Uppsala var från 200- och 300-talen ett betydande ekonomiskt, religiöst och politiskt centrum i Mälardalen, känt framför allt genom de tre rikt utsmyckade kungagravhögarna vid Gamla Uppsala från 500-talet. Som Svearikets förmenta (påstådda) vagga blev Gamla Uppsala från 1600-talet något av en göticistisk kultplats (se göticismen). En mer omfattande arkeologisk undersökning av området har utförts i modern tid och avslutades 2013. Fynden där vittnar om att Gamla Uppsala var en större och viktigare plats än vad man tidigare hade trott (läs mer om de arkeologiska resultaten).
I Gamla Uppsala fanns på 1000-talet också det s.k. asatemplet, där svearna höll midvinterblot. Förmodligen bidrog detta till att biskopssätet i Uppland i mitten av 1100-talet flyttades från Sigtuna till Gamla Uppsala, som 1164 också blev Sveriges ärkebiskopssäte. Senare flyttades ärkebiskopssätet söderut till Östra Aros, nuvarande Uppsala, vars domkyrka invigdes 1273.
LÄS MER: Adam av Bremen
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
