+ Visa hela artikelserien
S

Franska revolutionskrigen inleds - Frankrike förklarar krig mot Österrike-Ungern

Franska revolutionskrigen är en sammanfattande benämning på de krig som Frankrike och dess allierade förde mot skilda koalitioner 1792–1815. Här berättas om inledningsfasen i samband med att den lagstiftande församlingen (denna hade ersatt nationalförsamlingen) förklarade krig mot Österrike-Ungern den 20 april 1792.
Bild:

Slaget vid Valmy. Del av en målning gjord av Horace Vernet (1789-1863.

Krigsförklaringen den 20 april 1792

Den österrikiske kejsaren var visserligen tysk-romersk kejsare, men han hade bara direkt kontroll över de österrikiska provinserna, Ungern och Böhmen, nuvarande Tjecken. Krigsförklaringen var därför ställd till honom som ungersk konung. I praktiken blev dock hela det tyska riket indraget i ett krig mot Frankrike (se bifogade tidningsartiklar längre ner på sidan).

Slaget vid Valmy 20 september 1792

Till en början gick kriget mycket dåligt för Frankrike. Den franska armén var illa förberedd. Soldaterna var motiverade men dåligt tränade. Officerarna deserterade i stora skaror. I början av september såg det ut som om vägen till Paris låg öppen för fienden efter ett franskt nederlag vid Verdun. I detta läge piskas i Paris upp en nationell stämning, som Europa aldrig tidigare skådat. I det kaos som nu råder tar exstremisterna makten, män som Danton, Robespierre och Marat. Deras slogan är: "Till vapen medborgare. Fienden står framför portarna."

I den lagstiftande församlingen säger Danton förljande:

"Stormklockan som snart ljuder är inte en larmsignal, utan en signal om angrepp på landets fiender. För att besegra dem mina herrar, krävs djärvhet, åter djärvhet, alltmer djärvhet. Då är Frankrike räddat."

Kriget vänder vid Valmy den 20 september 1792. Vid detta slag lyckas fransmännen för första gången slå tillbaka de österrikiska och preussiska trupperna.

Slaget var inte på något sätt avgörande, fast efter det drog sig general Braunschweig tillbaka och avstod från att fortsätta sin attack. Varför är inte helt klarlagt. En anledning var motsättningar mellan Österrike och Preussen, de två huvudallierade.

I Frankrike såg man dock slaget vid Valmy som en stor seger, man firade och de patriotiska stämningarna höll nu på att svämma över.

Bild:

Rouget framför Marseljäsen på morgonen. Målning av Isidore Pils (1813-1875).

Kriget - fosterlandet är i fara

La Marseillaise - Frankrikes nationalsång

Framåt ni fosterlandets barn,
Nu nalkas ärans stora dag!
Mot tyranneriet
vi höja vårt blodiga standar.
Hör ni över fältens krater
dessa grymma soldaters rop?
De tränga sig inpå vår hop,
De mörda våra söner och
livskamrater

Till vapen medborgare!
Ställ upp på raka led!
Framåt, framåt!
Låt fiendens orena blod flyta
på vår jord!

Enligt traditionen skrevs Marseljäsen natten mellan den 24 och 25 april av en officer i revolutionsarmen: Claude Joseph Rouget de Lisle, som ett spontant uttryck för den patriotism som spreds i landet efter krigsförklaringen mot Österrike den 20 april. Händelsen har i efterhand blivit starkt romantiserad. Marseljäsen är dock ett bra bevis för den nationalism de styrande ville skapa i Frankrike. Vad sägs om den sista raden i vers 1. Qu´un sang impure abreuve nos silons! - låt det orena blodet flyta på vår jord! Nu var det skillnad mellan det rena franska blodet och fiendens orena blod. Patriotism och revolutionsanda blir nu samma sak. Fosterlandet, republiken och revolutionen smälter ihop. Allt är i fara.

Den franska armén var en värnpliktsarmé. För första gången sedan antiken bestod inte armén av legosoldater, utan av medborgare som gjorde sin plikt mot fosterlandet. Alla hade nu samma rättigheter, med det följde samma skyldigheter mot fosterlandet. Alla måste ställa upp då landet kallade. En ny typ av nationalism var född.

