+ Visa hela artikelserien
M

Operation Barbarossa - Hitler anfaller Sovjetunionen

Planeringen av operation Barbarossa inleddes sommaren 1940. Hitler sa: ”Ju förr Sovjetunionen krossas desto bättre.” Hitler var övertygad om att den tyska armén kunde krossa de sovjetiska trupperna på ett enkelt sätt. Tyskarna var övermodiga eftersom de hade besegrat den franska armén på bara sex veckor och ansåg dessutom att den ryska armén var svag vilket visades under dess usla insatser under det finska vinterkriget.
Bild:

Den tyska blixtkrigstaktiken fungerade inte så bra på de enorma ryska vidderna eftersom de motoriserade förbanden kom för långt ifrån det reguljära infanteriet.

 ”Det är bara att sparka in dörren så kommer hela den ruttna strukturen falla ihop,” hävdade Hitler, inför anfallet på Sovjetunionen. Hitler räknade med att militärt besegra Sovjetunionen på åtta eller tio veckor och att därefter framtvinga ett politiskt sammanbrott.

Det var meningen att invasionen av Sovjetunionen skulle inledas den 15 maj 1941 men Italiens misslyckade invasion av Grekland sköt upp operationen till den 22 juni. Tyska trupper skickades till Grekland för att hjälpa italienarna att besegra grekerna.

Hitler ville skapa lebensraum för det tyska folket

I boken Mein Kampf från 1925 skrev Hitler att området i Östeuropa var viktigt för Tyskland. Det var där tyskarna skulle skaffa sig Lebensraum (livsrum). Kriget på östfronten var ett politiskt och ideologiskt krig, eftersom hatet mot kommunismen var en av grundpelarna i nazismens ideologi.

Brist på ledning inom Röda armén

Röda armén drabbades hårt under Sovjetkommunismen på 1930-talet och Stalins utrensningar. Omkring 43 000 officerare från armén, flottan och flygvapnet avrättades eller sändes till arbetsläger. Denna brist på ledning visade sig när Sovjetunionen anföll Finland 1939, trots en stor armé fick man problem med att besegra Finland.

Invasionen av Sovjetunionen fick sitt namn efter den tyskromerske kejsaren Fredrik I (1122-1190)  som kallades för Barbarossa (rödskägg) av italienarna på grund av sitt stora röda skägg. Barbarossa var en av Hitlers idoler i den tyska historien. Barbarossa var ledare för det tredje korståget mot Jerusalem på 1100-talet, men han kom aldrig fram eftersom han drunknade i en flod i dagens Turkiet. Hitler såg invasionen av Sovjetunionen som ett korståg mot judar och kommunister.

Genomförandet av operation Barbarossa

Den 22 juni 1941 inleddes operationen. I en väldig front från Östersjön till Svarta havet (290 mil) trängde 3,7 miljoner man, 600 000 fordon, 3600 stridsvagnar och mer än 3000 flygplan in i Sovjetunionen. Senare tillkom trupper från Italien, Rumänien, Ungern och Finland.

Anfallet skedde i tre riktningar. Armégrupp Nord ryckte fram genom Baltikum mot Leningrad, armégrupp Mitte avancerade i riktning mot Moskva och armégrupp Süd anföll genom Ukraina. I de västra delarna av Sovjetunionen fanns det 3,3 miljoner sovjetiska soldater, vilket var färre än vad Tyskland hade.

Bild:

Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots.

Redan från början hade tyskarna stora framgångar. Bara efter några dagar förstördes över 3000 sovjetiska flygplan. Armégrupp Nord trängde in i Estland i augusti och armégrupp Mitte avancerade 300 kilometer in på sovjetiskt område på fem dagar. Mot slutet av augusti stod armégrupp Nord bara 50 kilometer från Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg) men då hårdnade det sovjetiska motståndet. I början av september gav Hitler order om att Leningrad skulle svältas ut.

Armégrupp Süd mötte hårt motstånd. Efter en vecka hade Sovjetunionen förlorat omkring 600 000 soldater i stupade eller sårade och fångar. Ukrainas huvudstad intogs av tyskarna i september och då inleddes ”operation Tyfon” som innebar att en slutoffensiv mot Moskva. I början av december var de tyska trupperna i utkanten av Moskva där de hade kört fast i den bitande vinterkylan. Här möttes de av en halv miljon ryska soldater som gick till motattack. Då stod det klart att Hitlers mål att slå ut Sovjetunionen hade misslyckats.

Vädrets makter satte stopp för operation Barbarossa

Hitler hade räknat med att fälttåget i Ryssland skulle vara avklarat i oktober 1941. Under den varma torra sommaren hade tyskarna stora framgångar, men sedan kom hösten och med den regnen. Nu fick tyskarna problem med sina fordon på de leriga vägarna. I början av invasionen använde sig tyskarna av 750 000 hästar, men det dog över 1000 om dagen och i slutet av augusti hade man förlorat omkring 500 000 hästar.

