+ Visa hela artikelserien
M

Hitlers medarbetare: Joseph Goebbels

Paul Joseph Goebbels försökte alltid framstå som en riktig karlakarl och krigshjältetyp. Men han var liten till växten, knappt 150 cm lång och vägde 45 kg. Dessutom haltade han eftersom det ena benet var åtta centimeter kortare än det andra. Han hade blivit ratad som soldat under första världskriget, något han naturligtvis inte ville kännas vid. Istället diktade han ihop en historia om att hans klumpfot var en skada från slagfältet.
Bild:

Joseph Goebbels (1897-1945) talar.

Andens seger över kroppen

Begåvad med en skarp hjärna var Goebbels däremot framgångsrik i sina studier och han doktorerade i tysk litteratur vid Heidelbergs universitet.

När han blivit propagandaminister i naziregeringen skrev en tidning om hans fysiska handikapp och stora intellektuella förmåga i termer av "andens seger över kroppen". Artikeln var inte i Goebbels smak och redaktören fick ångra det han skrivit.

Goebbels och kvinnorna

Joseph Goebbels ville även framstå som en stor kvinnokarl. Oftast bar han vita gabardinkostymer vilka gjorde sig bra mot hans mörka hy. Han var gift och hade ett antal barn, men han var notoriskt otrogen. "Alla kvinnor sätter blodet i svallning hos mig", sade han.

När Goebbels blev förälskad i en tjeckisk aktris krävde dock Hitler att han skulle återvända till sin hustru. Hitler bjöd Goebbels med hela sin familj till sig på Berhof, för att upprätta bilden av en präktig kärnfamilj.

Goebbels såg upp till Hitler

Ursprungligen var Goebbels vänsternazist. Han ansåg att nazipartiet borde basera sig på arbetarna och fackföreningarna. Det var också den inställningen som först skiljde honom från Hitler. Men när de väl träffades blev Goebbels helt hänförd av Hitler. I sin dagbok skriver han "Jag är i himmelen", därför att Hitler sagt sig vara glad att träffa honom. När Hitler sedan skakade hand med honom föll Goebbels helt i extas. "Hitler hälsade på mig precis som på en gammal vän", skriver Goebbels i dagboken.

Bild:

Nazistpartiets ledare: Hitler, Göring, Goebbels och Hess, 1933 eller 1934.

Goebbels marknadsförde den nazistiska läran

Joseph Goebbels gick med i nazistpartiet redan 1922. 1929 blev han partiets "rikspropagandaledare". Efter maktövertagandet 1933 utnämdes han till propagandaminister. Som sådan var han ansvarig för likritningskampanjen och marknadsföringen av den nazistiska läran ända till slutet 1945 då han begick självmord.

Joseph Goebbels tillhörde hela tiden den ledande klicken i nazistpartiet, och han var dess "huvudideolog". Det gör honom även till en av de huvudansvariga för nazismens raspolitik och Förintelsen.

En skicklig talare och effektiv propagandaminister

Goebbels var en skicklig talare och hade de rätta gesterna. Men så övade han också på sina anföranden framför spegeln i timtal. Myten Horst Wessel var hans skapelse, liksom Hitlermyten "Ein Volk, ein Reich, ein Führer".

Bild:

Familjen Goebbels 1944: Mitten Magda Goebbels och Joseph Goebbels med sina sex barn Helga, Hildegard, Helmut, Hedwig, Holdine och Heidrun. Bakom står Harald Quandt, son till Magda Goebbels från ett tidigare äktenskap.

Han hade talang för att förvanska och säga halvsanningar. Ingen propaganda var för grov, för låg, för brutal: "Vilken lögn som helst som upprepas ofta kommer så småningom att bli accepterad".

När nazisterna kämpade för att komma till makten betonade han vikten av att synas: "Vi måste sluta upp med att vara anonyma. Låt dem förbanna oss, förolämpa oss, angripa oss, men låt dem tala om oss!"

Slutet i Berlin

När Berlin intogs av ryssarna i april 1945 befann sig Goebbels med sin familj i Hitlers bunker. Goebbels och hans fru (Magda Goebbels) dödade sina barn med gift. Därefter lämnade de bunkern tillsammans och beordrade en SS-man att skjuta dem båda bakifrån.
 

En av Förintelsens arkitekter

Utdrag från Joseph Goebbels dagbok
Joseph Goebbels dagbok hittades 1947. Vi får genom dessa en god inblick i hur den inre cirkeln av nazister resonerade kring judarna och förintelsen av dem. Här följer några skrämmande exempel på hans frispråkighet.

14 februari 1942
Utan tvivel kommer också judendomen att få uppleva sin stora katastrof samtidigt med bolsjevismen. Der Führer uttryckte ännu en gång sin mening, att han utan hänsyn är besluten att göra rent hus med judarna i Europa. Här får man inte ha några som helst sentimentala anfall. Judarna har förtjänat den katastrof som de i dag upplever. De kommer att samtidigt med våra fiender få uppleva sin egen förintelse. Vi måste påskynda denna process med kall hänsynslöshet och vi gör därmed den lidande och sedan årtusenden av judendomen plågade mänskligheten en ovärderligt tjänst.

