en Spitfire var att planet hade en vanlig förgasare och under branta dykningar kunde bensin pressas ut ur förgasaren vilket kunde leda till att motorn stannade.

Tyska piloter var imponerade av Spitfire. När Tysklands flygvapenchef Göring frågade en av sina tyska piloter vad han och hans kolleger mest behövde för att vinna slaget om Storbritannien svarade piloten ”Spitfire”.

Tyskarnas bästa jaktplan var Messerschmitt. De tyska flygarna kallade den ”Emil”, eller för Me 109. Messerschmitt var snabbare än Spitfire och hade dessutom bättre slagkraft. Förutom två kulsprutor monterade på skrovet hade planet två kraftiga 20-millimeters automatkanoner på vingarna. Spitfire hade under striderna över Storbritannien 1940-1941 bara 8 mm kulsprutor, fyra kulsprutor i vardera vingen. Messerschmitten kunde också flyga högre än de brittiska planen.

En fulltankad Messerschmitt kunde flyga maximalt 660 kilometer, vilket innebar bara 10 minuters flygtid över London innan planet måste återvända hem för att tanka.

Stora tyska förluster

I mitten av 1940 hade tyskarna omkring 2500 flygplan medan britterna bara hade drygt 600 jaktflygplan. Hälften av tyskarnas flygflotta utgjordes dock av bombplan som inte var lämpade för luftstrider.

De tyska förlusterna under slaget om Storbritannien var omkring 1733 flygplan och över 2500 piloter. Det brittiska flygvapnet förlorade omkring 900 jaktplan och 500 piloter.

Den 20 augusti 1940 hyllade den brittiske premiärministern Winston Churchill de brittiska piloterna med bland annat följande ord: ”Aldrig förr har så många haft så få att tacka för så mycket.”

Hitler blev till slut tvungen att ge upp invasionsplanerna. I maj 1941 drogs de sista enheterna ur Luftwaffe bort från området för att istället användas i den sedan länge planerade attacken mot Sovjetunionen.

RAF:s seger över Luftwaffe förkortade andra världskriget

Hitler och Görings Luftwaffe förlorade slaget om Storbritannien. Försöket att få Storbritannien att dra sig ur kriget hade misslyckats. I likhet med händelseförloppet under första världskriget lyckades inte den tyska krigsmakten hålla ryggen fri. De västallierade kunde därmed använda England som uppsamlingsplats och börja planera för ett befrielsekrig av Europa.

När sedan startskottet gick för invasionen av Normandie den 6 juni 1944, öppnades en ny front i väst. Tyskarna hade då i praktiken redan förlorat andra världskriget och var på full reträtt i öst. Men den nya fronten i väst kom ändå att bidra till att förkorta kriget avsevärt.

Visste du att...

