+ Visa hela artikelserien
M

Kulturen i Weimarrepubliken

I Tyskland var tillståndet efter det första världskriget kaotiskt. Weimarrepubliken utropades 1919 . En nödtorftig ordning skapades. Kabaréer och ett hektiskt nöjesliv var utmärkande för livet i Berlin under denna tid. Man levde för stunden.
Bild:

Marlene Dietrich i filmen Blå Ängeln.

Konstnärer och författare sökte sig till det expressionistiska uttrycksättet. George Grosz tidens tyske kulturkritiker målade dadaistverket "Deutschland, ein Wintermärchen". Han skapade nidbilder över den härskande klassens dekadens. Borgaren sitter omgiven av tidstypiska symboler. Borgarens stöttepelare är militären, prästerskapet och den akademiska världen.

Christopher Isherwoods kända Cabaret utspelar sig mitt i dekadensens Berlin.

Alfred Döblin skrev också i den moderna stilen. Han tillhörde en judisk familj och hade vuxit upp i Berlin. Döblins bok Berlin Alexanderplatz skildrar transportarbetaren Franz Biberkopf och hans liv i det proletära Berlin.

Tidstypisk var också Erich Maria Remarques antikrigsroman Western nichts Neues (1929), På västfronten intet nytt. Remarque deltog som tonåring i första världskriget. Efter kriget arbetade han som lärare, testförare och sportjournalist. Sina krigsupplevelser och sitt hat mot kriget kom alltså till uttryck i hans roman om frontupplevelserna under första världskriget.

Under denna tid skrivs också en mängd böcker som hyllade kamratskapet under kriget. Kriget sågs som ett härdande stålbad. Offret hyllades. Mest ryktbar var Hanns Johs skådespel från 1933, Schlagter. Där förekom den ryktbara repliken "När jag hör talas om kultur, osäkrar jag min revolver". Ernst Jünger, författaren till In Stahlgewittern, Tagebuch eines Stosstruppführers (1920), var den författare som mer än någon annan skildrade kriget som en extatisk upplevelse.

De svåra tiderna skapade undergångsstämningar. Mest känd inom denna pessimistiska trend var Oswald Spengler med Der Untergang des Abendlandes (1918-1922). Den västerländska kulturen hade spelat ut sin roll och var dömd att gå under.

Bertold Brecht har med sina skådespel haft en avgörande betydelse för 1900-talets teater. Alltid iklädd skinnjacka och keps för att visa på sin socialistiska samhällssyn. Han var gift med den österrikiska skådespelerskan Helene Weigel. Hon tolkade hans stora kvinnoroller. Också hon tillhörde det kommunistiska partiet. Det brechtska hemmet stod öppet för alla. Människor kom och gick som de ville. Brecht lyckades sysselsätta alla med sina pjäser. Han talade om kollektiv dramatik. I Tolvskillingsoperan med Sjörövar-Jenny och Mackie Kniven, skildras en mustig förbrytarvärld som en spegel av det kapitalistiska systemet. Där förekom det berömda uttrycket Erst kommt das Fressen, dann die Moral - Först kommer käket sedan moralen. Brecht tillhörde de första som gick i landsflykt vid nazisternas maktövertagande.

Nazisterna tyckte illa om de moderna konstnärerna och författarna, vilka kallades för kulturbolsjeviker. Nazisterna bildade ett förbund för "tysk kultur" som vände sig mot utländsk påverkan. Till utländskt räknades exempelvis kubism inom konsten eller jazzen inom musiken. Efter nazisternas maktövertagande förbjöds de flesta av de mer framträdande författarna verka och tvingades i landsflykt. Deras böcker brändes den 19 maj 1933 framför Berlinoperan. Böckerna kastades på lågorna under mottot "mot förfall och moralisk nedbrytning, för disciplin och moral i familj och stat". Såväl Döblin, som Remarque och Brecht tillhörde dem som fick sina böcker brända.

Även i filmen framträdde Weimartidens spänningar. I Josef von Sternbergs film Blå ängeln med Marlene Dietrich skildras tidens moraliska förfall. Marlene Dietrich spelar den vampiga cabarésångerskan Lola. Hon förför läroverkslektorn Raat. Hans kärlek till Lola bryter sakta men säkert ner honom och förstör hans liv. I filmen sjunger Marelene Dietrich "Ich bin vom Kopf bis Fuss auf Liebe eingestellt ...".

Fritz Langs film M handlar om en barnamördare med sjukliga böjelser. Filmen kan ses som en ångestladdad betraktelse över tillståndet i det tidiga 30-talets Tyskland. I filmerna Nibelungen och Metropolis är ödesmättade och suggestiva motiv framträdande. Hitler blev så förtjust i dessa filmer att han erbjöd Lang att bli chef för den tyska filmen. Propagandaminister Joseph Goebbels kallade honom till ett möte. Lang bad om betänketid, samlade ihop vad han tillfälligtvis kom över och tog tåget till Paris. Så började Langs långa landsflykt.

Publicerad: 18 december 2015
Uppdaterad: 22 november 2016