27 mars 1942
Från generalguvernementet, med början i Lublin, håller judarna för närvarande på att avflyttas österut. Här tillämpas en ganska barbarisk metod, som inte lämpar sig för närmare beskrivning, och av judarna själva blir inte mycket kvar. I stort sätt torde man kunna konstatera att 60% måste likvideras och endast 40% kan användas till arbete. Den förutvarande gauteitern från Wien som genomförde denna aktion, gör det tämligen omsorgsfullt och även med metoder som inte verkar alltför uppseendeväckande. För judarna går en dom i verkställighet som visserligen är barbarisk men som de fullt ut har förtjänat. Profetian som Führern har givit dem med på vägen för framkallandet av ett nytt världskrig börjar förverkligas på det mest fruktanvärda sätt. I sådana saker får man inte låta någon sentimentalitet råda. Judarna skulle förinta oss om inte vi försvarade oss mot dem. Det är en kamp på liv och död mellan den ariska rasen och den judiska bacillen. Ingen annan regering och ingen annan regim skulle kunna uppbåda kraften att ge denna fråga en generell lösning. Även här är der Führer den orubblige förkämpen och förespråkaren för en radikal lösning, som sakernas tillstånd inbjuder till och därför verkar oundviklig. Gudskelov har vi under kriget en mängd möjligheter som vore oss förmenade i fredstid. Dem måste vi utnyttja.

8 maj 1943
Judefrågan har lösts allra sämst av ungrarna. Den ungerska staten är helt genomsyrad av judar och der Führer lyckades inte under sitt samtal med Horthy övertyga denne om nödvändigheten av strängare åtgärder. Horty framförde i den här frågan rent humanitära motargument som naturligtvis inte har någon betydelse i detta sammanhang. Gentemot judarna får det inte vara tal om någon humanitet, judendomen måste kastas till marken. Führern gjorde sig mycket besvär med att övertyga Horthy om sin stånpunkt.

13 maj 1943
Man skulle då kunna fråga sig varför världsordningen då överhuvudtaget inrymmer judar. Det skulle vara detsamma som att fråga sig varför det finns potatisbaggar. Naturen styrs av lagar om kampen. Ideligen kommer parasitiska företeelser att uppträda som påskyndar kampen och intensifierar urvalsprocessen mellan starka och svaga. Denna princip råder även människor emellan. Man behöver bara känna till kampens lagar för att inrätta sig efter dem. Den intellektuelle människan har inget naturligt skydd mot den judiska faran, beroende på att hans naturliga instinkt väsentligen är bruten. Detta medför att folk på en hög civilisationsnivå är tidigast och mest utsatta för faran. I naturen reagerar livet på samma sätt mot parasitismen, i folkens liv är detta inte alltid fallet. Det är detta som egentligen är upphovet till den judiska faran. Det återstår därför inte annat för de moderna folken än att utrota judarna.

Därför finns inte heller något hopp om att genom extraordinära straff återföra judarna i den civiliserade mänsklighetens krets. De kommer evigt att förbli judar, precis som vi är evigt medlemmar av den ariska mänskligheten.

Joseph Goebbels skriver i tidningen Das Reich 16 november 1941

Judarna bär skulden!!
Världjudendomens historiska skuld till krigsutbrottet och krigets utvidgning är så till fullo bevisat att några fler ord inte behöver spillas därpå. Judarna ville ha sitt krig och nu har de fått det. Men också den profetia besannas som der Führer den 30 januari 1939 uttalade i den tyska riksdagen, nämligen att om det lyckades den internationella finansjudendomen att ännu en gång störta folken i ett världskrig skulle utgånge inte bli världens bolsjevisering och därmed judendomens seger utan ett utplånande av den judiska rasen i Europa. Vi upplever i dessa dagar hur denna profetia besannas och hur därvid för judendomen fullbordas ett öde som visserligen är hårt men mer än välförtjänt. Medlidande eller beklaganden är i detta fall helt och hållet malplacerat […]

En av dessa åtgärder är införandet av den gula judestjärnan som varje jude är skyldig att bära synlig. Därigenom vill vi identifiera honom som i yttre måtto, framförallt för att han vid minsta försök att ta sig friheter mot den tyska folkgemenskapen genast skall igenkännas som jude […]. Det är en utomordentligt human bestämmelse, en så att säga hygienisk profylax som skall hindra juden från att obemärkt smyga sig in i våra led för att utså osämja. När judarna för några veckor sedan visade sig i det berlisnska gatulivet prydda med sina judestjärnor var första intrycket bland rikshuvudstadens befolkning en stor förvåning. Endast ytterst få hade vetat att det ännu fanns så många judar i Berlin. Var och en upptäckte nu i omgivningen eller grannskapet en till synes oförarglig samtida som visserligen var känd för att emellanåt grymta och kvirra, men som ingen hade trott vara jude. Han hade tydligen anlagt skyddande förklädnad, använt sig av minicry, anpassat sig efter den miljö där han levde och bidat sin tid. Vem av oss kunde ana att fienden stod alldeles bredvid honom, att han var en tigande och skicklig åhörare till våra samtal på gatan, i tunnelbanan, i köerna utanför tobaksaffären? Det finns judar som man knappt kan känna igen på deras utseende. De har även i detta avseende assimilerat sig så långt det går. Dessa är de farligaste […].

Joseph Goebbels skriver i tidningen Das Reich 23 april 1944
"Vi är ändå elitfolket på jorden. Säg oss den nation som vore i stånd att uthärda och prestera något liknade."


Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
Den inre kretsen, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1992
Mot makten, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1991
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Albert Speer, Inside the Third Reich, London, 1971
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Läs mer om

Publicerad: 22 december 2015
Uppdaterad: 22 november 2016