S

EU - ett förenat Europa?

Det var efter andra världskriget som tanken på ett "Europas förenta stater" växte sig allt starkare. Kriget mellan de europeiska nationerna hade helt ödelagt världsdelen. Skulle det gå att överbrygga nationaliteten och statsgränserna?
Bild:

EU:s 28 medlemsländer, 2014.

En grund för ett nytt Europa formas

På sommaren 1945 började många människor i USA och västeuropa uppfatta ett hot från Sovjet. För att möta detta hot grundades 1949 millitäralliansen Atlantpakten. Innan dess hade Marshallplanen kommit igång med sina enorma dollarrullningar för att bygga upp ett av andra världskriget söderbombat Västeuropa. Marshallplanen hade lanserats av den amerikanske utrikesministern Marshall och hade till syfte att bygga upp de västeuropeiska staternas ekonomier efter kriget. Meningen var också att de då bättre skulle kunna stå emot det sovjetiska hotet.

Marshallplanen, Kol- och stålgemenskapen samt Romfördraget lade grunden för det nya Europa. Återuppbyggandet av det krigshärjade Europa tog fart. Den ekonomiska tillväxten var stark. I det kalla krigets skugga var Västeuropas politiska ledare djupt medvetna om behovet av en demokratisk kraftsamling.

EU är i första hand ett fredsprojekt

Frankrike och Tyskland hade allt sedan 1870-talet och fram till slutet av andra världskriget 1945 betraktat varandra som arvfiender. Fransk respektive tysk nationalism hade haft udden riktad mot varandra. Men efter andra världskriget har de förenats i ett ekonomiskt och politiskt samarbete. Tillsammans utgör de kärnan i EU-samarbetet.

Tysklands f.d. förbundskansler Helmut Kohl berättade gärna familjehistorien om den äldre brodern Walter, som stupade i Frankrike under andra världskriget och om deras farbror som stupade i Frankrike under första världskriget. Därför satsade Helmut Kohl hela sin politiska kraft på det tysk-franska samarbetet och det europeiska projektet.

Handlar EU-projektet om att på sikt bilda en enda stat av de olika väst- och centraleuropeiska länderna? Det finns två skilda uppfattningar om hur ett framtida EU skall se ut. Vi har federalisterna, som är anhängare av ett starkt sammanhållet EU. Federalisterna har majoritet i Europaparlamentet. De anser att EU skall ha en gemensam försvars- och utrikespolitik. Men det finns också de, som menar att EU skall skall vara en mer löst sammansluten organisation. Till dessa hör de svenska medlemmarna i Europaparlamentet.

Ett mer enat och politiskt stabilt Europa

EMU är ett ekonomiskt EU-projekt. Det går ut på att medlemsländerna skall samordna sin ekonomiska politik. Målet är att samma valuta, euron, skall införas i alla EU-länder och en gemensam centralbank för hela EU-området skall sköta penning- och valutapolitiken. För federalisterna är EMU ett steg i rätt riktning.

Steg för steg har även många av länderna i Östeuropa införlivats i den väststeuropeiska gemenskapen. Såväl EU som NATO har på så sätt fått nya medlemmar. Ett villkor för EU-medlemskap är ett demokratiskt styrelsesätt.

Bild:

Folkhemmet, det egna hemmet, den lilla röda stugan - något typiskt svenskt. Är EU ett hot mot detta?

Efter att de lite fattigare länderna i Östeuropa kommit in i EU så har stabiliteten och demokratin i dessa länder öka. Därmed har risken för flyktingströmmar och säkerhetspolitisk instabilitet i Europa minskat. Miljöpolitiskt har man också vunnit framsteg eftersom de nya EU-medlemmarna har fått anpassa sig till EU:s hårdare miljökrav.

Globalisering mot nationalism

Många medborgare i EU-staterna känner sig långt borta från beslutsfattarna i Bryssel (Bryssel är EU:s huvudsäte). Man är orolig för att den nationella identiteten skall gå förlorad.

Den internationella handeln och globaliseringen innebär att de gamla nationella gränserna sprängs. Men en friare handel har många fördelar. Du kommer som konsument lättare och billigare över utländska varor. Informationsteknikens spridning över gränserna är också ett resultat av globaliseringen. Du kan t.ex. skicka e-post till vem som helst i världen. Nya kulturer bryter in i det gamla mönstret. Hela samhället förändras. Framförallt för de äldre generationerna kan detta kännas som ett hot mot den gamla invanda kulturen.

Bild:

17:e majfirande i Oslo. Norrmännen vill inte delta i EU-samarbetet och har valt att stå utanför unionen.

EU, välfärdsstaten och nationalkänslan i Sverige och Norge

Många svenskar upplever EU-medlemskapet liksom globaliseringen som ett hot mot det gamla välfärssamhället. Välfärdsstaten har länge representerat svenskhet. Man kan kanske säga att välfärdsstaten är en del av den svenska identiteten?

Folkomröstningen i Norge 1994, där ett norskt EU-medlemskap förkastades, var också ett utslag av den norska nationalkänslan.

I Norge firas de nationella högtiderna med entusiasm. Hela Oslo sprakar i rött, vitt och blått (färgerna i den norska flaggan). Man firar med musikkårer, barntåg och folkdräkter. Norrmännen är också, har det sagts, de mest nationella av nordens folk.  Men vi får komma ihåg att nationalismen historiskt sett i Norge mer förknippats med demokrati och frihetskamp än i Sverige. Norge var under andra världskriget ockuperat av Nazityskland.

Norge behöver inte EU, utan är sig självt nog. Den norska oljan har också bidragit till detta tänkesätt.
 

En tid av förändring... då och nu

Samhället i förändring: Idag jämfört med sekelskiftet 1900
Många äldre känner sig ibland trögtänkta inför alla tekniska nymodigheter. Vi kan idag sägas befinna oss i det postindustriella eller postmoderna samhället (post = efter). IT är det som gäller idag. Och vi har passerat ett nytt sekelskifte.

Vid sekelskiftet för drygt hundra år sedan, ägde också stora förändringar rum. Vi gick då in i det "moderna samhället", liksom vi ganska nyligen har gått in i det "postmoderna samhället" (det eftermoderna samhället).

Då, vid förra sekelskifet, utplånades det gamla traditionella bondesamhället. Detta samhälle hade sedan urminnes tider präglat människornas liv. I dess ställe började ett nytt samhälle växa fram. Människorna rycktes upp ur sina invanda lantliga, trygga milöer och samlades i städerna (läs mer här).

Många kom att längta tillbaka till det lantliga livet, vilket romantiserades. En naturromantik framträdde där det lugna, rena lantlivet ställdes som kontrast mot en värld i jäkt och stress i sot och smuts. Samtidigt fanns en fascination över den tekniska utvecklingen. Ur allt detta växte nationalismen från det förra seklet fram. I denna nationalism förenades naturromantik med dyrkan av de tekniska framstegen.

På många sätt kan vi känna igen det förra sekelskiftets nationalism i dagens nynationalism, EU-problematik och globalisering. I bägge fallen handlar det om att ett nytt samhälle växer fram och att gamla samhällsideal bryts mot nya.

 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
 

Läs mer om

Publicerad: 01 oktober 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016

Annons