+ Visa hela artikelserien
M

Versaillesfreden och första världskrigets följder

I maj 1919 träffades krigets segrare på slottet Versailles utanför Paris för att presentera fredsfördragets villkor för Tyskland. USA:s president Woodrow Wilson hade lovat att det skulle bli en rättvis fred, men tyskarna blev chockade när de fick ta del av villkoren.
Bild:

Undertecknandet av fredsfördraget i Versailles, 28 juni 1919. På bilden står och sitter statscheferna längs med ett långbord inne i Spegelsalen. Snart måste var och en - vare sig de vill det eller inte - underteckna dokumentet på det lilla bordet i förgrunden. Målning av William Orpen (1878–1931).

Världskrigets sista dag

Den 11 november 1918 var en gråmulen och kall dag i Storbritannien, men det skulle bli en glädjens dag. Denna dag, klockan 11.00, upphörde striderna i Frankrike. På kvällen skrev drottning Mary i sin dagbok i Buckingham Palace att det var "den viktigaste dagen i världshistorien".

Samma dag skrev en brittisk soldat i sin dagbok: ”Det här måste väl ändå bli det sista krig som någonsin kommer att utkämpas mellan civiliserade länder”.

Strax före klockan 11 kom premiärminister Lloyd George ut från Downing Street nummer 10 och ropade till folksamlingen som fanns utanför ”Det är över. De har skrivit under. Kriget är vunnet”. Samtidigt samlades tusentals människor utanför Buckingham Palace och när drottningen och kungen visade sig i det dåliga vädret möttes de av jubelrop. Äntligen, efter 52 månader var kriget över. När mörkret föll över London så tändes lyktorna i staden för första gången på många månader och restauranger, teatrar fylldes av jublande människor som ville fira freden.

Dog några minuter före eld upphör

Omkring 860 brittiska soldater stupade den 11 november innan klockan slog 11.00.  Några soldater blev postumt kända för att ha dött bara några minuter före eldupphörordern den 11 november 1918. En av dessa var menige George Lawrence Price som stupade i ett belgiskt gruvsamhälle utanför Mons i en meningslös attack klockan 10.58.

Också omkring 320 amerikaner dog denna dag, en av dessa var Henry Gunther som avancerade mot en tysk kulsprutepostering. Tyskarna som visste att kriget var slut vinkade åt amerikanerna att dra sig tillbaka, men Gunther fortsatte att avancera varpå att han sköts och omedelbart dog. Tidpunkten för hans död noterades till klockan 10.59.

Mest omvälvande händelsen

Författaren och akademiledamoten Peter Englund har skrivit följande om första världskrigets betydelse för framtiden på följande sätt: ”Första världskriget är sannolikt den mest omvälvande händelse som drabbat vår kontinent sedan Västroms fall. Det som skedde åren 1914-1918 kom tveklöst att forma hela 1900-talet. Kriget var tjugonde seklets stora urkatastrof, vilken förutan de andra är otänkbara. Utan första världskriget skulle bolsjevikerna aldrig ha gripit makten i Ryssland och nazisterna aldrig segrat i Tyskland, utan första världskriget skulle det aldrig ha blivit något andra världskrig, och ingen Förintelse, inte heller något kallt krig, samtidigt som de konflikter som präglat tiden efter 1945 troligtvis heller aldrig skulle ha ägt rum”.

General Ludendorff skrev i sina memoarer: ”I avsaknad av en fast hand, berövad all vilja och fråntaget sina prinsar föll Tyskland ihop som ett korthus. Allt vi hade levt för, allt vi hade blött för att behålla under fyra långa år var förlorat”.

Miljoner döda

Den 11 november 1918 blåstes eldupphör. På många håll gick soldater ut i ingenmansland och skakade hand med fienden, bytte souvenirer och bjöd på cigaretter.

Omkring nio miljoner soldater hade stupat. Över 20 miljoner hade sårats, och många av dem var skadade för livet. I Frankrike blev hälften av alla män mellan 20 och 35 antingen dödade eller allvarligt skadade, och landet skulle aldrig få tillbaka sin ställning som stormakt i världen igen.

Romanförfattaren H.G. Wells kallade det för ”kriget som skulle få slut på alla krig”. Den franske befälhavaren marskalk Foch, avfärdade freden med att kalla den ”en 20-årig vapenvila”.

Kejsaren flyr från Tyskland

Den 10 november flydde den tyske kejsaren Vilhelm II med sitt privata tåg från Tyskland till Nederländerna. Första världskriget var förlorat och han visste att han skulle ställas till svars för Tysklands nederlag.

Trots att de allierade krävde att Vilhelm skulle utlämnas vägrade den holländska drottningen Vilhelmina följa uppmaningen. Holland hade varit neutralt under kriget och Vilhelmina förklarade att ett statsöverhuvud aldrig tidigare dömts för att starta ett krig och att ingen internationell domstol hade kompetens att döma ett statsöverhuvud.

Wilhelm ställdes därför aldrig inför rätta och bodde på ett litet slott som han köpte där han levde under resten av sitt liv. Den sista tiden i livet var han bitter och anklagade Europas judar för Tysklands nederlag. In i det längsta hoppades han kunna återvända till den tyska tronen. Vilhelm dog den 5 juni 1941, 82 år gammal. Då var Nederländerna ockuperat av Nazityskland.

Nationernas förbund

I maj 1919 träffades krigets segrare på slottet Versailles utanför Paris för att presentera fredsfördragets villkor för Tyskland.

