Liv och död i Rom

Livet i det antika Rom var en fascinerande blandning av kultur, handel och samhällsstrukturer. Från livliga gator där fattiga och rika korsade varandras vägar, till storslagna badhus och mode, utgjorde Rom en smältdegel av aktiviteter och traditioner. Staden var en handelsmakt som tog in varor från hela den kända världen. Mat var då liksom nu en viktig del av det romerska livet. Samma gällde mode - både män och kvinnor ägnade ibland mycket tid åt sitt utseende. Detta var en värld av både överflöd och svårigheter, där samhällets olika skikt hade sina egna utmaningar och förmåner.
L

Ett romerskt par. Väggmålning från Pompeji.

På morgonen ökade trängseln på gatorna. Då fylldes de av husmödrar och slavar på väg att köpa dagens livsmedel. Höga ämbetsmän som bars i bärstol hade hjälp av liktorer (ett slags poliser) som banade vägen. De fattigaste, de som sovit under broarna eller i trapporna eller bodde högst upp i hyreshusen under takpannorna och granne med duvorna, alla dessa fattiga var på väg till någon av marmorhallarna, där de hämtade sina ”ransoneringskort”. En fjärdedel av Roms befolkning levde på vad de fick gratis av staten. Med korten gick de vidare för att köa där maten delades ut.

ANNONS

ANNONS

Hela världens varor

”Hela världen var i de segerrika romarnas händer”, skrev en författare. Och detta utnyttjades verkligen. Till Roms tre hamnar, av vilka Ostia var störst, seglade lastfartygen från väldets alla provinser – och från länderna bortom dem. De kom med tegel, frukter och vin från södra Italien. Hjortkött, trä och ull från Gallien. Säd från Egypten och Afrika. Bly, silver och koppar från Spanien. Tyger och rökelse från Arabien.

I Ostia bredde köpmännens magasin ut sig över stora områden. Det var magasin för säd, vin och olja, för marmor, för facklor, vaxljus och fårtalg, för papyrusrullar och pergamentsblad och allt annat som de rika handelsmännen och deras många tusen kontorister och arbetare lagrade och sålde vidare.
 

Matvaror och handel

Befolkningen i Rom var mycket förtjusta i mat. Förutom egenproducerad mat som var baserad på bröd, oliver, ostar och kött importerade man stora mängder matvaror från provinserna i Nordafrika och Asien.

Under 100-talet f.Kr fanns det många storjordbruk i romarriket. Egendomarna ägdes av godsägare som var bosatta på annat håll. Dessa storjordbruk sköttes av slavar under överinseende av slavuppsyningsmän. Det romerska jordbruket var inriktat på odling av druvor för vintillverkning och oliver för oljeframställning. I andra hand kom får och nötkreatursavel. Spannmål odlades i mindre omfattning. Arbetsdagen för slavarna började i gryningen och slutade i solnedgången. Det innebar omkring nio timmar på vintern, men upp till femton på sommaren.

Det var folktribunen Gaius Gracchus (153-121 f.Kr) som ordnade så att varje romersk medborgare fick ca trettio kilo vete i månaden till ett pris som knappt täckte produktionskostnaderna. Omkring hundra år senare gjordes utdelningen av spannmål gratis åt alla romerska medborgare. Utdelningen gällde bara medborgarna i Rom. Det fanns en officiell lista som visade vilka som hade rätt till detta ”understöd”. Spannmålet lämnades därefter i regel in till en bagare som fick baka bröd av det.

De flesta bagarna var frigivna slavar. En populär brödsort var panis artopicius som gräddades på spett. En annan populär sort var panis testuatis som bakades ut i ett lerkärl.

Vinproduktionen var en viktig del av Roms ekonomi. Vin av mycket hög kvalitet odlades i Campanien, speciellt på Vesuvius sluttningar. Stora gods i detta område hade en lagringskapacitet av mer än 100 000 liter.

Produktionen av vin var noggrant kontrollerad för att hålla upp den goda kvalitén. Ett tag var vin och olivodling i Nordafrika förbjuden för att skydda Italiens bönder. Men när folkmängden ökade kraftigt på 100-talet e.Kr upphävdes förbudet vilket resulterade i att importen av vin ökade kraftigt Afrika, men också från Grekland och Spanien.

