+ Visa hela artikelserien
M

Hitlers medarbetare: Hermann Göring

Hermann Wilhelm Göring var kanske den av Hitlers medarbetare som mest befann sig i blickfånget världen över. Journalfilmerna visade nästan dagligen 140-kilosmannen klädd i pråliga uniformer och med bröstet fullt av medaljer. "Der Dicke" ("Den tjocke"), som han ibland kallades, var fåfäng och bullrande. Han var dominerande men hade lätt att få vänner.
Bild:

Hermann Göring 1893-1946 var i början av andra världskriget Hitlers närmaste medarbetare. Men efter en rad ödesdigra misstag som chef för tyska flygvapnet minskade Görings popularitet hos Hitler.

Krigshjälte från första världskriget

Göring var som ung inte intresserad av skolarbetet utan drömde om att utmärka sig i krig. Han utbildade sig därför till flygare. Som stridspilot under första världskriget sköt han ner 22 plan och belönades för tapperhet med Pour le mérite (en prestigefylld tysk orden).

Efter kriget arbetade han en tid som trafikflygare i Sverige och gifte sig 1922 med svenskan Karin von Kantzow. I Sverige kunde han ha fortsatt ett lugnt och behagligt liv, men han bestämde sig för att återvända till Tyskland och, som han sa, hjälpa till att utplåna vanäran från Versaillesfreden.

Karinhall

Görings favoritbostad blev senare Karinhall, en lantegendom belägen sju mil utanför Berlin. Platsen uppkallades till minne av hans hustru som avled 1931. Hennes kvarlevor hämtades från Sverige för att gravsättas i ett mausoleum på godset.

Huset hade Göring själv ritat och han hade planerat varje detalj. Väggarna i Karinhall täcktes av gobelänger och målningar. Göring var en stor konstsamlare. Mycket kom från utplundrade konstsamlingar runt omkring i det av nazisterna ockuperade Europa.

Efter Karins död gifte Göring om sig fyra gånger. Hans bröllop i april 1935 blev ett nazistiskt galaspektakel med tusentals åskådare och utländska gäster. Det påminde om ett kungligt bröllop.

Överhuvudtaget levde Göring ett utsvävande liv. Även från nazisthåll klagades över detta. Men den asketiske och tillbakadragne Hitler behövde en världsvan Göring vid sin sida. Hitler lät honom därför hållas och svarade att Göring var den ende som visste hur man tog emot gäster.

Till en början reste han till München för att studera historia vid universitetet, men intresset för politik kom att leda honom på andra vägar. Det var Tysklands storhet som gällde för honom.

En charmig och handlingskraftig man

På ett politiskt möte hösten 1922 råkade Hitler stå bredvid Hermann och Karin Göring. Någonting hos mannen i trenchcoaten (Hitler) gjorde redan då intryck på Göring. Senare imponerades han av Hitlers uttalanden om, att med hjälp av bajonetter kräva en ändring av Versaillesfreden.

Göring var ursprungligen varken rasist eller antisemit. Han hade många judiska vänner, officerskontakter och förbindelser inom societeten. Men han var en handlingens man som inte tvekade att "slå in några skallar" om så skulle behövas. Med andra ord var han en man Hitler behövde. Så blev han en av Hitlers närmaste män.

Göring utsågs till Hitlers efterträdare

1935 blev Göring befälhavare för Luftwaffe - det tyska flygvapnet. 1938 utsågs han till Hitlers efterträdare och 1940 utnämnde Hitler honom till riksmarskalk.

Bild:

Tyska bombplan över Storbritannien 1940. I egenskap av chef för Luftwaffe ledde Göring bl.a. flyganfallen mot Storbritannien som han lovade Hitler att kuva. Men det misslyckades. När sedan den tyska krigslyckan vände 1943 började även Görings stjärna att dala. Enligt Hitler hade Göring som chef för Luftwaffe misslyckats med att slå ut det engelska flygvapnet och även varit oförmögen att förhindra allierade bombningar över Tyskland.

Polisen kom att bli helt nazifierad under Görings tid. Han uppmanade dem att skjuta först och göra efterforskningar sedan. Begick de därvid misstag, skulle han skydda dem. "De fel som mina funktionärer begår, är mina fel. De skott de avlossar är mina skott", sade han och fortsatte: "Jag har för vana att skjuta då och då och om jag gör misstag, så har jag åtminstone skjutit."

Gestapos grundare

Göring grundade "Gestapo" ("Geheime Staatspolizei") 1933. Gestapomännen tränades enligt militära principer. De blev en politisk polisstyrka och en spionkår i naziregeringens tjänst och kunde arrestera och bestraffa utan rannsakning. Den som föll i händerna på "Gestapo" hade inga möjligheter att försvara sig.

Ledningen av Gestapo övertogs senare av Heinrich Himmler.

Bild:

Hermann Göring i vittnesbåset i Nürnberg i mars 1946.

Göring begår självmord

Hermann Göring åtalades 1945 av krigsförbrytardomstolen i Nürnberg (under den s.k. Nürnbergprocessen). Han var den främste av de som stod anklagade och dömdes 1946 till döden. Men natten innan han skulle hängas tog han sitt eget liv genom att svälja innehållet i en giftkapsel som han lyckats smussla med sig in i cellen.
 

Terrorstaten och rättslösheten

De medborgliga fri- och rättigheterna avskaffades efter nazisternas maktövertagande 1933. Detta skedde genom en förordning "till skydd för folk och stat". Tyska medborgare kunde nu fängslas av Gestapo på obestämd tid utan rättegång. Kontrollen gällde alla, även SS-männen. De sade själva: "Om jag börjar tveka, bör jag skjutas och det är min Führerns sak att upptäcka det innan jag hunnit göra någon skada". Führern kunde läsa allas tankar, hävdade man och den som brast i lojalitet skulle skjutas.

Offensiven mot nazismens politiska motståndare inleddes redan i februari 1933. Med hjälp av undantagslagar "till skydd för folk och stat" massarresterades kommunister, socialister och radikala intellektuella.

Rättsskipningen var helt och hållet politisk och domarna var partiets tjänare med uppgift att undertrycka allt som stod nazismen emot. Lagen och Hitlers vilja var ett och detsamma. Varje domare måste, innan han avkunnade en dom, fråga sig: "Hur skulle Führern döma?" Det strängaste straffet var dödsstraff genom halshuggning - ett gammalt hederligt tyskt straff, enligt Göring.

 

Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
Den inre kretsen, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1992
Mot makten, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1991
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Albert Speer, Inside the Third Reich, London, 1971
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
 

Läs mer om

Publicerad: 04 januari 2016
Uppdaterad: 22 november 2016