De flesta av de tyska soldaterna saknade vinteruniformer och många frös ihjäl i den bistra kylan. Tyskarna var så säkra på en snabb seger att man bara hade beställt vinterkläder till en femtedel av invasionstrupperna, man var övertygade om att armén skulle vara tillbaka i Tyskland innan vintern.  Senare skrev pansargeneralen Guderian: ”Vår förbluffande snabba seger i väst hade fördunklat våra högsta befälhavares tankeförmåga till den grad att de hade utraderat ordet ”omöjligt” ur sitt ordförråd.”

I början av december meddelade den 12:e pansardivisionen att de under det senaste dygnet hade förlorat 63 man som dödats av fienden och 325 man som dött av köldskador.

Men faktum kvarstår att när den tyska offensiven stannade upp utanför Moskva i december 1941 pendlade temperaturen mellan några få minusgrader och några plusgrader. Däremot blev det oerhört kallt i januari 1942, då temperaturen sjönk ner mot minus 40 grader. Den främsta orsaken till tyskarnas misslyckande var att höstregnen hade fått de tyska pansardivisionerna att köra fast i leran samt att Sovjetunionen kunde föra fram och gå till motanfall med utvilade soldater som var utrustade med nytillverkade moderna vapen.

Kriget på östfronten blev ett utnötningskrig som Tyskland förlorade

Målet med operation Barbarossa var att krossa Sovjetunionen militärt genom att slå ut Röda armén. Detta misslyckades trots de massiva förluster i manskap och material som Röda armén led. Det tyska misslyckandet tvingade fram fortsatta offensiva operationer på östfronten. 1942 inleddes operation Blå som kom att kulminera med slaget vid Stalingrad, och 1943 satte Hitler sitt hopp till operation Zitadelle. Därefter var den tyska offensiva förmågan i stort uttömd.

Bild:

Det tyska anfallet körde bokstavligen fast i den ryska leran.

Samtidigt med dessa nya offensiver kom målsättningen att förskjutas från att snabbt slå ut huvuddelen av Röda armén, till att slå mot den sovjetiska ekonomin genom att erövra oljekällorna i Kaukasus, vilket skulle vara en långsammare metod att besegra motståndaren. Denna förskjutning mot att angripa ekonomiska mål i Sovjetunionen minskade också den avgörande fördelen med den mycket högre tyska militära skickligheten och kriget fick mer en karaktär av utnötningskrig där Sovjetunionens och de allierades större resurser skulle fälla avgörandet.

Insatsgrupperna

Under invasionen av Sovjetunionen organiserade tyskarna speciella utrotningsstyrkor, så kallade Insatsgrupper (Einsatzgruppen), vars uppgift var att samla ihop och döda alla judar, romer och kommunister. Tyskarna fick hjälp av extremister i de baltiska länderna och Ukraina.

Under invasionens tre första månader mördades hundratusentals judar, romer och kommunister. I Sovjetunionen avrättades från 1941 till 1944 mellan 1,4 miljoner och 2 miljoner människor, det största flertalet av dem var judar.

De flesta soldaterna dog på östfronten under andra världskriget

När Röda armén intog Berlin i maj 1945 hade tyskarna förlorat drygt 2,3 miljoner soldater på östfronten, det var 80 procent av alla tyska förluster under andra världskriget. Ryssarna förlorade 20 miljoner, varav hälften var civila.

Under kriget på östfronten hamnade omkring 5,7 miljoner ryska soldater i tysk fångenskap. Av dem dog mellan 2,7 och 3,3 miljoner innan kriget tog slut 1945.
 

Varningssignaler som Sovjetunionen inte reagerade på

Sovjetunionen fick dussintals varningar om en förestående invasion av landet, men Stalin reagerade inte. I mitten av februari 1941 meddelade en tysk kommunistisk boktryckare till Sovjetunionens ambassadör i Berlin att han hade fått en stor beställning på en tysk-rysk parlör där det förekom fraser som ”Är du kommunist?” ”Upp med händerna, annars skjuter jag!”. Ambassadören skickade genast boken till Moskva, som inte reagerade på varningen.

I april 1941 skickade Churchill en varning till Stalin om ett tyskt överraskningsfall. Stalin vägrade tro på denna varning. Han trodde att Storbritannien ville försöka driva in en kil mellan Moskva och Berlin. Han tänkte att britterna på det sättet skulle kunna lätta på det tyska trycket mot Storbritannien. Tyskarna fick reda på att britterna hade försökt varna ryssarna, men det fick inte Hitler att snabba på anfallet.

Den 11 juni fick Stalin veta att tjänstemän på den tyska ambassaden brände dokument och gjorde sig beredda att lämna landet. Fyra dagar senare lämnade alla tyska fartyg de sovjetiska hamnarna. Trots alla tecken sa utrikesminister Molotov: ”Bara en dåre skulle anfalla oss.”

Några dagar före anfallet rymde en kommunistisk tysk soldat över till den sovjetiska sidan och meddelade datumet för anfallet. Detta rapporterades omedelbart till Stalin som vägrade tro på uppgiften. Stalin gav order att låta skjuta desertören, som i hans ögon inte var något annat än provokatorisk agent.

