Lenin och bakgrunden till oktoberrevolutionen 1917

Lenin i exil

Väl tillbaka till civilisationen efter nästan tre år i Sibirien, förstod Lenin att hans liv i Ryssland skulle bli mycket beskuret på grund av ständig övervakning från den hemliga polisen. Därför valde han att tillsammans med sin hustru lämna Ryssland.

Det var ett kringflackande liv som de förde åren innan första världskriget. Lenin försökte medverka vid så många socialistiska möten som det gick runt om i Europa, och hoppades vinna anhängare för sina idéer. Men intresset för hans tankegångar var ljumt. Han uppfattades av de flesta som alltför radikal. Han deltog i det ryska socialdemokratiska partiets andra kongress som hölls i London 1903, och det var vid detta möte som partiet splittrades i två delar, de revolutionära bolsjevikerna samt mensjevikerna, som hellre ville driva reformpolitik.

I Lenins medvetande existerade inte tanken på att Europas arbetare skulle resa vapen mot varandra, det var ju deras gemensamma fiende kapitalismen som skulle krossas. Därför kom första världskrigets utbrott 1914 som en chock för den blivande revolutionsledaren.

Han och hustrun slog sig ner i Schweiz efter krigsutbrottet, och anledningen till detta berodde på tre saker. Först och främst var landet neutralt och kunde således erbjuda trygghet. Lenin behövde arbetsro eftersom hans plan var att författa en skrift om kapitalismen och dess bakgrund. För det andra fanns det fler ryska socialister som tagit sin tillflykt till Schweiz, folk som Lenin hoppades kunna ena under sin ideologi. Slutligen så var både Bern och Zürich kända för sina socialdemokratiska partisammanslutningar, i vilka Lenin tänkte ansluta sig och försöka vinna anhängare.

Bodde i tvårumslägenhet i Zürich

De första två åren i Schweiz bodde paret Lenin i Bern, där maken blev medlem i det socialdemokratiska partiet. Han besökte dess möten, men det var bara ett fåtal medlemmar som visade intresse för hans revolutionära tankegångar.

Inte heller vid de två konferenser som hölls utanför Bern 1915 och 1916 av socialister och socialdemokrater från flera europeiska länder, gjorde Lenins idéer om hur kapitalismen skulle krossas något intryck.

I februari 1916 flyttade makarna Lenin till Zürich där de kom att bo i en tvårumslägenhet på adressen Spiegelgasse 14. Huset finns kvar än idag, och på fasaden finns en skylt av vilken det framgår att Lenin, ledare för den ryska revolutionen, bodde i huset från den 21 februari 1916 till den 2 april 1917. Makarna var nöjda med sin lägenhet, även om stanken från en närliggande korvfabrik uteslöt vädring dagtid.

I Zürich fördrev Lenin tiden med att försöka övertyga stadens socialdemokrater om att splittra sitt parti och välja den revolutionära vägen. Precis som i Bern var de som tog till sig Lenins budskap räknade på ena handens fingrar.

Förutom att läsa tidningar och dricka te på Café Odeon, tillbringade Lenin mycken tid på stadens bibliotek, där han samlade fakta till sin skrift om imperialismen. Denna skrift som fick namnet Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, publicerades under hans tid i Zürich.

I april 1917 lämnade Lenin och hans fru Nadezjda för sista gången Zürich. Lenins hemresa till Ryssland från Schweiz gick via Tyskland och vidare genom Sverige mot den finska gränsen. Finland tillhörde då ännu Ryssland. Många historiker anser numera att Lenins hemresa under första världskriget var finansierad av Tyskland som räknat ut att Lenins ankomst till Ryssland skulle förvärra de inrikespolitiska problemen i landet, vilket i sin tur skulle gynna den tyska krigslyckan. Den analysen skulle snart visa sig stämma!

Lenins resa genom Sverige gick via Stockholm där han inhandlade en ny kostym på varuhuset Pub belägen vid Hötorget.

Vad hade hänt i Ryssland?

Det som hade hänt i Ryssland medan Lenin var i Zürich var följande: De ryska krigsinsatserna i första världskriget kostade en enorm manspillan samtidigt som det rådde hungersnöd i landet. I allmänhetens ögon såg man tsaren som ytterst ansvarig för det rådande läget, och i februari 1917 (enligt den julianska kalendern) gick arbetarna i ut i strejk, vilket i sin tur föranledde tsaren att sätta in militära enheter mot de strejkande arbetarna för att upprätthålla lugnet.

När demonstrationerna urartade öppnade militären eld och flera demonstranter dödades i tumultet. Många soldater som själva var trötta på tsarens politik, valde då att desertera och ansluta sig till folkmassan. När till och med tsarens ministrar tog folkets parti valde tsar Nikolaus II att abdikera.

I tsarens ställe infördes en provisorisk regering, först under ledning av liberalen Georgij Lvov och senare under socialisten Alexander Kerenskij, som valde att inte avsluta Rysslands inblandning i kriget. Det var en svag regering som ansattes både från höger- och vänsterhåll (högern krävde ett ökat engagemang i kriget medan vänstern ville få ett avslut. I detta politiska kaos anlände Lenin till Petrograd. Skaran anhängare som mötte upp var begränsad till ett 30-tal personer.