Undantagstillstånd och massmobilisering

22 juli 1792 skrevs en deklaration om undantagstillstånd - fosterlandet är i fara, mobilisering.

Värvningskontor öppnas. Alla fransmän måste ställa upp för det gemensamma fosterlandet - la Patrie.

23 augusti 1793 beslöt konventet på förslag av välfärdsutskottet att alla vapenföra män mellan 18 och 25 skulle mobiliseras.

"Från och med nu till det ögonblick då fienderna drivits bort från republikens territorium är alla fransmän utan avbrott utskrivna till tjänst i försvaret. De unga männen skall draga ut i kriget, de gifta männen skall tillverka vapen och föra fram underhåll, kvinnorna skall riva gamla linnetyg i remsor, de äldre skall låta sig bäras till torgen för att elda krigarna, predika hat mot kungarna och enhet inom republiken"

The Times nyhetsbevakning av krigsutbrottet i Europa 1792


Ur: The Times, 20 april 1792

Fransmännens konung förklarar konungen av Ungern krig.

Förra måndagen kunde the Times meddela att det sedan länge väntade kriget mellan Frankrike och konungen av Ungern och Böhmen brutit ut. Händelsen är bekräftad av våra underrättelsekällor i Frankrike.

En kurir från lord Gower anlände igår från Paris, vilket han lämnade förra fredagen. Med sig hade han följande information:

På morgonen förra fredagen anlände konungen av Frankrike ill Nationalförsamlingen med ett förslag till krigsförklaring mot konungen av Ungern och Böhmen. När vår kurir lämnade Paris var den formella krigsförklaringen ännu inte överlämnad, men lord Gower säger att så kommer att vara fallet innan hans budbärare anländer till London- och att en resning var att vänta i Paris. Det är lätt att inse att denna krigsförklaring har skett på inrådan av den jakobinska regeringen, som otåligt har väntat på att få anfalla konungen av Ungern.(Österrike) De kommer knappast att invänta en medling av den franska ambassadören i Wien.

Fransmännens plan är att utan dröjsmål gå in i Flandern och Brabant (nuvarande Belgien), med förhoppningen om ett uppror i dessa länder, som skulle oroa konungen av Ungern. Samtidigt tänker man sig att anfalla konungens egna territorier vid Strasbourg.

Å andra sidan har vi fått de bästa underrättelseuppgifter rörande de avsikterna koalitionen mot fransmännen har. Det har sedan en tid stått helt klart att den jakobinska regeringen kommer att kasta in sitt land i krig, detta har lätt till att försvarsplaner finns utarbetade för att möta denna attack. Så vitt vi vet planerar den antifranska koalitionen att sätta upp tre stora arméer- en vid Meuse, betående enbart av kejserliga (österrikiska) trupper- en andra vid Rhen, bestående av både kejserliga trupper och trupper från de tyska furstendömena- och en tredje armé vid Meselle, bestående av preussiska trupper. Konungen av Ungern har redan tillräckligt med trupper i Nederländerna för att förhindra en eventuell fransk invasion där. För vad kan en odisciplinerad arme, bestående av en hop slödder sätta emot de väldisciplinerade kejserliga trupperna?
 



Ur: The Times, 21 april 1792

Paris den 21 april 1792

I går kväll samlades Nationalförsamlingen för att ta ställning till det formella förslaget från konungen att förklara konungen av Ungern och Böhmen krig. Debatten höll på i två timmar. Det beslöts nästan enhälligt att bejaka förslaget.

En inledningen till krigsförklaringen utarbetades omedelbart av utrikesutskottet. Det innehåller en sammanfattning av missnöjet och anledningarna till varför nationen inte kunde lösa denna konflikt med hjälp av fredliga förhandlingar. Det deklareras att Frankrike startar detta krig enbart som ett svar på fientligheterna och aggressiviteten som visats från de utländska hoven och för bevarandet av nationens självständighet. Den franska nationen vill samtidigt vissa sin respekt för andra nationers rättigheter och respekten för lagen om broderskap över gränserna.

