En påve (troligen Clemens VI) får följande karakteristik: ”Han är avskyvärdare än de judiska ockrarna, en större förrädare än Judas, grymmare än Pilatus. Han har uppslukat lammen och strypt de sanna herdarna; för alla hans brott har Jesus Kristus slungat honom ned i avgrunden, som en tung sten, och har dömt hans kardinaler till att förtäras av samma eld som en gång förtärde Sodom”.
Uppenbarelser och författarskap
Många av dessa angrepp härrörde från de himmelska uppenbarelser som gjorde henne känd, och även så småningom kvalificerade henne som helgon. En samling av över 600 budskap utgavs (svensk översättning 1957-1959). Budskapen tolkade hon som kommande från Kristus. Hon hade blivit utsedd av Gud att framföra hans vilja till människorna.
Någon djup mysticism präglas åtminstone inte de senare uppenbarelserna av, snarare tjänar de som vägledning i det praktiska livet. De skrevs ned av henne själv eller på hennes diktamen. Efter hennes död samlades och redigerades de av hennes siste biktfader, den förre spanske biskopen Alfons av Jaén. Utöver uppenbarelserna har Birgitta författat klosterregeln för Frälsarens orden samt vad som kan betecknas som en lärobok för nunnorna.
Birgitta hade påverkats av cisterciensernas Mariakult men först i Rom bröt den fram i hennes eget författarskap. Birgittaforskare som Sven Stolpe ser ofta just i moderligheten hennes verkliga originalitet. Birgittas religiositet var trots den profetiska vreden ljus. Tro, hopp och kärlek gav livet mening åt människan. Maria försvarade alla människor och lät nåd gå före rätt. De laster (ovanor, svagheter) som hotade kyrkan med undergång var männens verk. Skulle kyrkan återföras till den rätta vägen krävdes att den kvinnliga livsupplevelsen togs till vara.
Birgitta stormade mot lasterna hos kyrkans företrädare i närmast revolutionära ordalag: ”Ge akt på den orätt som kyrkorna och hela prästerskapet lider, och se furstarnas och konungarnas falska löften och förräderi och de skatter som de i sitt vilda rofferi utpressar. De bryr sig inte om, ifall tusenden dör, bara de får utrymme för sitt gränslösa övermod.”
Någon social utjämning var det emellertid inte fråga om. Hon delade sin tids tro på samhällets fasta indelning i stånd, en samhällsordning som var instiftad av Gud.
Birgittas död
Birgitta levde ett ombonat liv, i nivå med den romerska aristokratin i vilken hon också hade många bekanta. Men hon hängav sig inte åt någon lyx. Späkningar med tagelskjorta var en naturlig del av tillvaron och dygnsrytmen strikt med bön, måltider och arbete vid skrivbordet. Även resor stod på programmet. På 1360-talet gjordes ett långt besök i Neapel samt Bari, Assisi och andra heliga platser. Höjdpunkten var pilgrimsfärden till Jerusalem 1371-1372, en färd organiserad av en resetjänst som snarare än dagens charter motsvaras av en äventyrsresa. I maj 1372 ankom Birgitta till Jerusalem. Den strapatsrika färden hade dock tagit henne hårt och efter hemkomsten insjuknade hon och avled den 23 juli 1373.
Vadstena kloster och Birgittinorden
Redan innan resan till Rom hade Birgitta av kung Magnus Eriksson utlovats att få Vadstena till sitt planerade kloster. Svårare var det att få klosterordens statuter (bestämmelser) godkända av påven, något som först ägde rum i augusti 1370 (stadfäst 1378) och då med vissa ändringar. Påven strök de inskränkningar av klostrens rätt till godsförvärv som Birgitta hade föreslagit. Påven ville säkra klostrets ekonomi. Tvärtemot Birgittas önskan blev Vadstena kloster därför ett rikt storföretag i det medeltida Sverige.
Birgittinorden, egentligen Den Allraheligaste Frälsarens orden (latin: Ordo Sanctissimi Salvatoris), kunde inviga sitt kloster i Vadstena först efter hennes död, i oktober 1384. Klosterkyrkan som uppfördes 1369-1430 följde dock de ritningar som Birgitta hade utarbetat. I klostret fanns både män och kvinnor, om än strikt skilda åt och med skilda arbetsuppgifter. Ordensreglerna föreskrev (bestämde) 60 systrar och 25 bröder under en gemensam abbedissa och en generalkonfessor. Männen ägnade sig åt själavård, studier, författande samt predikan på folkspråk. Kvinnornas sysslade med sömnad och kopiering av handskrifter.
Drygt 100 år efter Birgittas död hade orden 25 kloster i 6-7 länder. Reformationen drabbade dock rörelsen hårt. Många kloster på kontinenten upplöstes och de nybildade på 1600- och 1700-talen mötte samma öde under Napoleonkrigen. Vadstena kloster överlevde till 1595 och fram till 1545 kan man läsa om klostrets verksamhet i Vadstenadiariet (en minnesbok i vilken anmärkningsvärda händelser inom och utanför Vadstena kloster antecknades).
Birgittas helgonförklaring
Efter att ha fört moderns kvarlevor till hemlandet återvände Katarina för att driva processen om Birgittas kanonisation (helgonförklaring). En sådan krävde åtskillig bevisning angående inträffade under, förutom vittnesbörd om personens fromma liv.
När Birgitta den 7 oktober 1391 helgonförklarades av påven Bonifatius XI deltog samtliga kardinaler och andra andliga ledare samt från Sverige Magnus Petri och Andreas Olavi (Vadstena) i ceremonin i Vatikanpalatset. Man tågade i procession till kapellet vars väggar var behängda med exklusiva bonader och golv bestrött med friska blommor. Utanför ringde Roms alla klockor och från midnatt lystes Gamla Peterskyrkan upp av tusentals lampor, ljus och facklor.
Ändå återstod några frågetecken. Birgittas kanonisering var från början omdiskuterad och drogs in i maktkampen mellan Avignon och Rom (som en period haft en konkurrerande påve). Kritikerna hävdade att Frälsarorden inte kunde vara dikterad av Kristus eftersom denne inte talade svenska! Vadstena lyckades ändå att få helgonförklaringen bekräftad både 1415 och 1419. Därmed var striden vunnen för gott.
Kulturhistorikern Hans Furuhagen påpekar i sina studier om Birgitta att man inte bara ska studera helgonförklaringen av henne utan även uppmärksamma vilka grupper i Sverige som drev frågan. Vem ville göra Birgitta till helgon, och varför?
Birgitta hade ifrån Rom starkt propagerat mot kung Magnus Eriksson, något som bör sättas i förbindelse med hennes egen släktkrets som försvarade aristokratins ställning gentemot kungamakten. Magnus störtades 1364 och ersattes av Albrekt av Mecklenburg.
Under de följande årtiondena av 1300-talet blev upprättandet av klostret i Vadstena en samlande angelägenhet för den svenska aristokratin. Birgittas helgonförklaring hjälpte till att befästa aristokratins ställning under de oroliga 1300- och 1400-talen då maktens innehavare upprepade gånger skiftade.
LÄS MER: Heliga Birgitta
LÄS MER: Heliga Birgitta - Nordens första helgon
LÄS MER: Vadstena kloster
LÄS MER: Birgittinorden
LÄS MER: Medeltidens helgonkult