Det romerska riket köpte stora mängder varor från de tre kända världsdelarna. Från Syrien hämtades glas och purpurtyger. Mindre Asien levererade bomull och järn. Provinsen Spanien bidrog med metaller, fisk och olja.

Från Gallien transporterade man mest jordbruksprodukter och ull. Britannien bidrog med ull, boskap och slavar. I provinsen Egypten odlades spannmål som skulle föda Roms stora befolkning. Från Indien köpte man bl.a. den dyrbara kanelen. Den användes som krydda, men också som läkemedel.

ANNONS

ANNONS

De stora badhusen

När siestan (middagsvilan) var slut fram på eftermiddagen, pinglade klockorna i badhusen. Då visste alla att baden öppnade.

För en mindre summa kom man in, först i en stor, vacker park med dammar, blommor, statyer och fontäner. Därifrån kunde man gå vidare till något av biblioteken, ett grekiskt och ett latinskt. Där fanns också salar för föreläsningar. På en mjuk sandplan kunde man som i Grekland träna idrott.

Romerskt offentligt bad under kejsartiden. Del från en målning gjord av Lawrence Alma-Tadema (1836–1912).

Man skulle ju bada också. Det stora varmluftsrummet var, liksom alla andra rum, helt i marmor. Värmen strömmade in genom hål i golv och väggar.

Mitt på golvet stod bassängen med hett vatten. Det var bara att tränga sig in bland de badande, som satt tätt, tätt i rader. Från ett rum intill kom stönanden från en som fick massage. Bredvid hade en läkare mottagning. När man fått nog av värmen, gick man till bassängen med kallt vatten.

De offentliga baden tog bara emot män. För kvinnorna fanns privata badhus. Termerna, de stora offentliga baden, kom till under kejsarnas tid (se bild nedan).

Mode i Rom

Närmast kroppen bar de romerska kvinnorna ofta en enkel tunika, ett ärmlöst, ledigt plagg som hölls samman runt midjan av ett knutet band. De eleganta kvinnornas tunikor var så tunna att ”sådant syntes som borde vara förbehållet älskaren i sängkammaren”. Utanpå den hade de en lång sjal eller en fyrkantig mantel i vackra färger. På fötterna bar de sandaler.

Kvinnans kläder liknade alltså mannens. Mannens toga var av ull, kvinnorna föredrog bomull eller siden om de hade råd. De hade dessutom mycket starkare färger på sina kläder.

Kroppshår ansågs fult på kvinnor. På armar och ben slipade man bort det med pimpsten. I ansiktet lade man på beck, som sedan rycktes bort så att hårstråna följde med.

Rika romarinnor la ner mycket tid på sin frisyr. En slavinna satte upp håret. Frisyren byggdes upp, med valkar och flätor av löshår. Ibland färgade kvinnorna också håret. Fett och aska användes om man ville ha rött hår.

Till sist var det dags för sminkningen. Först la hon på krita och blyvitt på armarna och i ansiktet för att se riktigt vit ut. Sedan sminkade hon kinder och läppar röda med ockra. Aska användes för att färga ögonbrynen mörka. En del gned tänderna med stött horn för att göra dem vitare.

ANNONS

ANNONS

Romerska män bar tunika inomhus. Utomhus klädde de sig hellre i den romerska dräkten toga. Det kunde ta halva morgonen innan den satt snyggt som den skulle.

I rika hem fanns slavar som var experter på att drapera togan. Under senare kejsartid fanns till och med togor av siden. Tyget var importerat från Kina.

Den som ställde upp för val till ett ämbete, gick på Forum iklädd vit toga – toga candida – och talade för sig. Därav ordet kandidat. Den som fruktade att dömas till döden av folkförsamlingen, gick i svart toga på Forum och värvade röster för sin sak.

Romersk gravsten som visar en skomakare i arbete.

Så begravdes de döda

Vid vägarna utan stadsportarna begravdes de döda. Liksom i Grekland fick ingen begravas innanför stadens murar. Utanför stadsportarna brann likbålen. Röken syntes på långt håll, när man närmade sig Rom. Sen blev den tät och nästan kvävande. Askan samlades ihop av de anhöriga. Om inga sådana fanns, sköttes det hela av statens slavar. De fattiga lade askan i lerkrus, som ställdes in bland andra i gravhusen. De rikas aska vilade i urnor av silver. För dem byggdes ståtliga monument. De kunde t.o.m. vara små hus med utsökt vackra väggmålningar. Vid en del gravar ser man ännu bänkarna för gästabuden till minne av den döde. Då bjöds mat och dryck, och det dukades även för den döde.