En deputation på 24 personer utsågs att omedelbart överlämna krigsförklaringen till konungen för godkännande.

Monsieur Condorset föreslog publicerandet av ett nationellt manifest. Beslutet om detta manifest sköts upp högst tre dagar

Monsieur Fortaix redogjord för riksskattkammarens planer vad gäller krigets finansiering. Han sade att dessa planer varit ytterst framgångsrika.
 



Ur: The Times, 21 april 1792

Med ilfart från Frankrike

Paris 21 april

Nationalförsamlingen har accepterat konungens förslag till krigsförklaring mot konungen av Ungern, och det förväntas att den formella krigsförklaringen avges i denna stad under dagens lopp. I alla departement råder den största bestörtning och en extrem misstänksamhet breder ut sig. Borgmästare de Petion kommer att tvingas avgå. Nationalgardet har vägrat att bevaka hans stadshus och folket har fullständigt förlorat hans förtroende. Eftersom han utnämndes av jakobinerna trodde han att det räckte med deras förtroende för att sitta säkert.

Schweiz har sagt upp sitt fördrag med Frankrike och beordrat de schweiziska regementena att återvända hem. Fransmännen är nu helt utlämnade till sina egna trupper.

Bankiren Monsieur De la Bord mottog i går kväll en kurir från Neufville nära Frankfurt, som meddelade att kejsarinnan av Ryssland arresterats. (Detta är en sådan oväntad nyhet, att vi inte vet om vi kan gå i god för uppgiften. Samtidigt måste det påpekas att uppgiften sändes i ett brev till Monsieur De la Bord, som vi tidigare nämnt.)

Ett brev från Sverige meddelar oss, att kapten Ankarström, konungamördaren, dog under den tortyr han utsattes för, för att få honom att avslöja sina medbrottslingar.
 



Ur: The Times, 26 april 1792

Den nuvarande krisen (i Europa)

Vi kan inte annat än se den nuvarande krisen som ytterst intressant, hela Europa står åter inför hotet att dras in i ett krig, genom det nyligen förklarade kriget mellan Frankrike och konungen av Ungern. (Österrike)

Det som för närvarande väcker vårt intresse, är frågan hur långt vårt land kan tänkas gå, vad gäller inblandning i konflikten.

Mr. Pitts (premiärministern) strävan sägs vara att inte på några villkor blanda sig i Frankrikes affärer. Men frågan ställs hur långt vårt land kan gå för att förhindra det. skulle den franska attacken mot konungens av Ungern provinser i Brabant (Belgien), vilka vi har starka skäl att påstå, att Frankrike tänker göra, eftersom de anser att Nederländerna tillhör deras domän och att de kommer att mötas av vänligt sinnade människor, som kommer att ansluta sig till dem, och tar tillfället i akt att visa sitt motstånd.

Det är kanske inte nödvändigt att påpeka, att vårt land, Preussen och Holland är garantimakter för Nederländernas konstitution, såväl som statsbildningen själv och dess rättigheter. Om den franska vapenmakten når framgångar, kan det framtvinga ett uppror mot regeringen som drar in vårt land i konflikten.

Skadan låter sig inte begränsas till detta. Det patriotiska partiet i Holland, som det kallar sig, har på sista tiden åter gjortuttalanden som uppeggar till oro. Det råder ingen som helst tvekan om att de tänker utnyttja första bästa tillfälle att förena sig med upprorsmännen i Brabant och med fransmännen och starta ett uppror i det egna landet.
 

Litteratur:
Jean-Bernard, Franska revolutionens historia, Beijer, 1909
Paul R. Hanson, Contesting the French Revolution, Wileyblackwell, 2009
William D. Irvine, The Boulanger Affair Reconsidered, Oxford Univ. Press, 1989
Alphonse de Lamartine, Girondisternas historia, Bonnier, 1848
Wilhelmina Fransén, Charlotte Corday, Hökenberg, 1928

Text:
Per Höjeberg
,
lektor i historia på Norra Reals gymnasium
Publicerad: 27 februari 2014
Uppdaterad: 17 november 2016