+ Visa hela artikelserien
S

Pariskommunen - våren 1871

Bild:

Gatustrid vid en barrikad 25 maj 1871.

Paris hamnar i krig med resten av Frankrike

Arbetarmassorna i Paris var förbittrade över kapitulationen för tyskarna 1871. De var också påverkade av alla de revolutionära idéer som hetsade mot borgarklassen. När de franska trupperna efter kapitulationen lämnade Paris utnyttjades situationen av upprorets organisatörer. Fältropet för de revolterande blev "La Commune". Ordet gav smak av kommunism, vilket populärt uppfattades som en delning av förmögenheten åt de fattiga. "Vive la Commune!" blev en lösen för arbetarna i Paris.

Vapenstillestånd med tyskarna rådde nu. Men de tyska trupperna fanns kvar utanför Paris. Val hölls i hela Frankrike. Den valda nationalförsamlingen hade borgerlig majoritet. Till och med de gamla monarkisterna var starkt representerade i denna församling. Ute i landet var man nämligen trött såväl på republiker som på napoleonska kejsardömen. Man var trött på oroligheter och krig. Men i Paris var det kommunen som bestämde. Därför sammanträdde den nyvalda nationalförsamlingen i Versailles utanför Paris. Paris kom i krig med resten av Frankrike. En del av dem som styrde Kommunen var män med höga humanitära ideal, men andra var rena skräckfigurer.

Terrorn - Paris brinner - kommunen faller

Tidningen Pére Duchéne upppstod efter mönster från skräckväldets tid under den första stora revolutionen 1789. Språket var späckat av svordomar och oanständiga ord. Tidningen innehöll också rena uppmaningar till mord på namngivna personer. Kommunen var fientlig till kyrkan och man plundrade kyrkor. Ärkebiskopen Darboy blev skjuten av kommunen. "Det är i adertonhundra år, som ni [kyrkan] besvärat oss med er vidskepelse". Ett stort antal präster och munkar kom också att mördas. Även detta var en likhet från "skräcken" under den första revolutionen.

Författaren och samhällsskildraren Edmond de Goncourt skriver om borgarnas feghet under dessa dagar: "Man skulle kunna våldtaga deras hustrur i deras armar, man skulle kunna göra värre, man kunde taga portmonnän ur fickan på dem".

Den 21 maj 1871 bröt regeringstrogna trupper in i Paris. Den arkebuserade alla som påträffades med vapen. Under själva gatustriderna blev bortåt 20 000 arkebuserade. Kommunarderna svarade med massakrer på fångar och gisslan. De försökte också bränna ned historiska byggnader i Paris. Rökpelare steg upp från Tuilerierna och Hôtel de Ville. Även den ärevördiga katedralen Nôtre Dame antändes.

Med hjälp av kanonbåtar gick marinsoldater uppför Seine. När de försökte släcka elden utsattes de för beskjutning. Men de lyckades ändå rädda Louvremuseet och Nôtre Dame - ett av Frankrikes mest kända nationalmonument. Miltals omkring lyste jättebålen i Paris upp natthimlen.

Bild:

Delar av Paris brann i flera dagar under gatustriderna i maj 1871.

Fanatismen och grymheterna på bägge sidor nådde nu sin höjdpunkt. Kommunen försvarades också av fanatiska kvinnliga soldater. Många dog tappert. Ropande: "Leve kommunen!" sägs Rigault tagits till fånga och skjutits. Kommunen hade sedan länge haft fångar som gisslan. Nu dödade man sin gisslan. Bland dem som arkebuserades av kommunen fanns högste domstolens president Bonjean och en del jesuiter. Bonjean frågade innan han sköts:" Vem dömer oss?" Svaret blev: "Folkets rättvisa". "Den är inte den rätta", svarade Bonjean.

Ute på gatorna rasade striden vidare. Unga pojkar och flickor sköt från barrikaderna. Det berättas om en pojke som togs till fånga och skulle skjutas. Han bad att först få lämna sin klocka till sin mor. Officeren gav sin tillåtelse. Han trodde och hoppades att den unge kommunarden skulle rädda sig genom flykt. Men efter några minuter var pojken tillbaka och ställde upp sig mot muren.

Bild:

Avrättade kommunader.

De sista kämpande kommunaderna arkebuserades mot Le mur des Fédérés. Vid ett tillfälle befalldes att alla gråhåriga fångar skulle ställa sig framför fronten. De var drygt ett hundra till antalet. "Ni är brottsligare än de andra, ty ni har sett junidagarna 1848", sade "den rödklackade markisen"- Gallifer. Därpå lät han skjuta dem alla.

Edmond de Goncourt beskriver sitt möte med en fångtransport "av blusmän, herremansklädda individer med socialisthattar, arbeterskor och prostituerade. Med dels ursinniga, dels ironiska blickar se de sig omkring i ösregnet. Kvinnorna lyfter kjolarna över huvudet". Samma dag på morgonen sköts 148 personer på Pére Lachaisekyrkogården. Ögonvittnen berättar att offrens dödsångest var upprörande. De vred sina händer och ropade: "Förlåt, mina herrar, förlåt!"

I Victor Hugos dikt "A qui la faute?" riktas en fråga till mordbrännarna med anledning av förstörandet av det kejserliga biblioteket: Hur kan man förstöra allt det visa och framstegsvänliga i dessa böcker? Jag kan inte läsa, svarar kommunarden.

"Le progrès, la raison dissipent tout délire,
Et tu détruis cela, toi?" "Je ne sais pas lire!"

På Montmartres kullar mitt i hjärtat av turisternas Paris ligger basilikan Sacré-Cœur. Den byggdes efteråt som botgöring för Pariskommunens resning. Arbetarklassen i trakten har aldrig kunnat förlika sig med att den uppfördes.

Orsakerna till att kommunen bildades bottnar i sociala missförhållanden. Men det var också en protest mot att Frankrike avträdde land till Tyskland.


Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
 

Läs mer om

Publicerad: 31 juli 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016