+ Visa hela artikelserien
L

Liv och död i Rom

Bild:

Ett romerskt par.Väggmålning från Pompeji.

På morgonen ökade trängseln på gatorna. Då fylldes de av husmödrar och slavar på väg att köpa dagens livsmedel. Höga ämbetsmän som bars i bärstol hade hjälp av liktorer (ett slags poliser) som banade vägen. De fattigaste, de som sovit under broarna eller i trapporna eller bodde högst upp i hyreshusen under takpannorna och granne med duvorna, alla dessa fattiga var på väg till någon av marmorhallarna, där de hämtade sina ”ransoneringskort”. En fjärdedel av Roms befolkning levde på vad de fick gratis av staten. Med korten gick de vidare för att köa där maten delades ut.

Hela världens varor

”Hela världen var i de segerrika romarnas händer”, skrev en författare. Och detta utnyttjades verkligen. Till Roms tre hamnar, av vilka Ostia var störst, seglade lastfartygen från väldets alla provinser – och från länderna bortom dem. De kom med tegel, frukter och vin från Syditalien. Hjortkött, trä och ull från Gallien. Säd från Egypten och Afrika. Bly, silver och koppar från Spanien. Tyger och rökelse från Arabien.

I Ostia bredde köpmännens magasin ut sig över stora områden. Det var magasin för säd, vin och olja, för marmor, för facklor, vaxljus och fårtalg, för papyrusrullar och pergamentsblad och allt annat som de rika handelsmännen och deras många tusen kontorister och arbetare lagrade och sålde vidare.

De stora badhusen

När siestan (middagsvilan) var slut fram på eftermiddagen, pinglade klockorna i badhusen. Då visste alla att baden öppnade.

För en mindre summa kom man in, först i en stor, vacker park med dammar, blommor, statyer och fontäner. Därifrån kunde man gå vidare till något av biblioteken, ett grekiskt och ett latinskt. Där fanns också salar för föreläsningar. På en mjuk sandplan kunde man som i Grekland träna idrott.

Man skulle ju bada också. Det stora varmluftsrummet var, liksom alla andra rum, helt i marmor. Värmen strömmade in genom hål i golv och väggar.

Mitt på golvet stod bassängen med hett vatten. Det var bara att tränga sig in bland de badande, som satt tätt, tätt i rader. Från ett rum intill kom stönanden från en som fick massage. Bredvid hade en läkare mottagning. När man fått nog av värmen, gick man till bassängen med kallt vatten.

De offentliga baden tog bara emot män. För kvinnorna fanns privata badhus. Termerna, de stora offentliga baden, kom till under kejsarnas tid (se bild nedan).

Bild:

Romerskt offentligt bad under kejsartiden. Del från en målning gjord av Lawrence Alma-Tadema (1836–1912).

Mode i Rom

Närmast kroppen bar de romerska kvinnorna ofta en enkel tunika, ett ärmlöst, ledigt plagg som hölls samman runt midjan av ett knutet band. De eleganta kvinnornas tunikor var så tunna att ”sådant syntes som borde vara förbehållet älskaren i sängkammaren”. Utanpå den hade de en lång sjal eller en fyrkantig mantel i vackra färger. På fötterna bar de sandaler.

Kvinnans kläder liknade alltså mannens. Mannens toga var av ull, kvinnorna föredrog bomull eller siden om de hade råd. De hade dessutom mycket starkare färger på sina kläder.

Kroppshår ansågs fult på kvinnor. På armar och ben slipade man bort det med pimpsten. I ansiktet lade man på beck, som sedan rycktes bort så att hårstråna följde med.

Rika romarinnor la ner mycket tid på sin frisyr. En slavinna satte upp håret. Frisyren byggdes upp, med valkar och flätor av löshår. Ibland färgade kvinnorna också håret. Fett och aska användes om man ville ha rött hår.

Till sist var det dags för sminkningen. Först la hon på krita och blyvitt på armarna och i ansiktet för att se riktigt vit ut. Sedan sminkade hon kinder och läppar röda med ockra. Aska användes för att färga ögonbrynen mörka. En del gned tänderna med stött horn för att göra dem vitare.

Romerska män bar tunika inomhus. Utomhus klädde de sig hellre i den romerska dräkten toga. Det kunde ta halva morgonen innan den satt snyggt som den skulle.

I rika hem fanns slavar som var experter på att drapera togan. Under senare kejsartid fanns till och med togor av siden. Tyget var importerat från Kina.

Den som ställde upp för val till ett ämbete, gick på Forum iklädd vit toga – toga candida – och talade för sig. Därav ordet kandidat. Den som fruktade att dömas till döden av folkförsamlingen, gick i svart toga på Forum och värvade röster för sin sak.

Bild:

Romersk gravsten som visar en skomakare i arbete.

Så begravdes de döda

Vid vägarna utan stadsportarna begravdes de döda. Liksom i Grekland fick ingen begravas innanför stadens murar. Utanför stadsportarna brann likbålen. Röken syntes på långt håll, när man närmade sig Rom. Sen blev den tät och nästan kvävande. Askan samlades ihop av de anhöriga. Om inga sådana fanns, sköttes det hela av statens slavar. De fattiga lade askan i lerkrus, som ställdes in bland andra i gravhusen. De rikas aska vilade i urnor av silver. För dem byggdes ståtliga monument. De kunde t.o.m. vara små hus med utsökt vackra väggmålningar. Vid en del gravar ser man ännu bänkarna för gästabuden till minne av den döde. Då bjöds mat och dryck, och det dukades även för den döde.

Under 100-talet efter Kristus återgick man till det forna gravskicket att begrava de döda obrända. Röken från de många bålen måste ju ha varit besvärande. Men på marken fanns ingen plats för gravhus. Rom var ju en miljonstad. Gravarna placerades därför under jord.

I de lösa bergarterna utanför Rom grävdes gångar. Där lades liken in i nischer som murades igen. Sammanlagt 16 mil mäter dessa s.k. katakomber. Där vilar nu ett oräkneligt antal döda av olika tro och samhällsklass i evig gemenskap.
 

Läs även om Romerska matvanor >
 

Uppgifter och frågor

  1. Hur fick de fattiga i Rom sin försörjning ordnad?
     
  2. Ostia var viktig för Rom. Varför?
     
  3. De stora badhusen betydde mycket för romarna. På vilka sätt?
     
  4. Vilka skillnader finner du mellan de romerska termerna och vår tids badhus och simhallar?
     
  5. Vad var a) en tunika b) en toga?
     
  6. Vilka likheter finner du beträffande frisyrer och kroppsvård mellan romerska kvinnor och vår egen tids svenska kvinnor?
     
  7. För rika romare verkar togan ha betytt mycket. På vilka sätt märktes det?
     
  8. Hur begravde romarna sina döda?

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare

Publicerad: 17 augusti 2016
Uppdaterad: 16 november 2016