Oktoberrevolutionen

Problemet för Lenin och bolsjevikerna var inledningsvis att de var helt okända för de flesta människorna i Ryssland. Den stora massan var ointresserad av politik. Århundraden av tsarregimens hårda styre och åsiktsmonopol hade format folket som helt enkelt prioriterade andra saker. Mat och tak över huvudet var den främsta prioriteringen för merparten av folket. Vem eller vilka som styrde var mindre viktigt.

Den stora fördelen för Lenin och bolsjevikerna var det inrikespolitiska kaoset och folkets enorma motvilja mot kriget.

Efter ett misslyckat försök av Lenin och bolsjevikerna att ta makten i juli 1917, tvingades Lenin fly till Finland. Men han hade inte gett upp hoppet. I oktober 1917 (november enligt vår nuvarande tideräkning) hade Lenin och bolsjevikerna fått en del stöd av arbetarna och militärerna i Petrograd. Utanför huvudstaden var dock Lenin fortfarande okänd.

Den provisoriska regeringen under ledning av Kerenskij försökte förgäves förbjuda det bolsjevikiska partiet. Men folk var trötta på regeringens misslyckade krigspolitik och många invånare i Petrograd uppfattade bolsjevikpartiet som en räddare i nöden.

Den 7 november 1917 var tiden mogen. Tillsammans med några hundra anhängare vandrade Lenin till Vinterpalatset där regeringen barrikaderat sig. Det hela gick mycket lugnt till väga. Endast några skott utväxlades och efter några timmars förhandlingar gav Kerenskij upp varefter Lenin kunde bilda regering.

Händelsen förstorades senare upp av de kommunistiska historieskrivarna och inom den sovjetiska konsten och kulturen. Redan några år senare hade oktoberrevolutionen antagit gigantiska proportioner. I den sovjetiska kultfilmen Oktober från 1928, regisserad av Sergej Eisenstein, lät man tusentals statister storma Vinterpalatset. Bilden av revolutionen som en folkets seger över tsardömet hade då tagit form.

I själva verket var det få människor som stödde revolutionen, och därför omnämns idag oktoberrevolutionen, bland annat i Nationalencyklopedin, som en statskupp. Året efter denna statskupp avrättades tsarfamiljen på Lenins order. Och med i graven följde hundratusentals ryssar som inte passade in i Lenins röda rike. Det inbördeskrig mellan vita och röda som följde revolutionen avslutades emellertid först 1923.

Levde inte som han lärde

Precis som flertalet av alla kommunistiska revolutionärer och ledargestalter, levde inte heller Lenin som han lärde. Han som hävdade att borgerligheten och kapitalismen var samhällets främsta fiender som skulle krossas med alla till buds stående medel, hade personligen inga problem med att vistas och leva i miljöer som var ljusår från den verklighet som präglade de ryska böndernas och arbetarnas liv. Inte minst var Lenins återkommande fikastunder på det i allra högsta grad borgerliga Café Odeon ett bevis på detta.

Ett år efter den ryska revolutionen 1917 bytte Lenin och bolsjevikerna huvudstad från Petrograd till Moskva. Petrograd ansågs alltför mycket förknippat med tsaren och det förflutna. Förutom i sin privata bostad i Kreml, som höll mycket hög standard, vistades Lenin och hans fru så ofta de kunde på den luxuösa egendomen Gorki, belägen en mil söder om Moskva. Denna praktfulla herrgård beslagtogs från sina forna ägare av bolsjevikerna, och blev Lenins privata datja - lantställe. Det var här som Lenin genomgick sin konvalescens under tio månader, efter att ha blivit svårt skottskadad vid ett misslyckat mordförsök utfört av socialisten och anarkisten Fanny Kaplan.

Lenin avled på Gorki 1924 efter en längre tids sjukdom. På Gorki finns sedan sovjettiden ett museum till Lenins ära, där man bland annat kan beskåda hans privata bil, en Rolls Royce Silver Ghost. Kanske var det så att revolutionären på Café Odeon, drack te och dagdrömde om hur framtiden skulle se ut med sig själv i rollen som framgångsrik revolutionsledare och uppburen statsman, med alla de ekonomiska fördelar som följde med en sådan ställning. Det är nämligen alltid någon eller några personer som går vinnande ur en revolution, inte den stora massan, som de revolutionära slagorden och propagandan så ofta vill göra gällande. Den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland 1917 var inget undantag.

Lenins död 1924 innebar att en strid om ledarskapet bröt ut. Josef Stalin utmanövrerade alla motståndare och Rysslands väg från tsardöme till kommunistisk terror var fullbordad.

LÄS MER: Vladimir Lenin

LÄS MER: Ryska revolutionen

LÄS MER: Ryska revolutionens orsaker

LÄS MER: Ryska revolutionens följder

PODCAST: Orsaker till den ryska revolutionen