+ Visa hela artikelserien
M

Hitler och första världskriget

Den 18 januari 1914 överlämnade en uniformerad österrikisk polis ett brev till Hitler där han ombads ta sig till Linz för mönstring den 20 januari. Hitler misstänktes ha lämnat Österrike för att slippa militärtjänstgöring. Hitler skrev ett brev att han omöjligt kunde komma till Linz på grund av ekonomiska problem. Därför genomgick han mönstring i Salzburg den 5 februari men förklarades som olämplig som soldat. De österrikiska myndigheterna skrev: ”Olämplig för vapen och handräckningstjänst, för svag. Oförmögen att bära vapen”.
Bild:

Glad över att kriget började

När Hitler satt i fängelset i Landsberg, efter sin misslyckade statskupp 1923, såg han tillbaka med värme på helgen då kriget började, för honom var det den bästa helgen i hans liv. I boken Mein Kampf skrev han: ”Jag drar mig heller inte nu för att erkänna, att jag överväldigad av stormande hänförelse, sjönk på knä och av överfullt hjärta tackade himlen för att den skänkt mig lyckan att få uppleva denna tid”.

Eftersom Hitler var österrikisk medborgare, han blev tysk medborgare strax innan han utsågs till rikskansler, blev han inte inkallad till något av de ordinarie regementena. Därför tog han vid 25 års ålder värvning vid ett frivilligt regemente som sattes upp i Bayern. Hitler skrev senare: ”Jag ville inte slåss för den habsburgska staten, men var beredd att dö för mitt folk och det rike som detta folk förkroppsligade”.

Bokmalen Hitler

Under sin fritid föredrog Hitler att läsa böcker istället för att umgås med sina kamrater och han betraktades som en riktig bokmal. ”Varje ledig minut använde han till att läsa”, sa en kamrat. Böckerna handlade om historiska händelser och Hitler var även förtjust i Nietzsche.

Regementet, som kallades Regiment List, sattes oftast in på avsnitt av fronten där det var ganska lugnt. Eftersom förrådet av hjälmar var slut utrustades Hitler och hans kamrater ned oljeduksmössor av grått bomullshölje som skulle få mössorna att likna hjälmar. I Hitlers regemente fanns 25 judar och alla tyskar ansåg vid denna tid att judarna drog sitt strå till stacken under krigsansträngningarna.

Ordonnans vid regementsstaben

Hitler tjänstgjorde de två första veckorna som skyttesoldat men sedan fick han tjänst som ordonnans vid regementsstaben. Det var en lugn tillvaro i jämförelse med de soldater som låg i skyttegravarna. Regementsstaben låg alltid 10 kilometer bakom fronten och där var man alltid ren, fick bra mat, till skillnad från frontsoldaterna som led i blötan, smutsen och granatregnet i skyttegravarna framme vid frontlinjerna.

Hitlers uppgift var att leverera meddelanden till och från bataljonsstaberna, som visserligen låg närmare fronten, men dock på ett behörigt avstånd.

Den 29 oktober 1914 kom Hitler i kontakt med strider, det var under den korta period han var skyttesoldat. Hitlers regemente låg i Belgien och brittiska trupper anföll regementet. Senare påstod Hitler i boken Mein Kampf att soldaterna sjöng vad som 1922 skulle bli Tysklands nationalsång: ”Deutschland, Deutschland über alles, über alles in der Welt”.

Förmodligen var det en lögn av Hitler eftersom ingen annan soldat kunde bekräfta detta. Hitler påstod senare att han var den ende i gruppen Haufen som överlevde dagens strider, vilket också har visat sig vara en lögn. Efter en dags strider tvingades tyskarna retirera. Detta hindrade inte Hitler från att utmåla slaget som en triumf.

Bild:

Adolf Hitler 25 år under första världskriget (längst ut till höger). Vid första världskrigets utbrott 1914 blev Hitler, trots sitt österrikiska medborgarskap, krigsfrivillig i den tyska armén där han kämpade vid västfronten under nästan hela kriget. Hitler nådde aldrig högre grad än Gefreiter (ungefär vicekorpral). Intressant är att Hitlers befälhavare inte ansåg att Hitler hade det som krävdes av en ledare.

Första krigsjulen

När första krigsjulen började fick Hitlers regemente julklappar som hade skänkts av företag och privatpersoner. Soldaterna kunde nu även dricka bayerskt öl som bryggerier i München hade skickat till fronten. En soldat skrev: ”Vi hade också en julgran och stämningen blev därför riktigt festlig. Vi dricker sekt här också, nästan varje dag. Vad mer kan man önska”? I motsats till sina kamrater drack Hitler inte alkohol och han var inte särskilt förtjust att få presenter. Hitler hade sedan länge förlorat kontakten med sin familj, däribland hans syster Paula.

