Hällristningar
Under bronsåldern började hjulet användas i Sverige. Tunga varor kunde dras i kärror. Båtar byggdes, som bar tyngre last än förut.
Klimatet var fortfarande milt med goda skördar som mättade en växande befolkning. De många hällristningarna från denna tid gör oss en smula bekanta med människorna. De är spridda över en stor del av Sverige och nya upptäcks varje år. De största samlingarna finns vid Tanum i Bohuslän med 1100 ristningar och vid Nämforsen i Ångermanälven med 1400.
Varför ristades alla dessa figurer på berghällarna? Det har forskarna haft olika åsikter om. Numera tror man att bilderna har haft en magisk innebörd. De uttryckte önskningar till gudarna.
LÄS MER: Hällristningar
Under järnåldern liknade klimatet vårt nutida
Från 500-talet f.Kr. – då järnåldern började – försämrades klimatet. Det blev kyligt och regnigt. Det var vår tids klimat som började råda. Men förändringen gick långsamt, kanske omärkligt under några hundra år. Vindruvorna mognade inte längre. Till slut var vintern så kall, att djuren måste få fähus som skydd. Löv och hö lades upp i förråd. Boningshusen gjordes varmare och med eldstad. Det blev nödvändigt att ha får, för av ullen gjordes de varma kläderna. Havre och råg gick bättre att odla än vete.
Det blev viktigt att sköta jorden väl. En del odlades, på en annan skördades hö, en tredje del blev betesmark. Troligen började man nu ta vara på gödsel från djuren. Så sköttes jordbruket ända till slutet av 1800-talet – för hundratjugo år sedan.
Handel och härjningar
Fynden i gravarna från början av järnåldern är enkla och få till antalet. Men från senare järnålderstid har vi flera fynd. Handeln med kejsartidens Rom förde in vackra föremål av guld och brons till Sverige. Glas kom från Köln – romarnas Colonia (koloni). Vinskopor och vinsilar tyder på att romerska vanor inte var främmande för våra förfäder.
I mellersta och södra Europa pågick folkvandringarna. Även hos oss rådde oro, därom vittnar de många fornborgarna, till exempel Eketorp på Öland, nu åter uppbyggd. Av andra fornborgar återstår bara väldiga vallar av sten. En gång stod höga palissader på murarna. Flera portar ledde in i borgen för att djuren snabbt skulle hinna undan angriparna. Det var livsviktigt att rädda dem.
Många svenskar flyttade
Från gårdarna bröt ungt folk upp och skapade nya bosättningar. Dessa fick ofta namn på –by och -sta(d). De tillhör våra äldsta ortnamn och är från folkvandringstiden (år 300 – 400 e. Kr.) : Dalby, Forsby, Märsta(d), Årsta.
Många upplänningar sökte ny mark. De vandrade norrut och koloniserade Norrlands kustland och älvdalarna i Hälsingland och Medelpad. De mötte de gamla jägarna och fiskarna men också norrmän på väg österut.
Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till bl.a. Direkt Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår i läroboken Direkt Historia.
Läs mer om
