Kalla krigets kulmen och vändning

Den här gången innebar dock inte visningen någon vidare förströelse. Det han såg var en förhandsversion av en film som tevebolaget ABC producerat. Den hette Dagen efter och gestaltade vad som skulle kunna hända om ett storskaligt kärnvapenkrig bröt ut.

Filmen, som är två timmar lång, följer ett antal familjer i Kansas från ögonblicket då de första atombomberna faller tills efter att ett rejält antal apokalyptiska scener har utspelat sig. Hela centrala USA har då förvandlats till ett utbränt ödeland, de flesta städer har förintats och alla människor som inte redan dött i explosionerna eller bränderna förgiftas sakta av radioaktiv strålning.

På slutet ropar en av filmens få överlevare desperat ut i en kortvågsradio: ”Hallå? Finns det någon därute? Någon alls?”

Kärnvapenkriget och dess konsekvenser var ett populärt tema i kulturen under dessa år, då de båda supermakterna USA och Sovjetunionen hade byggt upp en enorm arsenal med sådana vapen, mer än nog för att spränga hela den mänskliga civilisationen i bitar. Men få filmer uttrycker ett sådant krigs fasa med samma styrka som just Dagen efter. Filmen skulle också få enormt genomslag hos allmänheten när den senare visades, först i USA och därefter i stora delar av världen.

När eftertexterna rullade satt Ronald Reagan tyst en bra stund. I sin dagbok skrev han senare samma dag:

”Filmen är kraftfullt gjord, värd sina 7 miljoner dollar. Den är mycket verkningsfull och gjorde mig ytterst deprimerad. Hittills har de inte sålt någon av de inprogrammerade 25 reklaminslagen och jag kan förstå varför… Min egen reaktion: vi måste göra allt vi förmår för att få fram något som förhindra detta, så att ett kärnvapenkrig aldrig blir av”.

Terrorbalansen rubbas

Bara två veckor senare beslöt sig presidenten för att delta i något som han under sina första år i Vita huset inte tagit sig tid för. Han och hans närmaste medarbetare blev av Pentagon informerade om de olika scenarier som militären tagit fram, som beskrev vad som skulle hända ifall just ett storskaligt krig med kärnvapen bröt ut. I sin dagbok beskrev presidenten genomgången som ”en ytterst tillnyktrande upplevelse”.

Vid den här tiden fanns det fortfarande vissa inom den högsta ledningen i USA som argumenterade för att ett krig med Sovjetunionen gick att vinna, även om kärnvapen skulle komma att användas. Visst skulle förlusterna bli stora, men om slog man till snabbt och kraftfullt kunde man ändå segra, med ”begränsade” konsekvenser för den egna sidan, tänkte man sig.

Efter de dubbla upplevelserna denna oktobermånad var nu USA:s president mer än någonsin övertygad om att det inte var möjligt. Ett kärnvapenkrig gick inte att vinna och måste därför undvikas till varje pris. Men det Ronald Reagan gjorde då var något som möjligen förde världen ännu närmare just det han ville undvika. Han gav definitivt klartecken till ett projekt som kallades ”det strategiska försvarsinitiativet”, i media allmänt kallat ”Star Wars”. Tanken var att utveckla ett försvar mot kärnvapenraketer; satelliter skulle upptäcka dem och sedan skulle de skjutas ner med hjälp av robotar innan missilerna nådde in över själva USA.

Om systemet över huvud taget var tekniskt möjligt eller inte var oklart, men av Sovjetunionen uppfattades själva planen som ett brott mot den så kallade terrorbalansen - tanken att ett kärnvapenkrig kunde undvikas bara eftersom båda sidor visste att det var omöjligt att vinna, eftersom ”ömsesidig total förstörelse” då var det enda tänkbara resultatet.