+ Visa hela artikelserien
M

Hitlers medarbetare: Rudolf Hess

Rudolf Hess har ansetts var den blekaste figuren bland nazipamparna. Han tog intryck av propagandan om "novemberförbrytarna" och deltog i frikårenas motrevolutioner. Hess sökte en ledare att ty sig till. Denne ledare skulle vara en man av folket, men inte ha något gemensamt med massan. Han fick inte tveka att spilla blod om det behövdes för att nå målet. Hess fann sitt ideal i Hitler.
Bild:

Rudolf Hess (1894-1987) som Obergruppenführer (ungefär motsvarande general) inom SS år 1935.

Men innerst inne var Hess en fridens man som föredrog böcker och musik framför strid. Ändå deltog han ofta i nazisternas gatuslagsmål. När första världskriget bröt ut (1914) avbröt han sina studier. Efter kriget (1918) fortsatte han att läsa historia och ekonomi vid Münchens universitet.

Hitler kom snabbt att uppskatta Hess och gjorde honom till en i den innersta kretsen. Hess svarade med att hysa en stor tillgivenhet för Hitler. Vid massmötena var det Hess som hade till uppgift att hetsa upp stämningen. Han inledde med "Mein Führer. Vår tillit till er är obegränsad! Gud bevare vår Führer!" Därefter anförde han publiken i "Heil-ropen".

Hitler utnämnde honom senare till sin ställföreträdare. Även om titeln som ställföreträdande führer inte medförde mycket makt, så var den ändå prestigefylld och ett bevis på Hitlers tilltro.

I sin roll som Hitlers ställföreträdare fick Hess behov av en sekreterare - han utsåg Martin Bormann. Hess fick därmed mera tid till att resa runt och tala offentligt. Men det var alltid Adolf Hitler som höll i taktpinnen. Hitler styrde, Hess löd order. Hess inflytande minskade alltmer, och 1939 utsågs istället Herman Göring som Hitlers ställföreträdare som Führer. Trots detta förblev Hess en av Hitlers mest lojala och närmaste män. Vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 tillkännagav Hitler offentligt att han hade utvalt Hess till sin efterträdare näst efter Hermann Göring.

Bild:

Hess och Hitler under invigningen av de olympiska vinterspelen i Garmisch-Partenkirchen 1936.

Hitler blev alltmer upptagen av kriget och Hess kom då på idén att göra ett offer för fosterlandet och Führern genom att försöka medla fred mellan Tyskland och England. Istället för att kriga mot varandra borde de båda länderna gemensamt krossa bolsjevismen, ansåg han.

Hess var vid den här tiden sjuk i tuberkulos och även hans mentala hälsa har ifrågasatts. Men han hade bestämt sig. Hess var utbildad pilot och den 10 maj 1941, mitt under brinnande krig, flög han ensam i ett obeväpnat plan över till Storbritannien. Bränslet räckte bara till ditfärden.

Han hade tänkt landa i Dungavel i Skottland men hittade ingen lämplig landningsplats. Istället gjorde han då en kraschlandning vid en bondgård och klarade sig undan med en bruten fot. Han togs tillfånga och hans fredsbudskap togs knappast på allvar av engelsmännen, men han behandlades väl.

Bild:

Hess var fram till sin död i Spandaufängelset 1987 den siste överlevande av männen närmast Hitler.

Churchill sade senare att Hess genom sitt "hängivna och vanvettiga tilltag i förryckt god tro" hade sonat sin moraliska skuld som medarbetare till Hitler.

Hitler däremot blev rasande över Hess agerande. "Partikamrat Hess tycks ha levat i ett hallucinationstillstånd", sade han och betonade att det på inget sätt skulle inverka på kriget. Hess satt alltså fängslad i Towern i London till oktober 1945. Därefter fördes han till ett fängelse i Nürnberg.

I Nürnbergprocessen dömdes han 1946 som krigsförbrytare till livstids fängelse. Han satt därefter i Spandaufängelset i Berlin till sin död 1987.


Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
Den inre kretsen, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1992
Mot makten, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1991
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Albert Speer, Inside the Third Reich, London, 1971
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

 

Läs mer om

Publicerad: 18 december 2015
Uppdaterad: 17 oktober 2016