+ Visa hela artikelserien
M

Hitlers medarbetare: Reinhard Heydrich

Reinhard Heydrich var en av Hitlers mest trogna medarbetare. Han gjorde en snabb karriär inom SS och var en Förintelsens viktigaste organisatörer. Från 1941 fram till sin död 1942 ansvarade Heydrich för alla ärenden som gällde internering, deportation och förintelse av judar.
Bild:

Reinhard Heydrich (1904-1942) var en av Förintelsens främsta organisatörer och stod under Hitlers och Himmlers direkta befäl.

Reinhard Heydrichs uppväxt

Reinhard Heydrich far var operasångare och förtjust i Wagner. Reinhard var själv en framstående violonist med stor känsla för musiken. Ofta grät han när han spelade. Som skolpojke hade han ofta mobbats. Han retades bland annat för att det sades att han vara jude. Han var duktig i skolan men inåtvänd och högdragen. Efter skolan genomgick han marinofficersutbildning.

Som femtonåring var Reinhard Heydrich frikårsman. Sedan gick han in vid stormtrupperna och avancerade snabbt.

Snabb karriär inom SS

Tjugonio år gammal blev Heydrich, vid Hitlers makttillträde, chef för den politiska polisen i München. Han har beskrivits som en "dyster, ung man med springor till ögon", vilket gav intryck av grymhet.

Himmler (chefen för SS) blev imponerad av Heydrichs nordiska utseende och tankeskärpa. Därför anställde han honom i SS.

Heydrichs intellekt var så kyligt logiskt att till och med Himmler skrämdes av det ibland. Han var mycket arbetsam och hans hjärna var ett levande kortregister. Judar, men också kommunister och socialister blev registrerade. Patruller skickades ut och gjorde arresteringar. Folk bara försvann. Heydrich härskade med hjälp av fruktan. Han befordrades snabbt.

Heydrich organiserade Förintelsen

Heydrich grundade Sicherheitsdienst (SD), en underrättelsetjänst med uppgift att avslöja och kväsa motstånd mot NSDAP genom gripanden, deportationer och mord.

Heydrich organiserade i november 1938 kristallnatten, en riksomfattande förföljelse av judar. Denna vittgående pogrom genomfördes av SA-medlemmar och civilpersoner och utgjorde en av de inledande händelserna av Förintelsen.

Som chef över RSHA, som inbegrep Sicherheitsdienst, Gestapo och Kripo, utövade Heydrich kontroll över hela den tyska säkerhetsapparaten. Heydrich sammankallade och ledde Wannseekonferensen (se nedan), som ägde rum den 20 januari 1942. Vid konferensen drog deltagarna upp riktlinjerna för hur "den slutgiltiga lösningen av judefrågan" administrativt och logistiskt skulle genomföras.

Men de som var avundsjuka på honom tog upp det gamla talet om hans judiska bakgrund. En utredning tillsattes. Den kom dock till slutsatsen att han inte var av judisk härkomst.

Heydrich förde hemliga protokoll även över sin egen chef Himmler, ja till och med över Hitler. Man kunde ju inte veta hur vindarna skulle blåsa. Såväl Himmler som Heydrich hade tagit aktiv del i de långa knivarnas natt. De deltog då i mördandet av gamla kamrater. Den egna maktpositionen kom först. I den nazistiska maktstrukturen gällde det att alltid vara på hugget, annars väntade undergången.

Vid Hitlers makttillträde blev fångläger uppförda överallt. Regimen internerade där rikets så kallade fiender. Himmler och SS hade ansvaret för dessa läger. Himmler skickade dit politiska motståndare, förbrytare, sådana som råkat yttra sig kritiskt om regimen, romer, prostituerade och naturligtvis judar. Ur dessa läger kom de fruktansvärda koncentrationslägren att utvecklas. Men ännu mellan 1933-1939 var det inte liktydigt med döden att komma till koncentrationslägren. Många intagna släpptes medan andra mördades. Det gick ändå inte att jämföra med det som skulle följa i samband med "den slutliga lösningen" och massmorden på miljontals människor.

Himmler och Heydrich arbetade diskret. Tortyren och döden skulle märkas så litet som möjligt. Skräcken spred sig. Ingen vågade yttra något som var kritiskt mot regimen. Ingen visste om det fanns en spion bland de närmaste vännerna.

Mest känd har Heydrich blivit för Wannseekonferensen och sin hårda framfart i Tjeckien.

Tjeckien under hakkorset

I september 1941 utsågs Reinhard Heydrich till ny riksprotektor över Tjeckien. Heydrich upprättade ett skräckvälde i det av tyskarna ockuperade Tjeckien. Hans uppgift var att bryta det tjeckiska nationella motståndet och att germanisera landet. Han införde omedelbart undantagstillstånd. Alla som misstänktes ha förbindelser med den tjeckiska exilregeringen i London avrättades.  Femtusen motståndsmän arresterades av vilka 486 avrättades.

I november 1941 transporterades de tjeckiska judarna till transitlägret (mellanläger) Terezin. Därifrån sändes de sedan vidare till dödslägren i Auschwitz-Birkenau.