Under juldagen 1914 började engelska och tyska soldater sjunga julpsalmer och julsånger på vardera sidan. Plötsligt lämnade soldater från både sidorna sina skyttegravar och möttes i ingenmansland där de skakade hand med varandra och utbytte gåvor. De reste en liten julgran i ingenmansland och tände granens ljus och ringde i dess klockor. Tyskar och engelsmän satte sig vid julgranen och sjöng julsånger och drack snaps och whiskey tillsammans, en tysk berättade senare: ”Vi firade rent av en glad jul”.

Hitler deltog inte i julfirandet med engelsmännen och var en bitter motståndare till detta. Han sa: ”Något som detta skulle inte ens få diskuteras i krigstid”. Ungefär hälften av Hitlers kamrater i regementet deltog i firandet.

De flesta tyska, och även brittiska soldater, började tappa tron på ett segerrikt slut av kriget, men Hitler var orubblig i sitt stöd för kriget. Till en vän skrev han: ”Ingenting i världen kan någonsin få oss härifrån. Här ska vi hålla ut tills Hindenburg har mjukat upp Ryssland. Sedan kommer vedergällningens dag”.

Ingen hjälte

Hitler påstod i brev till vänner att hans arbete var farligt, mycket farligare än andra soldaters verksamhet: ”Ända sedan jag utsågs till ordonnans har jag så att säga riskerat mitt liv varje dag och stirrat döden i vitögat”. Men så var inte fallet. Regementets stab låg flera kilometer från krigsfronten. Som ordonnans vid regementsstaben hade Hitler till uppgift att föra meddelanden till regementets bataljonsstaber. Uppgiften att föra meddelanden till skyttegravarna överläts till ordonnanser vid bataljoner och kompanier. Den största faran för Hitler var artillerield bakom fronten, inte granatattacker eller kulspruteeld.

Hitler var något av en enstöring i sitt regemente. Han hade ingen större kontakt med sina kamrater men han tyckte om att berätta om sitt älsklingsämne, som var tysk konsthistoria, då pratade han som en professor påstod hans kamrater.

Den fanns dock en varelse som Hitler visade sin kärlek till, det var en liten terrierhund som han döpte till Foxl, ”lilla räven”. Det var en hund som engelsmännen tagit med sig till fronten, men som hade deserterat till tyskarna. Hitler upptäckte den en dag i januari 1915 då den jagade en råtta nära en skyttegrav. Hitler lärde den lilla terriern att göra konster och njöt av att Foxl lydde honom.” Det var en riktig cirkushund, den kunde alla möjliga konststycken”, berättade han stolt.

Hitler såg ner på de soldater som drack alkohol och Hitler mobbades ofta. Det sades till exempel att han skulle ha dött av svält i en konservfabrik eftersom han inte ens kunde öppna en burk med sin bajonett.

Nazisterna påstod ofta att Hitler var en hjälte under kriget och därför tilldelades han järnkorset av både första och andra graden, men enligt den skotske historikern Thomas Weber var utmärkelsen snarast ett resultat av trogen tjänst och goda relationer till regementets ledning.  Därför var det inte överraskande att de fyra ordonnanserna på regementsstaben fanns bland de 60 mottagarna av järnkorset.

Hitler betraktades inte som ett ”chefsämne” och därför avancerade han aldrig högre än till graden korpral. Förmodligen var det hans brist på social kompetens som förklarade varför han, trots sin långa tid som militär, inte ens blev underbefäl.

Hitlers uppdrag skildras i en nazistisk barnbok

I nazistiska skolböcker och barnböcker beskrevs Hitlers arbetsuppgifter under kriget som ett mycket farligt arbete där han fick föra meddelanden genom kulspruteeld från skyttegrav till skyttegrav medan de övriga soldaterna kunde söka skydd i skyttegravarna. Från en barnbok utgiven 1935 beskrevs Hitler på följande sätt: ”Hitler var alltid en av de tappraste soldaterna i varje slag. Eftersom han var så modig och pålitlig, utsågs han till ordonnans. Han måste springa rätt igenom kulregnet och överlämna nyheter från en officer till en annan. Detta var ett mycket farligt arbete, men Hitler utförde det alltid tappert och ödmjukt”.

Bild:

Hitler blev sårad

Den 5 oktober 1916, under Sommeoffensivens fjärde dag, blev Hitler och två av hans ordonnans kollegor skadade när en brittisk granat träffade deras skyddsrum. En granatskärva träffade Hitler i övre vänstra låret. Skyddsrummet de befann sig i långt borta från själva fronten.

