M

Nordkorea - gåtfullt och instängt

Halvön Korea var japansk koloni sedan början av 1900-talet. När japanerna 1945 besegrats i andra världskriget delades halvön i två ockupationszoner: den norra styrd av Sovjetunionen, den södra av USA.
Bild:

Propaganda i Nordkorea.

I norr inrättades en kommunistisk folkförsamling 1947 med Kim Il Sung som ordförande. I september 1948 bildades Demokratiska folkrepubliken Korea med Kim Il Sung som president. Och konstigt nog är han fortfarande landets president fast han avled 1994. Hans son och sonson har visserligen lett landet sedan 1994, men detta har de gjort som ordförande i kommunistpartiet och verkställande ledare för staten Nordkorea.

1948 hade även Sydkorea blivit självständig stat, Republiken Korea, demokratiskt styrd men i början med odemokratiska inslag. 1950 gjorde Nordkorea ett försök – med sovjetiskt godkännande – att erövra Sydkorea. Detta Koreakrig slutade med att gränsen mellan länderna kom att gå, där den gick då kriget började, längs 38:e breddgraden.

Industrin i Nordkorea producerade i början ganska bra, men landets stelbenta, helt statliga styrning gjorde den föråldrad och ineffektiv. Nordkorea blev beroende av hjälp med energi från Sovjetunionen, kol och olja till förmånliga priser. Det här tog slut 1991, då Sovjetunionen, upplöstes. I stället har Nordkorea blivit mycket beroende av Kina.

Nordkorea har goda förutsättningar för jordbruk, men även här har det gått utför med produktionen. Översvämningar, torrperioder och brist på konstgödsel har lett till missväxt, flera långvariga katastrofer. Några miljoner människor har svultit ihjäl, hundratusentals barn har skadats i sin utveckling av undernäring.

Frånsett glesa kontakter med Sovjet och Kina har Nordkorea slutit sig helt; omvärlden har stängts ute, och de egna invånarna har stängts inne. Slutenheten förstärktes efter beslut 1970 om en egen teori – Juche-idén. Den innebär totalt oberoende, självkontroll och även självförsörjning. Det sistnämnda har inte fungerat; landet har behövt – och fått – livsmedelshjälp i fler omgångar. En hjälp som landet nästan tvingat till sig med egendomliga metoder.

Bild:

Karta som visar Nordkoreas geografiska läge i världen.

För att hålla ihop befolkningen och få dess stöd, upprepar Nordkoreas ledning ständigt att landet är hotat av anfall från USA och dess ”lydstat” Sydkorea” , ibland också från Japan, den tidigare kolonialmakten. Stora delar av landets ekonomiska tillgångar satsas på försvaret. Förutom den politiska ledningen som äter och dricker gott, är det militärerna som får näringsrik kost – och dödsbringande vapen.

Nordkorea har stor vapenindustri och bedriver också viss export av vapen till andra diktaturer. Landet har utvecklat egna kärnvapen och byggt raketer, t.o.m. interkontinentala sådana som kan nå länderna i närheten och även delar av USA. Ledarna bryr sig inte om sanktioner från FN, hot om blockad av handel, och stopp för import av ledarnas lyxvaror (som därefter smugglats in). Men de sätter sig då och då i förhandlingar, där de erbjuder stopp i framställningen av kärnvapen och missiler, om Nordkorea som ersättning får hjälp med nödvändig import av livsmedel, gödningsämnen och en del industrivaror.

Bild:

I Nordkorea finns massor av storslagna statyer och monument som framhäver kommunismens överlägsenhet och ledarnas storhet.

Befolkningen avskärmas totalt från omvärlden. Inga chanser finns att få tag i datorer och mobiler som ger tillgång till internet. Medborgarna kontrolleras med angivare i bostadsområdena. Givetvis råder total censur. De som tänker och tycker fel placeras i arbetsläger med brutal behandling, tortyr och avrättningar. Ständig propaganda hjärntvättar medborgarna (indoktrinering). Det är därför vi i Nordkoreas tv-utsändningar kan se folkmassor som står och gråter, när någon av de högre ledarna – som ju är deras förtryckare – har avlidit.

Särskilt obehagliga har varit veckomötena för kritik och självkritik. Där utspelas något som kallas ”livets balansräkning”. Varje deltagare ska anklaga sig själv för en politisk felaktighet och rikta två anklagelser mot sina bekanta. Och så får de ständigt höra att de lever i det bästa av samhällen, och det tack vare ledarnas hårda arbete och socialismens fördelar.

Mycket få nordkoreaner lyckas fly från sitt land. Enda egentliga flyktvägen går genom Kina. Och då är risken stor att flyktingen skickas tillbaka – med fångläger och trolig avrättning som följd.

År 2014 anklagade en FN-kommission Nordkorea för brott mot mänskligheten. Kommissionens bevis var samlade i en rapport på 372 sidor – med uppgifter från vittnen som berättat. Regeringen i Nordkorea anklagades för att ha utsatt sin egen befolkning för mord, avrättningar, svält, slaveri, tortyr, våldtäkter, annat sexuellt våld, tvångsaborter och försvinnanden. Regimmotståndare har placerats i arbetsläger med sammanlagt mellan 80 000 och 120 000. fångar. Rapporten överlämnades till Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Uppgifter och frågor

  1. Hur står det till med Nordkoreas möjligheter att klara medborgarnas försörjning? Svara utförligt.
     
  2. Varför är Nordkorea så slutet mot omvärlden? Vad tror du?
     
  3. Hur vill du med egna ord beskriva livet för en vanlig nordkorean?
     
  4. Förklara hur Nordkorea utnyttjar sin tekniska förmåga att framställa kärnvapen och missiler.
     
  5. Vilka är vinnarna i det nordkoreanska politiska systemet? Vad kan de skaffa sig?
     
  6. Varför gör invånarna inte uppror? Vad skulle kunna få dem att revoltera?
     
  7. Hur kan ett sådant här system uppstå? Vad tror du? Är detta bättre än tillvaron under den japanska kolonialtiden?

 

Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår som fördjupningstext i det digitala lärarstödet till Prio Historia.
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9
 

Publicerad: 17 maj 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016