En stor mängd judiskt religiöst material och arkiv med anknytning till judisk kultur bevarades av SS. Man avsåg att grunda ett museum över den, som man sade, utdöda judiska folkrasen. Av den anledningen sparades också Prags synagoga och begravningsplats. Utställningar ordnades för SS-officerare, vilka var nästan morbida (sjukliga) i sitt intresse för det folk de höll på att mörda.

Wannseekonferensen och den slutliga lösningen

I januari 1942 var Reinhard Heydrich ordförande under Wannseekonferensen i Berlin, där den "slutliga lösningen" beslutades med kodnamn "Reinhard". Heydrichs uppgift var att organisera transporten av 10 miljoner judar till dödslägren. Till och med inom den tyska krigsmakten hade han dåligt rykte för sina speciella dödsskvardroner (Einsatzgruppen) som mördade judar, romer, polacker och ryssar.

Bild:

Med hjälp av terror lyckades Heydrich omvandla Böhmen-Mähren (Tjeckoslovakien) till ett tyskt lydrike. Den tjeckiska exilregimen i London beslöt därför att mörda honom. Attentatet utfördes den 29 maj av två tjeckiska patrioter. Heydrich avled en vecka senare (4 juni) av sina skador. Tyskarna hämnade hans död genom att bl.a. fullständigt utplåna den tjeckiska byn Lidice.

Reinhard Heydrich dödas

Jozef Gabcík och Jan Kubis tillhörde den fria tjeckiska armén i Storbritannien. I hemlighet transporterades de av brittiskt flyg till Tjeckien. Deras uppdrag var att likvidera Reinhard Heydrich, riksprotektorn i Böhmen-Mähren (Tjeckien).

På morgonen den 29 maj 1942 körde Heydrich i sin öppna Mercedes från sitt lantställe till Pragborgen. En bomb kastades mot bilen. De tjeckiska motståndsmännen hade lyckats oskadliggöra honom. Heydrich dog av skadorna en vecka senare, efter fruktansvärda smärtor. Han sägs också ha plågats så av samvetskval över de outsägliga lidanden han låtit hundratusentals människor utstå, att han bad Gud om förlåtelse.

Nazisterna hämnas

Nazisterna tog en fruktansvärd hämnd för sin dödade hjälte. Omedelbart avrättade nazisterna 1331 tjecker, bland dem 201 kvinnor.

Attentatsmännen gömde sig tillsammans med 120 motståndsmän i Karl Borromaeuskyrkan. SS omringade kyrkan och motståndsmännen dödades till sista man.

Framförallt gick hämndaktionerna ut över judarna. Tretusen av dem fördes bort från lägret i Theresienstadt till döden i gaskammaren.

I Berlin fanns fortfarande 500 judar. Goebbels lät avliva 152 av dessa som hämnd för Heydrichs död. Dessutom utplånade nazisterna de tjeckiska byarna Lidice och Lezaky. Tyskarna misstänkte att attentatsmännen kom från Lidice.

Bild:

Monument över Lidices dödade barn. På skylten står på tjeckiska, engelska och tyska: "82 children of Lidice gassed by the nazis in 1942. In memory of the millions of children who perished in the Second World War."

Lidice - en historisk by

Lidice finns omtalad redan i de tjeckiska krönikorna från 1300-talet. Den äldsta kyrkan St. Martin grundades 1352. Kyrkan blev förstörd under såväl Husitkrigen (1400-talet) som under det trettioåriga kriget (1600-talet). Men furstinnan Marie Anna byggde en ny kyrka i barockstil.

Skolan i Lidice nämndes första gången 1713. Under mitten på 1800-talet utvecklades metall- och gruvindustrin. Lidice förskonades från den ekonomiska nedgången på 1930-talet.

Den 10 juni 1942 utplånades Lidice.

Lidice utplånas som hämnd för Heydrich

På morgonen den 9 juni körde tio lastbilar med tyska säkerhetspoliser in i Lidice. Ingen tilläts lämna byn.

En pojke på tolv år greps av panik och försökte rymma. Han sköts. En bondkvinna försvann ut på fälten. Hon sköts i ryggen.

Hela den manliga befolkningen över sexton år låstes in i ladan hos en bonde vid namn Horak. Vid gryningen påföljande dag hämtades männen ur ladan i grupper på tio och sköts.

Totalt avlivades 172 män. Ytterligare nitton män, som arbetade i en närbelägen gruva under massakern, togs senare och avlivades.

Sju kvinnor från Lidice som tillälligtvis inte var i byn sköts också. De övriga 195 kvinnorna fördes till koncentrationslägret i Ravensbrück. Sju av dessa kvinnor gasades och fytiotvå misshandlades till döds. Fyra kvinnor som skulle föda togs till en mödracentral i Prag. De nyfödda barnen avlivades och mödrarna sändes till Ravensbrück.

Lidices nittio övriga barn fördes till koncentrationslägret i Gneisenau. Sju av dem som var under ett år, utvaldes av Himmlers rasexperter för att förtyskas.

 

Litteratur:
Ezra Mendelsohn, The Jews of East Central Europe between the the world wars, Indiana Univ Press: Bloomington, 1983
Thor Kamenetsky, Secret Nazi Plans for Eastern Europe, New Haven, 1961
Ockupation och förtryck, (ingår i bokserien Tredje riket ),1993
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
Den inre kretsen, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1992


Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Uppdaterad: 27 juni 2017
Publicerad: 27 februari 2017