Vattnets kemi
Även den som inte vet något om kemi brukar känna igen formeln H₂O, vilket är den kemiska formeln för vatten. Formeln talar om att vatten består av tre atomer. Två väteatomer som på kemins språk betecknas med H och en syreatom som har symbolen O. På grund av att det finns två väteatomer i vatten finns tvåan med i formeln. De två väteatomerna bildar tillsammans med syreatomen en vattenmolekyl. En molekyl består av flera atomer som hänger samman.
Vatten är den vanligaste kemiska föreningen på hela jorden. Vatten, i form av världshaven, täcker över 70 procent av jordens yta. Vatten finns i marken, i luften vi andas, i maten vi äter och i oss själva. Människan består, liksom de flesta levande varelser, till 65 procent av vatten. Det betyder att två tredjedelar av dig som läser detta bara består av vanligt vatten.
Det vatten som finns på jorden är detsamma som bildades för många miljoner år sedan. Det betyder att det vatten du har i din kropp har passerat genom många andra människor. En del av dem har varit döda i tusentals år.
Vatten finns i tre former:
Om vattnet är i fast form kallar vi det is eller snö, är det i gasform kallar vi det ånga. De termometrar vi brukar använda bygger på vattnets olika former. Vi har bestämt att den termometer vi använder till vardags ska visa noll när vattnet fryser och 100 grader när det kokar och övergår till ånga.
Ingen annan substans på jorden förekommer i alla dessa tre former inom de temperaturer där människor kan leva. Visst går det att smälta metaller, men då krävs oftast temperaturer på hundratals grader.
De flesta grundämnen och kemiska föreningar krymper när det blir kallare. Men när vatten kyls av krymper det bara till dess att det är fyra plusgrader. Blir det kallare så utvidgar sig vattnet igen. Det är detta som gör att is, som ju bildas när vattnet är noll grader, flyter.
Om vatten drog sig samman när det kyldes av, skulle is vara tyngre än vatten. I så fall skulle isen sjunka och lägga sig på botten av hav, sjöar och floder. Om isen sjönk skulle allt liv på jorden dö ut. Varje vinter skulle mer och mer is samlas på botten av sjöar, floder och hav. På sommaren skulle inte solvärmen kunna tränga ner genom vattnet och smälta isen. Livet i vattnet skulle dö ut. Till slut skulle allt vatten på jorden ha fryst till is utom kanske ett tunt lager vatten som på sommaren skulle skvalpa ovanför ett massivt isklot.
Människans behov av vatten
Varenda en av de miljarder celler som du har i din kropp innehåller en viss mängd vatten. I genomsnitt består ungefär två tredjedelar av din kropp av vatten. Eftersom en liter vatten väger ett kilo är det lätt att räkna ut hur många liter vatten du har i din kropp. Väger du exempelvis 60 kilo är 40 av dessa vatten. Alltså innehåller din kropp 40 liter vatten.
Så fort vattenmängden sjunker det minsta i kroppen, så känner vi av det. Om vattenmängden i kroppen minskar med en halv procent, blir vi törstiga. Minskar vatten mängden med 5 procent får vi feber. En person som förlorat 10 procent av sin vattenmängd kan inte längre gå. Har man förlorat 12 procent av sitt vatten är döden nära.
Eftersom de flesta av oss har obegränsad tillgång på vatten, kan vi inte föreställa oss hur hemskt det är att vara nära att dö av törst. Utan mat kan man överleva i flera veckor, utan vatten kan man dö på tre dygn.
Man blir desperat av att törsta och gör vad som helst för några droppar. Den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin var en gång nära att dö av törst i öknen Taklamakan i Asien. Han blev så desperat han drack brännvätskan till spritköket. Hans medhjälp försökte förgäves släcka törsten genom att dricka urin från kameler. Först i sista stund lyckades Hedin hitta vatten sedan han krupit på händer och knän längs en uttorkad flodbädd. Hedin kastade med ansiktet före i vattnet och började dricka som aldrig förr.
Mina händer som varit torkade och hårda som trä fylldes ut igen, skriver han.
|
LÄS MER: Världshaven
LÄS MER: Lätta fakta om havet och kusten
LÄS MER: Växtlighet och vatten
LÄS MER: Naturresurser och dess fördelning
LÄS MER: Naturkatastrofer, miljöhot och samhällets sårbarhet