Långt efteråt ljög Hitler att han befann sig vid själva fronten när han skadades. Efter att Hitler förts till sjukhus ökade striderna vid Somme och hela 78 procent av soldaterna vid Hitlers regemente dödades. Hitler fördes till ett armésjukhus nära Berlin där han stannade i knappt två månader.

Hitler lade skulden på kvinnorna

När Hitler efter skadan fördes till sjukhuset i Berlin hade han inte varit i Tyskland sedan 1914 och han upplevde snart den pessimism som fanns hos allmänheten inför kriget. I Mein Kampf lade han skulden på kvinnorna som skrev defaitistiska brev till fronten: ”Fronten översvämmas nu som förr av detta gift, som tanklösa kvinnor sutto hemma och fabricerade, naturligtvis utan att ha en aning om, att detta var det säkraste medlet att stärka motståndarens segervisshet till det yttersta och således förlänga och försvåra sina egna anhörigas lidanden vid fronten. Tyska kvinnors meningslösa brev kostade under den följande tiden hundratusentals män livet”.

Antisemitism

Efter kriget skrev Hitler många gånger att judarna i Tyskland inte bidrog till krigsinsatserna, vilket inte stämde. Beräkningar efter kriget visade att nästan exakt samma andelar judar som icke-judar över hela landet hade tjänstgjort i den tyska krigsmakten under kriget. I Hitlers regemente fick 30 procent av alla judar utmärkelser för tapperhet och 17 procent av alla judar i regementet dödades i strid. En intressant aspekt kring detta är att Hitlers chef Hugo Gutmann rekommenderade Hitler för det ena av järnkorsen och Gutmann var jude.

Våroffensiven 1918

I mars 1918 genomförde tyskarna en sista desperat attack för att nå Paris, men offensiven misslyckades och tyskarna förlorade mer än 880 000 man. Hitler tog inte till sig denna information när han satt inspärrad 1923 efter sin misslyckade statskupp. I stället anklagade han de strejkande tyska ammunitionsarbetarna, den tyska pressen samt politiker som önskade en förhandlingsfred för ”andligt sabotage” och för att förrädiskt ha huggit den tyska armén i ryggen (den s.k. dolkstötslegenden).

Hitler utsattes för gas

Natten mellan den 13 och 14 oktober 1918 utsattes Hitler och några av hans ordonnans kollegor för giftgas. De befann sig bakom fronten nära Werwik, en stad vid fransk-belgiska gränsen. Det var britterna som avfyrade gasgranater. Under rättegången efter sin misslyckade statskupp påstod Hitler att tre av hans kamrater dödades och att han själv blev blind ett tag efter gasattacken.

Efter gasattacken fördes Hitler till ett sjukhus tio mil från Berlin där han skulle behandlas för ”krigshysteri” på sjukhusets psykiatriska avdelning, inte ögonkliniken. Enligt läkarna blev Hitler diagnostiserad som psykopat med symptom på hysteri.

Vapenstilleståndet

När vapenstilleståndet inföll den 11 november 1918 var Hitlers regemente 30 kilometer nordväst om Bryssel, men Hitler befann sig på en psykiatrisk avdelning nära Berlin. Hitler skrev i Mein Kampf att han då han hörde nyheten blev blind igen och började gråta: ”Det svartnade åter för ögonen på mig, och jag trevade mig snubblande tillbaka till sovsalen, kastade mig på sängen och begravde mitt brännande huvud i täcken och kuddar. Sedan den dag, jag stod vid min moders grav, hade jag inte gråtit. Men nu kunde jag inte annat”. Den 17 november 1918 kunde Hitler lämna militärsjukhuset, 29 år gammal, utan arbete, bostad och socialt kontaktnät.

Visste du att:

  • När första världskriget bröt ut 1914 blev Hitler jätteglad. Han var en av de första som anmälde sig som frivillig. ”Jag föll på knä och tackade himlen av överfullt hjärta att den hade skänkt mig lyckan att leva i denna tid”, skrev han i Mein Kampf.
  • Hitler beskrivs ofta som kortväxt, men han var av normallängd. Han var 173 cm lång och vägde omkring 70 kg. Omgivningen tyckte från början att hans mustasch var omodern och de föreslog att han skulle låta den växa ut åt sidorna. Men han svarade: ”Om korta mustascher inte är populära nu, så blir de det senare, för att jag bär en sådan.”
Text:
Carsten Ryytty
Publicerad: 10 februari 2015
Uppdaterad: 16 november 2016