+ Visa hela artikelserien
M

Slaget om Kreta

Den tyska invasionen av Kreta, som startade den 20 maj 1941, var ett av andra världskrigets djärvaste inslag där Tyskland invaderade en stor ö genom en luftburen operation med tusentals fallskärmssoldater.
Bild:

Tyska fallskärmsjägare (Fallschirmjäger) landar på Kreta. Sleget om Kreta blev en tysk Pyrrhusseger.

Grekland går med i kriget

Orsaken till att Grekland drogs med i andra världskriget berodde på att Italiens diktator Mussolini var avundsjuk på Hitlers framgångar. Därför förklarade Mussolini krig mot Storbritannien och Frankrike, och startade en invasion av Grekland den 28 oktober 1940.

Till en början ville Mussolini invadera Jugoslavien, men Hitler sa bestämt nej. Det visade sig att Mussolinis armé var i ett bedrövligt tillstånd och många soldater inte var motiverade att slåss för Mussolini.

Efter några veckors strider drev grekerna tillbaka italienarna och Hitler var tvungen att ingripa.

Den 6 april 1941 anföll Tyskland Grekland och efter några dagars strider stod Tyskland som segrare. Britterna, som hade trupper i Grekland, tvingades lämna landet, men grekerna hyllade dem och ropade: ”Kom snart tillbaka. Återvänd med segern”.

Även den grekiska kungafamiljen flydde, bland annat kronprinsessan Fredrika och hennes två barn - Konstantin, som senare förlorade den grekiska tronen samt Sofia, som senare blev drottning av Spanien.

Britterna och övriga allierade (nyzeeländare och australier) tvingades fly till Kreta under bombardemang av tyska jaktplan. Allt som allt sänktes 26 farkoster, inklusive två lasarettsfartyg. Över 2 000 britter dog i samband med strider i Grekland.

Planeringen av luftinvasionen av Kreta

General Kurt Student, arkitekten bakom de tyska fallskärmsjägardivisionerna, låg bakom förslaget om en flygburen invasion av Kreta. Han presenterade förslaget för Göring, som i sin tur övertalade Hitler att genomföra operationen. Hitler var dock svår att övertyga eftersom han menade att förlusterna skulle bli svåra.

Operationen fick kodnamnet ”Merkur”. Students plan gick ut på att sprida sina fallskärmssoldater mot de tre flygfälten som låg på den norra kusten.

Den brittiske premiärministern Winston Churchill var orolig att Kreta skulle utsättas för anfall från luften. Han visste att de brittiska trupperna totalt saknade flygunderstöd för att bekämpa de tyska störtbombarna och att antalet luftvärnspjäser på ön var otillräckligt.

Bild:

Slaget om Kreta var historiskt i tre avseenden: det var den första huvudsakligen luftburna invasionen; första gången de allierade i betydande grad använde underrättelser från den forcerade tyska Enigma-koden; och första gången invaderande tyska trupper stötte på ett massivt motstånd från en civilbefolkning.

Striderna på Kreta

Klockan 8 på morgonen den 20 maj 1941 hoppade cirka 3 000 tyska fallskärmstrupper ut över Kreta. När en brittisk överste såg alla dessa soldater landa mumlade han: ”Vilken märkvärdig anblick! Det ser ut som världens undergång.” Ett annat ögonvittne beskrev luftlandsättningen ”Som de granna ballonger som släpps upp mot taket i en festsal.” Fallskärmarna hade nämligen olika färger, rosa för officerare, svarta för underofficerare, gula för förnödenheter och vita för ammunitionen.  Även glidflygplan med infanterister sattes in.

Den brittiske befälhavaren på Kreta, general Freyberg (som var från Nya Zeeland), var lugn när han informerades om den tyska invasionen. Han tittade på sin klocka och sa: ”De håller tiden exakt.” Tack vare att man hade lyckats dechiffrera tyskarnas koder kände Freyberg till tyskarnas avsikter.