Under 100-talet efter Kristus återgick man till det forna gravskicket att begrava de döda obrända. Röken från de många bålen måste ju ha varit besvärande. Men på marken fanns ingen plats för gravhus. Rom var ju en miljonstad. Gravarna placerades därför under jord.

I de lösa bergarterna utanför Rom grävdes gångar. Där lades liken in i nischer som murades igen. Sammanlagt 16 mil mäter dessa s.k. katakomber. Där vilar nu ett oräkneligt antal döda av olika tro och samhällsklass i evig gemenskap.
 

Jordens befolkning kring år 100 e.Kr

När det romerska riket var som störst i början av 100-talet e.Kr sträckte det sig från England i väster till Svarta havet i öster och hade 50 miljoner invånare. Enligt FN:s beräkningar uppgick jordens sammanlagda befolkning till ungefär 300 miljoner vid samma tid. Krig, svält och sjukdomar gjorde att folkmängden ökade mycket långsamt. Det tog mer än 1500 år innan antalet människor på jorden hade fördubblats. Som jämförelse kan nämnas att det bara tog 39 år för världens befolkning att fördubblas från tre miljarder 1960 till sex miljarder 1999.
 

ANNONS

ANNONS

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Hur fick de fattiga i Rom sin försörjning ordnad?
     
  2. Ostia var viktig för Rom. Varför?
     
  3. De stora badhusen betydde mycket för romarna. På vilka sätt?
     
  4. Vilka skillnader finner du mellan de romerska termerna och vår tids badhus och simhallar?
     
  5. Vad var a) en tunika b) en toga?
     
  6. Vilka likheter finner du beträffande frisyrer och kroppsvård mellan romerska kvinnor och vår egen tids svenska kvinnor?
     
  7. För rika romare verkar togan ha betytt mycket. På vilka sätt märktes det?
     
  8. Hur begravde romarna sina döda?
     

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare
 

Senast uppdaterad: 11 mars 2024
Publicerad: 17 augusti 2016

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

L
Lutande tornet

Lätta fakta om lutande tornet i Pisa

Världens mest ryktbara torn, det 55 meter höga lutande tornet i Pisa, har lutat i över 800 år utan...

L
Roms katakomber 770-600

Lätta fakta om Roms katakomber

Under miljonstaden Rom finns det ett system av underjordiska gångar med kristna begravningsplatser...

L

Lätta fakta om antikens Rom

Kejsaren bodde i Rom, huvudstaden i ett stort rike som vi kallar för romarriket eller det romerska...

M

Skriftens historia - från bildskrift till alfabet

Det äldsta kända skriftspråket, kilskriften, utvecklades i Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan...

M

Arbetet förr med att karda ull och spinna lin

Idag när det är självklart att köpa färdiga tyger och kläder kan det ge en tankeställare att titta...

M

Kvinnor i antikens Grekland och Rom

Det antika samhället var starkt militaristiskt och den manliga krigaren framstod som ett ideal....

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Romarriket

Romarriket, även kallat det romerska riket (500 f.Kr - 500 e.Kr), var antikens dominerande stormakt. Rikets medelpunkt...

Hi

Historia om mode, utseende och hygien

Kläder hänger samman med mode och utseende. I det här avsnittet om modehistoria och hygienhistoria berörs bland annat...

Hi
Karta

Italiens historia

Fördjupa dig i Italiens historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.

Relaterade taggar

Hi
Staty som gråter

Död och begravning

Synen på dödenDöden (det kroppsliga tillstånd från det ögonblick då livet upphör) har sedan...

Hi
Gladiatorspel

Gladiatorer

En gladiator var en slagskämpe i antikens Rom som fick slåss mot andra gladiatorer eller vilda djur...

Hi
stad

Städernas historia

2024 hade Saudiarabien börjat bygga en ny stad. Den skulle bli 17 mil lång och tvåhundra meter bred...