USA:s president Woodrow Wilson hade lovat att det skulle bli en rättvis fred, men tyskarna blev chockade när de fick ta del av villkoren.

32 stater var representerade vid fredskonferensen i Versailles 1919. De besegrade länderna, däribland Tyskland, var inte inbjudna och även det bolsjevikiska Ryssland.

Alla stater hade accepterat principen om en ”rättvis fred” grundad på demokrati och nationellt självbestämmande som Wilson hade föreslagit. Frankrikes och Storbritanniens ledare stödde Woodrow Wilsons tanke om en internationell organisation, Nationernas förbund, för att i framtiden bevara freden.

Japanerna föreslog att förbundet skulle stödja raslig jämlikhet mellan medlemmarna, vilket förkastades. Som kompensation fick japanerna behålla områden i Kina som de erövrat från Tyskland.

Versaillesfördraget

USA:s president Woodrow Wilson trodde på en uppgörelse grundad på rättvisa principer och han ville att man inte skulle straffa Tyskland för mycket.

Den franske konseljpresidenten Georges Clemenceau ansåg att Tyskland måste göras maktlöst för alltid. Han sa till Wilson: "Tro inte att tyskarna någonsin kommer att förlåta oss. De kommer bara att söka efter ett sätt att hämnas."

Storbritanniens premiärminister Lloyd George, som vann valet 1918 med löftena att ”hänga Kaisern” och att låta Tyskland betala för kriget, var nöjd med att ha beslagtagit den tyska flottan och tyska kolonier.

Bild:

Kartan visar de landavträdelser som Tyskland påtvingades i samband med Versaillesfördraget. Flaggorna visar de nya ägarna av de gamla tyska landområdena.

Till sist enades stormakterna om att Tyskland och dess allierade, Österrike-Ungern och Turkiet, fick bära ansvaret för att ha orsakat kriget och tvingades betala ett stort krigsskadestånd till segrarmakterna.

Tyskland förlorade Elsass-Lothringen till Frankrike och fick inte ha trupper eller befästningar i Rhenlandet.

Den stolta tyska armén måste reduceras till 100 000 man, inte mycket mer än en ordinär polisstyrka.

Tyskland förlorade alla kolonier och stora delar i öster till Polen. En polsk ”korridor”, avsedd att ge Polen tillgång till havet, delade Tyskland i två delar så att Ostpreussen blev ett isolerat område inne i Polen, "ett stycke slitet ur vår kropp”, som en tysk beskrev det".

Tyskland tvingades betala 132 miljarder guldmark till segrarmakterna. Totalt betalades 20 miljarder, och det mesta finansierades genom lån i utlandet som Tyskland aldrig betalade tillbaka.

Bild:

Den 28 juni skrev den nye tyske utrikesministern Hermann Müller och kommunikationsministern Johannes Bell under freden.

Den berömde brittiske ekonomen J.M. Keynes fördömde skadeståndet: ”Beslutet att förslava Tyskland i en hel generation, att fördärva livet för miljontals människor och att frånta en hel nation dess livsmod borde vara avskräckande och förhatligt”.

Fredsavtalet undertecknas

När villkoren presenterades för de tyska sändebuden i maj 1919 blev Tyskland chockat. De godtog inte Versaillesfördragets paragraf nummer 231 som fastslog att Tyskland måste ansvara för alla skador som kriget hade orsakat och de såg det som en förolämpning mot Tysklands ära.

Den tyske rikskanslern Philipp Scheidemann avgick hellre än att underteckna fördraget, men den tyske presidenten Friedrich Ebert meddelade att armén inte hade någon möjlighet att återuppta kriget.

Den 28 juni, på dagen fem år efter attentatet mot Frans Ferdinand i Sarajevo, tvingades Tyskland underteckna fördraget i Spegelsalen i slottet Versailles.

Den amerikanske inrikesministern Robert Lansing beskrev de tyska delegaterna när de skrev under avtalet: ”Det var som att se någon underteckna sin egen dödsdom. Likbleka och med darrande händer skrev de snabbt sina namn och ledsagades därefter tillbaka till sina platser”.

En amerikansk journalist som var närvarande skrev: ”Klockan 15:50 hade alla namnteckningar nedtecknats. Omedelbart efteråt började de stora kanonerna dåna. Delegaterna reste sig och gratulerade varandra. Berömdheterna strömmade ut ur palatset för att förena sig med folkmassan som hade börjat skrika i vild entusiasm. Tyskarna var de första som lämnade den stora Spegelsalen och gick ut ensamma och tog omedelbart sina bilar tillbaka till hotellet”.

Novemberbrottslingarna

Nationalisterna i Tyskland betraktade den 28 juni som ”skammens dag” och man pratade om ”novemberbrottslingarna”.  Den nya Weimarrepubliken kunde inte ha fått en sämre start. Många tyskar kände ingen som helst förpliktelse gentemot ett demokratiskt styre så länge det utövades av denna regering.

Hitler rev upp Versaillesfördraget

Eftersom Tyskland inte lyckades betala det stora skadeståndet ockuperade Frankrike och Belgien Ruhr 1923. Till sist undkom Tyskland  i stort sett betalning och de franska trupperna drogs tillbaka från Rhenlandet 1930 och Saarland återlämnades till Tyskland efter en omröstning 1935. När Hitler kom till makten 1933 rev han upp fördraget i Versailles.

Publicerad: 08 december 2014
Uppdaterad: 16 november 2016