Många av de tyska soldaterna hade inte ens fyllt 20 år och fallskärmsdivisionen var sammansatt av unga nationalistiska idealister som längtade efter att tillhöra ett elitförband. På Kreta fanns det 28 600 brittiska, australiensiska och nyzeeländska trupper. Dessutom fanns det två grekiska divisioner på ön som uppgick till nästan lika många man. Anfallet höll på att sluta med en katastrof för tyskarna. Mängder av tyskar sköts till döds av nyzeeländska trupper när de föll ner mot marken vid flygfältet vid Maleme, trots att de bar små militära fallskärmar som förde ner dem till marken på mindre än 20 sekunder. De nyzeeländska officerarna gav order till sina soldater att sikta på fallskärmsjägarnas skor eftersom de föll till marken så fort att det var svårt att bedöma avståndet. En kapten berättade senare att en tysk fallskärmshoppare nästan landade ovanpå honom och kaptenen sa: ”Jag sköt honom medan han försökte göra sig kvitt fallskärmen. Det var inte särskilt renhårigt, det är jag medveten om, men det var så det var.”

På kvällen den 20 maj var en stor del av de tyska trupperna utslagna. Den tyska generalen Student utsattes för kraftiga påtryckningar att avblåsa aktionen.

Freybergs misslyckande att dra igång ett kraftigt motanfall på invasionsdagen är en av de mest omdebatterade frågorna under hela slaget. Freyberg, som inte förstod i vilket läge de tyska trupperna befann sig i, tvekade att gå till anfall mot de tyskar som hade lyckats erövra en liten kulle, kallad höjd 107, i närheten av flygfältet i Malene.  På grund av hans rädsla för en sjöburen invasion utfördes motattacken vid Maleme natten mellan den 21-22 maj med alltför små styrkor och alltför sent. Tyskarna kunde erövra flygfältet och genomföra flygförstärkningar.

Under de följande två dagarna flög tyskarna in 3 200 bergsjägare och fallskärmssoldater. Tyskarna började också använda de erövrade svenska Boforskanoner som fanns på flygfältet för att beskjuta motståndarna.

På eftermiddagen den 24 maj utsattes staden Chania för ett hänsynslöst tyskt bombanfall. Tyskarna hade två mål med anfallet, dels att sprida skräck bland soldater och civila, dels att täppa igen vägarna för de allierade soldaterna. I tio dagar pågick hårda strider där tyskarna även mötte hårt motstånd från lokalbefolkningen.

Till sist tvingades Freyberg inse att spelet var förlorat och gav order om att de allierade trupperna skulle lämna Kreta. Kvällen den 29 maj skeppades mer än 6 000 soldater från Kreta. Freyberg själv flög ut tillsammans med höga officerare kvällen därpå. Den 31 maj skickade amiral Cunningham två kryssare och två jagare till Kreta för att evakuera fler allierade soldater trots stora risker att förlora fartygen. Cunningham sa: ”Det tar flottan tre år att bygga ett nytt fartyg. Det skulle ta trehundra år att bygga en ny tradition. Evakueringen ska fortsätta.”

Trots alla insatser tvingades de allierade lämna kvar 5 000 soldater på Kreta. Churchill blev oerhört nedslagen över förlusten eftersom han hade kämpat för att Kreta skulle försvaras.

Tyska och allierade förluster

Kampen om Kreta hade krävt mycket blod. Den hade kostat britterna över 12 000 man i stupade, sårade och fångar. Freyberg tog personligen på sig ansvaret att Kreta hade förlorats till tyskarna. Detta påverkade dock inte hans militära karriär utan han ledde senare nyzeeländska trupper i slaget vid El Alamein och den fortsatta framryckningen i Nordafrika.

När britterna och nyzeeländarna lämnade Kreta fanns det omkring 5 000 allierade soldater kvar på ön. De flesta hamnade i tyskt fångläger, men hundratals soldater sökte sig upp till byar i bergen där grekerna skyddade dem. Många av dessa kunde hämtas senare av brittiska båtar. Den 22 augusti 1941 lyckades 130 allierade ta sig till Egypten med ubåten HMS Torbay och slog därmed rekordet ifråga om antalet personer som någonsin klämts ner samtidigt i en ubåt.

Alla tyska fallskärmsjägare som överlevde slaget tilldelades järnkorset. Men Student såg invasionen på Kreta som ett ”bittert minne”. Tyskland förlorade 3 986 i stupade och saknade och 2 594 sårade mellan den 20 maj och den 2 juni. Hälften av alla omkomna dog under den första dagen. Dessutom förlorade tyskarna 350 flygplan. Av dessa var 151 Junkers transportflygplan, vilket var nästan en tredjedel av Students flygflotta.