  • Den 15 augusti 1940 inträffade det som britterna kallar “Den största dagen” då Luftwaffe genomförde det största antalet flyguppdrag på en dag. Det är den dag som britterna än i dag firar som ”Battle of Britain Day”, då det brittiska flygvapnet sköt ner inte mindre än 70 tyska jakt- och bombplan. Britterna förlorade 28 jaktplan men hälften av de nerskjutna piloterna kunde redan efter kort tid åter insättas i luftstrider.
  • Hitler hade förbjudit det tyska flygvapnet att anfalla London, men när tyska plan bombade av misstag London den 24 augusti 1940 anföll brittiska plan den 26 augusti Berlin. 80 brittiska plan lyfte från London men trots att bara några av planen nådde fram till London var attacken en psykologisk fullträff. Nu fick det brittiska folket veta att Tyskland inte var osårbart. Den 4 september drog Hitler tillbaka förbudet att bomba London. Bombningen av Berlin sårade flygvapenchefen Görings stolthet eftersom han hade lovat att ingen bomb någonsin skulle träffa Berlin, ”Då får ni kalla mig Meyer,” hade han skämtsamt sagt.
  • Churchill tog stora personliga risker under tyskarnas anfall mot London. När en bomb exploderade nära hans bil som höll på att vända runt skämtade han: ”Det måste vara min vikt som höll bilen på marken.”  Churchills betjänt, en flottist som hette Ives, försökte en gång hindra honom att gå ut genom att gömma hans skor. Då blev Churchill förbannad och sa: ”Jag kan tala om att när jag var barn kunde min barnsköterska aldrig hindra mig från att ta en promenad i Green Park när jag hade lust. Och nu när jag är vuxen kommer Hitler sannerligen inte att kunna göra det.”
  • Douglas Bader var en legendarisk brittisk stridspilot inom RAF. Vid en flygolycka 1931 tvingades läkarna amputera båda hans ben. När andra världskriget bröt ut lyckades Bader övertala Flygministeriet att låta honom flyga stridsplan nu med proteser och han blev en legend för sina hjältedåd mot Luftwaffe med 22 bekräftade luftsegrar och 5 troliga. Bader sköts ned över Frankrike 1941 och tyskarna, som beundrade Bader, såg till att han fick en ny protes som RAF släppte ned och som ersatte det som trasats sönder när han nödlandade. Bader blev förkrossad över att den tysk som sköt ner honom bara var en underofficer. Adolf Galland, som var chef för divisionen som sköt ned Bader berättade senare att man inte visste vem som sköt ner Bader, men för att lugna Bader sade man till Baders stora lättnad att det var en hög officer som hade skjutit ner honom. Bader fördes till ett fångläger för officerare och under sin tid i lägret gjorde han upprepade flyktförsök. Till slut blev han så besvärlig att tyskarna hotade att ta proteserna ifrån honom om han inte slutade upp med sina flyktförsök. Bader lämnade flygvapnet efter andra världskriget och resten av sitt liv arbetade han med hjälpverksamhet för funktionshindrade. 1976 adlades han för sitt arbete för funktionshindrade. Bader dog 1982, fortfarande känd av många britter för sina insatser under kriget.
  • Werner Mölders var den främste tyske stridspiloten under slaget om Storbritannien. Han hade redan under det spanska inbördeskriget skjutit ned 15 flygplan. I november 1940 hade han skjutit ner 45 brittiska flygplan vilket gjorde honom till Tysklands mest dekorerade soldat. Han blev den förste jaktpiloten som åstadkom 100 nedskjutningar och sköt totalt ned 101 fientliga plan under andra världskriget.
  • Den 10 september 1940 träffades slottet Buckingham Palace av en bomb när kungen George VI och drottningen befann sig på slottet. De klarade sig eftersom bomben exploderade på gården. Censorerna gav order till pressen att inte publicera nyheten. När Churchill fick reda på det blev han rasande: ”Fårskallar, idioter, åsnor”, dundrade han. ”Sprid nyheten genast. Låt Londons fattiga få veta att de inte är ensamma och att kungen och drottningen löper samma risker som de.” Efter attacken sa drottningen: ”Jag är glad att vi blev bombade. Nu kan jag se East Endborna i ögonen.”
  • Kanalöarna, ögruppen utanför Frankrikes kust, var det enda brittiska område som tyskarna lyckades erövra. De erövrades i juni 1940 eftersom Jersey, Guernsey, Alderney och Sark ligger mindre än 50 kilometer från Frankrikes kust ansåg den brittiska regeringen att de var omöjliga att försvara.
  • Under ockupationen av Kanalöarna införde tyskarna dödsstraff för innehav av brevduvor. Tyskarna trodde att de kunde användas som budbärare till Storbritannien.

Uppgifter och frågor

  1. Vad innebar operation Sjölejon?
     
  2. Vad innebar Blitzen?
     
  3. Vilka fördelar hade RAF?
     
  4. Vad ansåg Churchill om de brittiska piloterna?
     
  5. Varför avbröt Hitler Operation sjölejon?
     
  6. Skulle man kunna säga att slaget om Storbritannien var en tidig vändpunkt i kriget? Motivera ditt svar.

 

Litteratur
Michael Tamelander, Slaget om Västeuropa, Historiska Media, 2005
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
 

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats

 

 

Publicerad: 16 november 2015
Uppdaterad: 17 oktober 2016