+ Visa hela artikelserien
M

Kriget på östfronten - Röda armén slår tillbaka

Andra världskriget avgjordes på östfronten. Efter tyskarnas kapitulation vid Stalingrad i början av 1943 och nederlaget vid Kursk sommaren samma år, retirerade den tyska armén över hela östfronten. Rollerna var nu ombytta och initiativet hade övertagits av Röda armén.
Bild:

Röda armén på motoffensiv genom Vitryssland, mars 1944.

Våren 1943 frågade den tyske pansargeneralen Guderian Hitler varför han ville anfalla österut detta år. Hitler svarade: ”Ni har alldeles rätt. Magen vänder sig på mig när jag tänker på detta anfall.” Hitler tvekade till nya anfall på östfronten, men kände sig tvungen att inför det tyska folket ge sken av att han hade återtagit initiativet mot Sovjetunionen.

På hösten 1943 sa Hitler: ”Faran i öster kvarstår, men en ännu större närmar sig i väst: den anglosaxiska landstigningen.” Hitler var övertygad om att armén hade råd att förlora ytterligare terräng på östfronten utan att det egna landet hotades. Därför bestämde han sig för att alla nytillskott av män och materiel skulle skickas till västfronten.

Tyskarna retirerar

När de tyska arméerna tvingades retirera på östfronten gav Hitler order om att de inte skulle lämna annat än ödemark efter sig. Bakom beslutet låg ett militärt resonemang, ingenting viktigt skulle lämnas kvar till de sovjetiska trupperna. De retirerande trupperna tog med sig nästan en miljon boskap och skördetröskor och brände samtidigt ned viktiga byggnader.

På försommaren 1944 hade tyskarna tvingats retirera från hela Sovjetunionen, utom Vitryssland. I Vitryssland fanns tyskarnas armégrupp Mitten med 850 000 man som låg bakom starkt befästa försvarslinjer.

Partisanrörelsen

1943 fanns det drygt 200 000 ryska partisaner som opererade på områden som Tyskland ockuperat. Partisanerna slog till framför allt mot järnvägsnätet vilket innebar stora problem för den tyska krigsmakten.

Partisanerna hade omfattande kontakter med Röda armén, i vissa områden hade partisanerna egna små primitiva flygfält där de tog emot vapen från sovjetiska flygplan.

Ledarna för partisanerna belönade sina gerillakrigare med armédekorationer för tapperhet och mod.

I slutet av kriget stred partisansoldater sida vid sida med trupper ur Röda armén.

När partisaner befriade sovjetiska byar sköt de alltid de personer som hade samarbetet med tyskarna. I partisanernas värld, skrev den ryskfödde historikern Alexander Werth, ”är människoliv fruktansvärt billigt.”

Den 22 juni 1944 startade Sovjetunionen ”operation Bagration” (Bagration var en av de ryska hjältarna från Napoleons invasion 1812), vars mål var att besegra den tyska armégruppen Mitten. Sovjetunionen anföll från tre håll med 1,2 miljoner soldater, 4000 stridsvagnar och 24 000 artilleripjäser. Efter fyra veckors hårda strider hade ryssarna besegrat Mitten och de tyska förlusterna uppgick till 350 000 man.

Tyska övergrepp i Vitryssland

När Röda armén erövrade Vitryssland fann de ett land i ruiner. Över 9000 byar hade jämnats med marken och i stort sett alla städer var förstörda, bland annat huvudstaden Minsk. Omkring en fjärdedel av den vitryska befolkningen hade dött som en följd av tre års tysk ockupation och nästan hela den judiska befolkningen var borta.

Den 20 juli 1944, samma dag som Hitler utsattes för ett bombattentat i sitt högkvarter, nådde ryska soldater fram till floden Bug, som utgjorde Polens gräns mot Sovjetunionen före kriget. Tre dagar senare fann ryssarna förintelselägret Majdanek. Den ryska armén avancerade så snabbt att tyskarna inte hann förstöra bevisen vad som hänt i detta läger. Ryssarna filmade allt vad de såg och skickade dessa filmer till världen samt inbjöd reportrar att se allt ohyggligt som hade förekommit i Majdanek.

Röda armén närmar sig Tyskland

Den 21 oktober 1944 trängde Röda armén in på tyskt territorium och erövrade byn Nemmersdorf i Ostpreussen. De flesta av byns 637 invånare hade flytt när ryssarna närmade sig. Två dagar senare lyckades den tyska armén återerövra byn och fann då att de flesta invånare som blivit kvar i byn var avrättade. En tysk krigsfotograf dokumenterade händelsen och bilderna utlöste panik i hela Tyskland.

På julafton 1944 besökte chefen för de tyska trupperna i öst, generalöversten Heinz Guderian, Hitler i hans högkvarter i Örnnästet. Eftersom tyskarnas motoffensiv i Ardennerna hade misslyckats ville Guderian att en del av trupperna skulle flyttas österut eftersom Sovjetunionen hade avslutat den största offensiva kraftansamlingen under kriget. Hitler vägrade stoppa anfallet i Ardennerna och ansåg att Guderians rapport om den ryska kraftansamlingen var en rysk krigslist.

Bild:

Retirerande tyskar i Ukraina, januari 1944.

I början av januari 1945 frågade Churchill Stalin om ryssarna kunde sätta in en större offensiv på östfronten. Britterna och amerikanerna var rädda att Hitler skulle ta trupper från östfronten för att hålla igång offensiven i väst. Stalin hade tänkt sätta igång en offensiv den 20 januari, men ville hjälpa Churchill genom att tidigarelägga offensiven till den 12 januari.