Josef Stalin väntade sig inte något anfall från Tyskland under 1941. Han var övertygad om att Tyskland inte skulle våga sig på ett anfall så länge stora tyska trupper var uppbundna i kriget mot Storbritannien. Han trodde inte heller på de första rapporterna som kom in om strider vid gränsen, förrän han fick klara bevis på att så var fallet.

Visste du att...

  • När Tyskland anföll Sovjetunionen blev Stalin deprimerad. Han vägrade att tala till det ryska folket utan han lät utrikesminister Molotov tala i radio. När tyskarna hade erövrat Minsk sex dagar senare lär han ha skrikit till sina närmaste medarbetare: ”Allt är förlorat. Jag ger upp.” Under två dygn fick medarbetarna ingen kontakt med Stalin, men den 3 juli höll han sitt tal till nationen.
  • När Tyskland anföll Sovjetunionen 1941 evakuerade Josef Stalin den sovjetiska produktionsapparaten österut. Innan året var slut hade drygt tio miljoner människor och 2500 fabriker flyttats österut. Städerna i östra delen av landet växte snabbt, Omsk växte med 42 procent och Kujbysjev med 36.
  • Sovjetunionen hade stora trupper av sibiriska soldater i öster som skulle försvara Sovjetunionen mot ett eventuellt anfall från Japan. Den 14 september 1941 rapporterade den ryske spionen i Tokyo, Richard Sorge, att den japanska regeringen inte hade några planer på att blanda sig i kriget mot Sovjetunionen. Sorge, som arbetade på den tyska ambassaden i Tokyo som pressattaché, hade tidigare varnat Stalin för ett kommande anfall från Tyskland, med då trodde inte Stalin på varningen. Nu litade Stalin på Sorge och lät flytta 25 divisioner från Sibirien för att möta tyskarnas anfall. Den 8 oktober 1941 avslöjade japanerna Sorges dubbelspel och han häktades. Han och hans japanska medarbetare dömdes till döden och sköts på hösten 1943.
  • När invasionen började kallades den ryske ambassadören till det tyska utrikesdepartementet. Den ryske ambassadören mötte en berusad Ribbentrop som sa att ryska soldater hade kränkt den tyska gränsen och Tyskland därför var tvungen att vidta åtgärder. ”Ni ljuger”, svarade ambassadören. ”Ni kommer att ångra att ni anföll Sovjetunionen. Det ska stå er dyrt.” När ambassadören var på väg ut lär Ribbentrop ha viskat: ”Berätta i Moskva att jag var emot anfallet.”
  • Stukapiloten Hans-Ulrich Rudel kallades för ”Panzerknacker” eftersom han så framgångsrik slog ut stridsvagnar på östfronten. Under sex år förstörde han inte mindre än 519 stridsvagnar och gjorde fler starter, 2530 på 6 år, än någon annan pilot under kriget.
  • Förmodligen kände den svenska regeringen till operation Barbarossa innan den inleddes. Orsaken var att den svenske matematikprofessorn Arne Beurling hade lyckats knäcka tyskarnas kryptomaskin G-skrivaren under sommaren 1940 med bara papper och penna som hjälpmedel. Svenska militärer kom sedan till professorn med krypterade tyska meddelanden som de ville få dechiffrerade.
  • I oktober 1941 skickade kung Gustaf V ett personligt meddelande till Adolf Hitler. I meddelandet kunde Hitler läsa att kungen tackade Hitler för beslutet att slå ned bolsjevismen.
  • Under striderna vid Smolensk 1943togs Stalins son Jakov Djugasjvilij till fånga. Tyskarna trodde att de hade gjort ett storkap eftersom det var Stalins son, men så blev inte fallet. Sonen dog i tyskt fångläger 1943 efter att Stalin avvisat ett erbjudande att byta honom mot fältmarskalken Friedrich Paulus (som kapitulerade i Stalingrad) som då satt i ett ryskt fångläger. Stalin lär ha sagt: ”Jag byter inte en general mot en menig”. 1945 sa Stalin till marskalk Zjukov att den sovjetiska underrättelsetjänsten hade fått uppgifter om att sonen satt isolerad och att tyskarna försökte få honom att förråda Sovjetunionen. Stalin sa till Zjukov: ”Jakov skulle hellre möta döden i vilken form som helst än att förråda fosterlandet.” Det är oklart hur Stalins son dog, men den vanligaste teorin är att han slängde sig mot stängslet i fånglägret för att tvinga vakterna att skjuta ihjäl honom.

Uppgifter och frågor

  1. Varför ville Hitler anfalla Sovjetunionen?
     
  2. Vad ansåg Hitler om länderna i Östeuropa?
     
  3. Varför tvingades Tyskland skjuta upp Barbarossaoperationen?
     
  4. Hur genomfördes operation Barbarossa?
     
  5. Varför misslyckades operation Barbarossa?
     
  6. Vad gjorde Insatsgrupperna?

 

Litteratur
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
 

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats

 

 

Publicerad: 07 januari 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016