Tyska hämndaktioner mot civilbefolkningen

Tyskarna gick hårt fram mot civila som stödde de allierade, de avrättades oftast direkt.  Flera tusen, inklusive ett stort antal kvinnor och barn, blev avrättade i tyska vedergällningsaktioner. De tyska soldaterna blev speciellt upprörda av att kvinnorna slogs mot dem. Om de misstänkte att en kvinna var med i motståndsrörelsen rev de sönder hennes klänning över axeln. Upptäcktes blåmärken efter rekylen från ett gevär avrättades kvinnan direkt.

General Student formulerade några regler som var ”Fallskärmsjägardivisionens tio budord”. Det nionde löd: ”Strid med ridderlighet mot reguljära fiender men visa ingen barmhärtighet mot partisaner.”

Efterspel

Efter den tyska segern på Kreta fick Student och några högre militärer komma till Hitlers högkvarter ”Varglyan” där de fick motta gratulationer och förärades riddarkorset av järnkorset. Men samtidigt sa Hitler: ”Självfallet förstår ni säkert att vi aldrig mer kommer att genomföra en luftburen operation. Kreta bevisade att fallskärmsjägarnas tid är över. Insatser med fallskärmsjägare vilar helt på överraskningsmomentet. Men själva överraskningsmomentet har försvunnit.”

Efter invasionen av Kreta överfördes general Students fallskärmssoldater till östfronten där de främst verkade som vanligt infanteri. Efter kriget ställdes Student inför rätta anklagad för krigsförbrytelser på Kreta, däribland att han godkänt avrättningen av brittiska krigsfångar. Han frikändes på vissa punkter men dömdes till fem års fängelse. Grekerna begärde honom utlämnad från Tyskland för att åtala honom för krigsbrott, men han blev inte utlämnad. Student dog 1978 vid 88 års ålder.

På segerdagen den 8 maj 1945 kapitulerade de tyska trupperna på Kreta. Befälhavaren på Kreta, general Benthag, fick kapituleringsorder från amiral Dönitz. Då fanns det omkring 10 000 tyska soldater på ön. Benthag blev förfärad när han insåg att kapitulationen skulle vara helt ovillkorlig och att tyskarna inte kunde ställa några krav överhuvudtaget. När han frågade om det innebar att en befälhavare kunde arkebuseras fick han svaret att det kunde hända om befälhavaren befanns skyldig till krigsförbrytelse. Det svaret medförde att Benthag såg mycket nedslagen ut, men den tyske befälhavaren dömdes inte för krigsförbrytelse.

Tyskarna lämnade Kreta den 23 maj ombord på engelska fartyg.
 

Visste du att...

  • Den brittiske befälhavaren på Kreta, Bernard Freyberg (som kom från Nya Zeeland), deltog i flera stora slag som soldat under första världskriget och belönades med många fina medaljer. Churchill lärde känna Freyberg under mellankrigstiden och beundrade honom för hans mod. Under en helg på ett gods, där Churchill och Freyberg var närvarande uppmanade Churchill Freyberg att klä av sig för att han skulle kunna räkna hans 27 sår. Innan Freyberg klädde av sig berättade han i all blygsamhet att: ”Man får nästan alltid två sår för varje kula eller splitter, för oftast åker skräpet ut igen efter det har åkt in.”
  • När invasionen startade landade tyska fallskärmssoldater bara en kilometer från det hus där den grekiska kungafamiljen bodde. Kungafamiljen tvingades fly och kungen var sedan bekymrad över att han hade lämnat kvar viktiga papper och medaljer, däribland Strumpebandsorden. Engelsmännen lyckades få ut kungafamiljen med en jagare den 23 maj och familjen reste till Alexandria i Egypten.
  • Det förekom många brott mot Genèvekonventionen under kriget på Kreta. Vid ett flertal tillfällen dödade soldater och officerare på båda sidor motståndare som tagits tillfånga.

Uppgifter och frågor

  1. Varför anföll Hitler Grekland?
     
  2. Vad hände under striderna mot Kreta?
     
  3. Varför ville inte Hitler göra fler stora luftburna landsättningsoperationer under kriget?
     
  4. Vad hände när tyskarna upptäckte att civilbefolkningen stödde de allierade?
     
  5. Vad hände med de allierade soldaterna som stred på Kreta?

 

Litteratur
Michael Tamelander, Slaget om Västeuropa, Historiska Media, 2005
Antony Beevor, Kreta - erövring och motstånd, Historiska Media, 2006
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
 

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats

 

 

Publicerad: 06 januari 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016