Den sovjetiska offensiven sattes in från fem olika brohuvuden och de tyska trupperna tvingades retirera överallt.

När östfronten snabbt höll på att bryta samman lämnade Hitler Örnnästet och återvände till Rikskansliet i Berlin. Han skällde ut de ”veklingar och förrädare” som hade svikit honom. Nu kom kriget till Tyskland med expressfart och längs vägarna in i Ostpreussen satte ryssarna upp anslag med texten: ”Röda armésoldater: Ni är nu på tysk mark, hämndens timma har slagit!”

Tyskarna evakuerar från Ostpreussen

I början av januari 1945 gav den tyske marinchefen Karl Dönitz order om en enorm evakueringsoperation kallad Hannibal, för att transportera civilbefolkningen och sårade soldater från Ostpreussen över Östersjön till Tyskland och tysk-ockuperade Danmark.

Tyskarna lyckades evakuera närmare 900 000 civila och 350 000 soldater, det var tre gånger fler än antalet personer som evakuerades vid Dunkerque. Det var under denna operation som världshistoriens största fartygskatastrof inträffade. Det tyska passagerarfartyget Wilhelm Gustloff torpederades av en rysk ubåt. Av omkring 9 000 civila flyktingar och 1 500 soldater ombord lyckades bara 1252 överleva katastrofen.

Övergrepp mot den tyska civilbefolkningen

Ryska soldater begick många övergrepp mot den tyska civilbefolkningen i början av 1945. En tysk undersökning som publicerades 1989 avslöjade att 240 000 civila tyskar mördades i samband att striderna på östfronten flyttades in på tysk mark 1945.

Det finns uppgifter om att två miljoner våldtäkter utfördes av ryska soldater i Tyskland 1945.

Bild:

Jaltakonferensens huvudpersoner: Winston Churchill, Franklin Roosevelt och Josef Stalin.

Jaltakonferensen

Den 4-12 februari 1945 träffades Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Franklin D. Roosevelt och Sovjetunionens ledare Josef Stalin i Jalta på Krim. Stalin passade på att påpeka att hans januarioffensiv hade varit ”en ren vänskapshandling” gentemot britter och amerikaner. Han lovade att fortsätta att pressa på de ryska trupperna befann sig nu vid Oder bara 65 kilometer från Berlin. Churchill och Roosevelt förstod att Stalin ville göra slut på kriget på sina villkor och efter sin egen tidsplan.

Konferensen avslöjade en inbördes misstänksamhet, men utåt visades stor enighet. Oklarheter från Jaltakonferensen var orsaken till många konflikter mellan segrarmakterna under inledningen av det kalla kriget. Mötet fattade beslut att demokratiska val skulle hållas i Tyskland och att det skulle hållas fria val i de länder som Sovjetunionen hade befriat. Sovjetunionen lovade i en hemlig överenskommelse med USA att tre månader efter Tysklands kapitulation gå i krig mot Japan.

Vid mötet fattades beslutet att Tyskland efter segern skulle delas i fyra ockupationszoner och avkrävas skadestånd. Stalin föreslog att Tyskland skulle betala 20 miljarder dollar till Sovjetunionen, men Churchill invände att siffran var för hög. Ett protokoll undertecknades om att siffran endast var ”ett diskussionsunderlag.”

Besluten i Jalta har kritiserats för att de banade väg för Stalins maktövertagande i östra Europa.
 

Enorma förluster i människoliv för Sovjetunionen

När Tyskland anföll Sovjetunionen 1941 hade Sovjetunionen världens största armé med 4,7 miljoner soldater. Ungefär 800 000 ryska kvinnor tjänstgjorde i Röda armén under kriget. Av dem dekorerades cirka 200 000, däribland de 89 som förärades den högsta utmärkelsen, Sovjetunionens hjälte. Totalt inkallades omkring 34 miljoner män och kvinnor under hela kriget. Omkring 5 miljoner ryska soldater hamnade i tysk krigsfångenskap varav 3,7 miljoner omkom.

Många av de ryska soldaterna som kom tillbaka från tysk fångenskap efter kriget hamnade i straffläger eftersom de betraktades som landsförrädare. Uppgifterna om hur många som dog i strider eller i tyska fångläger varierar från 8 till 10 miljoner. För varje brittisk eller amerikansk soldat som dog, stupade 20 sovjetiska. Totalt räknar man med att mellan 25 och 30 miljoner ryssar dog som en konsekvens av kriget i strider, svält, sjukdomar eller avrättningar.

Visste du att:

  • 1949 avslöjade den sovjetiska underrättelsetjänsten att det togs 3,9 miljoner fångar av Sovjetunionen under kriget. Den största gruppen var tyskar, följt av japaner och ungrare.

Uppgifter och frågor

  1. Vad ansåg Hitler om kriget på östfronten 1943?
     
  2. Vad innebar ”operation brända jorden”?
     
  3. Vad upptäckte ryssarna i Vitryssland?
     
  4. Hur många ryska medborgare dog under andra världskriget?
     
  5. Vad innebar Jaltakonferensen?

 

Litteratur
Niklas Zetterling, Hitler mot Stalin: kampen på östfronten 1941-45, Prisma, 2009
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
 

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats

 

 

 

Publicerad: 10 maj 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016