James Cook (1728-1779) hann under sitt liv vara både navigatör, kommendörkapten och upptäcktsresande som seglade över både södra och norra polcirkeln. Han gjorde många viktiga upptäckter om länder och folk i Stilla havets övärld, "återupptäckte" bland annat Australien och Nya Zeeland - holländska, portugisiska och spanska sjömän hade dessförinnan vid olika tillfällen under 1600-talet observerat landområdena och kanske även landstigit där, men det var Cook som gjorde dem allmänt kända i Europa.
Cook föddes 1728 i England och redan som 18-åring gick han till sjöss som styrmanslärling. När han tjänstgjorde vid brittiska flottan under sjuårskriget (1756-1763) hade han fått befäl över ett eget fartyg och kartlade kusterna längs Newfoundland och Labrador i nordöstra Kanada.
Cook var en duktig astronom, kartograf och läkare. Han lyckades besegra skörbjuggen (en sjukdom som orsakades bl.a. av brist på c-vitamin) som tidigare skördat många dödsoffer runt om i världen bland sjömän på långfärder. Det gjorde han genom att besättningen fick en riktig och allsidig kost. Cook var alltid mån om sin besättning, vilket inte var så vanligt vid den här tiden.
År 1768 blev Cook ledare för en vetenskaplig expedition till Stilla havet. Färden gick runt Kap Horn till Tahiti. Där skulle expeditionens astronomer beräkna planeten Venus passage framför solen i juni året därpå. När uppgiften hade genomförts reste Cook vidare för att söka efter ”sydkontinenten”, en väldig bebodd världsdel som man trodde skulle ligga kring Sydpolen som motvikt mot de stora landmassorna på norra halvklotet. Därmed inleddes den första av Cooks tre långa forskningsresor till sjöss. Den första resan varade under tre år (1768-1771). Cook seglade runt Nya Zeeland, som man förut trodde var en del av Australien.
1770 landsteg man vid Botany Bay på Australiens östkust, samtidigt tog han området i besittning för Storbritanniens räkning. Denna första stora resa lade grunden till det brittiska kolonialväldet i både Australien och Nya Zeeland.
Den andra resan varade under åren 1772-1775 och gick ner till området kring Sydpolen. Flera gånger höll hans fartyg på att krossas av de väldiga ismassorna. Efter den resan konstaterade Cook att det inte fanns någon beboelig kontinent i detta område.
Den tredje resan 1776-1779 avsåg att utforska norra Stilla havet för att om möjligt finna nordvästpassagen, d.v.s. sjövägen runt Amerikas nordkust. Cook kom upp till Berings sund där vägen spärrades av ishinder.
Nu återvände Cook till Hawaii för att övervintra där. Den 14 februari 1779 dödades Cook av urinvånare då besättningen försökte återta en stulen skeppsbåt. Några dagar efter Cooks död överlämnade urinvånarna Cooks huvud och hans ena hand till en löjtnant, som hade tagit befälet ombord.
James Cooks största betydelse var att man fick en klar uppfattning om fördelningen av land och hav på jordytan (se karta). Dessutom fick Storbritannien två av sina viktigaste kolonier, Australien och Nya Zeeland, genom Cooks upptäckter.
LÄS MER: James Cook och kontinenten som inte fanns
LÄS MER: Upptäckare och upptäcktsresor
LÄS MER: Kolonisation och kolonialism
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
