+ Visa hela artikelserien
S

Napoleon III och andra franska kejsardömet 1852-1870

Bild:

Napoleon III. Målning av Wilhelm Camphausen (1818-1885).

Under det andra kejsardömets tid enades både Italien och Tyskland till stater. Frankrike hade tidigare haft ett stort inflytande i såväl Italien som Tyskland, då dessa regioner ännu inte var politiskt enade. Napoleon III (1808-1873) strävade efter att behålla det franska politiska inflytandet över den europeiska kontinenten. Därför borde han egentligen motarbeta enhetssträvandena i dessa länder. Men Napoleon III hyste istället sympatier för de nationella enhetsrörelserna i Europa framförallt i Italien. Han sympatiserade även med den polska frihetsrörelsen mot Ryssland. Dessutom hävdade han att danskarna i Nordschleswig borde få komma tillbaka till Danmark, efter det att Preussen 1864 annekterat området.

Ett politiskt enat Italien förutsatte att kyrkostaten, där Rom var huvudstad och påven härskade, inlemmades ett nytt italienskt rike. Att stödja den italienska enhetsrörelsen skulle ställa Napoleon mot katolikerna även i Frankrike. Men katolikerna tillhörde ju de grupper Napoleon stödde sin makt på. År 1858 grubblade Napoleon på det olösliga problemet, hur han skulle kunna vinna det katolska Frankrike och samtidigt hjälpa Italien.

Den italienska enhetsrörelsens drivande kraft var Camillo di Cavour. Han var premiärminister i den italienska staten Piemonte. Den vackra grevinnan de Castigione fick av honom i uppdrag, att förföra kejsar Napoleon och sedan underblåsa hans italienska sympatier. Trots risken att misshaga de franska katolikerna, kejsarinnan och många i det franska katolska etablissemanget bestämde sig Napoleon. Han lovade att Italien skulle bli "fritt från Alperna till Adriatiska havet". Folket jublade även i Frankrike, då kejsaren bestämde sig för att stödja nationalitetsidén och det revolutionära Italien. Med stormande hänförelse omgav man hans vagn. Kvinnorna av folket ropade, att de troget skulle skydda kejsarinnan och kejsarprinsen under Napoleons frånvaro.

År 1863 gjorde ryska Polen uppror. Här gick Napoleons sympatier alldeles jämsides med det revolutionära Frankrikes - att upprätta ett fritt Polen. Men det goda förhållandet till tsar Alexander förstördes. Samma nationalliberala välvilja för nationalitetsidén vad gällde polackerna, hyste Napoleon även i den Schleswig-Holsteinska frågan. De tysktalande till Tyskland och de dansktalande till Danmark, ansåg han.

Det nya enade Tyskland kom 1870-1871 att i krig besegra Frankrike. Därefter var det Tyskland och inte Frankrike som blev den mäktigaste makten på europeiska kontinenten. Napoleon III blev steg för steg utmanövrerad av Otto von Bismarck. Slutligen lurades han att förklara det nya Tyskland krig. Nederlaget mot Tyskland ledde också till att kejsardömet i Frankrike störtades. Den tredje republiken inträdde. Men först måste Paris genomlida förstörelsen i samband med kommunen.

Napoleon III och katolska kyrkan

Napoleon III sökte stöd hos den katolska kyrkan. Kyrkan fick starkt inflytande på undervisningen. Det fick negativa konsekvenser speciellt för kvinnorna. Deras läs- och skrivkunnighet var låg. Man har konstaterat att 45% av de fransyskor som gifte sig 1860 inte kunde skriva. Kyrkan var motståndare till att inrätta läroverk för flickor. Prästerna fruktade att en förbättrad undervisning skulle komma att beröva dem inflytandet över kvinnorna. Kyrkans makt över undervisningen ledde också till omfattande utrensningar vid universiteten. Många antikatolska professorer, bibliotekarier och andra akademiker avsattes. Det starka kyrkliga inflytandet låg också bakom sedlighetsrättegången 1857 mot Gustave Flauberts roman Madame Bovary.

Det "ljuva livets" Paris

Trots all kyrklighet var kontrasten mellan den officiella moralen hos de ledande klasserna och deras faktiska livsstil uppenbar. Som alltid talar äldre generationer om tidens lättsinne, ytlighet och nöjeslystnad. Vid denna tid uppstod också en alldeles ny genre på musikens område, operetten. Jacques Offenbach var den som skapade operetten. Den äldre generationen förfasade sig också över Offenbachs musik. "Sköna Helena", "Pariserliv" och "Riddar Blåskägg" hette tidens slagdängor. Men den Offenbachska musiken med sina fräcka, oblyga texter flög i ilande fart ut över hela världen.

Under perioden 1852-1870 byggdes Paris om. Omkring tjugotusen gamla hus revs. Härmed försvann de smala gator där revolutionernas barrikader byggdes. De som bodde där förpassades ut till förorterna. Genom det uppröjda området drogs breda avenyer och boulevarder. Nya, monumentala trafikleder byggdes liksom eleganta, moderna sexvåningshus. Paris blev Europas huvudstad, platsen för den nya, självmedvetna överklassens luxuösa liv, med trottoarserveringar och stora välförsedda butiker längs de raka, breda boulevarderna. I det nya Paris hölls världsutställningar och glittrande fester.

Publicerad: 31 juli 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016

Annons