Det moderna Sveriges framväxt 1809-1905

Få årtal i den svenska historien är så tydliga nationella brytningspunkter som 1809 och 1905. Båda förknippas med förluster. Med Finland försvann 1809 över en tredjedel av rikets yta och en fjärdedel av dess befolkning. Med den svensk-norska unionens upplösning 1905 förvandlades 1814 års kompensation för Finland till en självständig norsk stat. De båda årtalen pekar emellertid samtidigt framåt. Statskuppen 1809 raserade enväldet, och året därpå inkallades Bernadotte, Napoleons marskalk, som tronföljare. Unionsupplösningen 1905 skedde under fredliga former, även om risken för krigshandlingar hela tiden fanns där. På så sätt blev händelsen också internationellt ett positivt exempel på att mellanstatliga konflikter kunde lösas utan våld.

Under senare delen av 1800-talet flyttade många människor från landsbygden in till städerna som växte så det knakade. Även Sveriges befolkning ökade. 1809 hade Sverige omkring 2,4 miljoner invånare och i början av 1900-talet hade befolkningen ökat till 5,5 miljoner.

Ett århundrade med stora politiska och ekonomiska förändringar

Till den fredliga unionsupplösningen bidrog vänsterns liberaler, socialdemokrater och försvarskritiska lantmän. Vänstern hade också fört upp parlamentarismen och rösträtten på den politiska scenen. Kraven restes redan 1865 vid införandet av tvåkammarriksdagen, den "samhällsbevarande representationsreform" som främst gynnade hemmansägarna, landsbygdens medelklass.

Rösträttsstrejken 1902 och diskussionerna om allmän rösträtt för män (förverkligad 1907-1909, om än med konservativa garantier) markerar också en gränslinje. Det skulle dock krävas ett världskrig och en europeisk revolutionsvåg för att första kammaren skulle demokratiseras och kvinnorna bli fullvärdiga politiska medborgare. Reformen genomfördes 1918-1921.

ANNONS

Vid 1800-talets mitt inleddes även en ekonomisk omvandling. Först kom jordbrukets rationaliseringar och proletarisering, sedan sågverk och annan industri och så småningom, från 1870-talet och framför allt på 1890-talet, en genomgripande industriell omvandling. I spåren följde urbanisering, en långsam vandring från fattigdom till välstånd, ett modernt partiväsen, folkrörelser och andra kännetecken för ett industrisamhälle, men ett samhälle som 1905 ännu hade ena benet kvar i jordbruket. På så sätt utgör 1809-1865-1905 en treenighet som inte bara ger nyckeln till en förståelse av 1800-talets Sverige utan också av 1900-talets.

1809 års statskupp

Den 13 mars 1809 arresterades Gustav IV Adolf av en grupp oppositionella officerare. Resultatet av statskuppen blev en ny regeringsform och kungadynastin Bernadotte, sedan den först tilltänkte regenten, Karl August, avlidit under en ritt, sannolikt av ett slaganfall.

Kungens avsättning var en våldshandling, men den accepterades ganska snabbt av opinionen. Kuppen var däremot nästan helt oblodig. Undantaget var den rispa i armen ("endast några bloddroppar färgade linnet") som hovjägmästare Johan Ludvig von Greiff fick av kungens värja när han grep den flyende Gustav Adolf på borggården. Kungen var "i fullt språng med hatten på och värja i handen, med utseende av vildhet och raseri", skriver von Greiff i en berättelse, publicerad efter hans död.

Förändringarna 1809 skedde snabbt, men resultaten blev långlivade. Författningen, utarbetad av riksdagens konstitutionsutskott på några veckor, kom att gälla fram till 1974, om än åtskilligt förändrad efter hand, och en Bernadotte sitter fortfarande på tronen, om än utan den makt som 1809 års regeringsform gav en konstitutionell monark.

Medelklassens framväxt

Den svenska medelklassen som växte fram under 1800-talet var en brokig grupp av grosshandlare, köpmän, bruksägare, fabriksidkare, tekniker, lärare, ofrälse ämbetsmän och officerare, läkare och apotekare, arkitekter (1820 endast 10 stycken), tidningsmän m.fl. som i huvudsak stod utanför ståndssamhällets yrkesuppdelning.

På grund av Sveriges sena industrialisering var medelklassens andel av befolkningen ytterst blygsam, drygt två procent in på 1840-talet. Vissa radikaler inom adeln räknade sig dock själva till den klass som av Erik Gustaf Geijer sågs som det framtida samhällets stöttepelare, fri från adliga ståndsprivilegier, strävsam och framtidsinriktad.

Införandet av tvåkammarriksdagen

Tvåkammarreformen (1866) genomfördes också under viss dramatik. Alla de fyra ståndens godkännande fordrades för att Louis De Geers (justitiestatsminister) snillrikt utformade reform skulle segra. Sedan borgarståndet och bondeståndet röstat för förslaget låg avgörandet i adelns hand (prästeståndet hade beslutat att följa adelns beslut). De två lägren mobiliserade sina trogna och försökte med övertalning få över de mindre trogna på sin sida. Partigrupper var i full verksamhet, tidningar och andra opinionsbildare var sedan länge indragna i striden. Påtryckningar, politik och debatt fällde avgörandet, inte våldsamma omvälvningar. De Geer skrev att "en mer lysande debatt [har] aldrig hörts inom dessa väggar". Beslutet präglades av den moderna tidens politiska liv, även om debatterna ägde rum i en ålderdomlig politisk institution, Riddarhuset, där bara ätternas huvudmän ägde rösträtt.

Tvåkammarriksdagen, som det tog 50 år att få igenom, levde visserligen kvar till 1970, men dess upphovsmän skulle knappast känna igen mycket i den riksdag som verkade efter demokratins och parlamentarismens slutliga genombrott kring 1920. Formerna behölls, men huvudingrediensen i tvåkammarsystemet försvann, nämligen maktbalansen mellan olika intressen och första kammarens roll som "bildningens och förmögenhetens" organ.

Unik fredsperiod i Sveriges historia

Unionen med Norge blev inte så svenskdominerad som en del svenskar hoppades, men alldeles för dominerad enligt en växande norsk opinion. Länge fungerade dock unionen väl. Dess lyckliga tid medförde näringspolitiska reformer som underlättade kommunikationer och handel.

ANNONS

Den trots allt fredliga unionsavvecklingen 1905 låg i linje med ett viktigt drag i svenskt 1800-tal: den unika fredsperioden från 1814. Samtidigt ändrade också utrikespolitiken riktning med Karl Johans ryska allians, "1812 års politik". Förutom några försök till skandinavistisk aktivism (dansk-tyska konflikterna 1848 och 1863, novembertraktaten 1855) härskade neutralitetspolitiken. Förlusten av Finland var kännbar och födde revanschtankar. Men i och med 1809 års förödmjukelse, som innebar ett farväl till gångna tiders stormaktsvälde, skapades också förutsättningar för senare tiders framsteg. Sveriges geografiska kropp passade äntligen dess ekonomiska kostym.

Ståndssamhällets upplösning

Ståndssamhället var sakta på väg att upplösas när 1800-talet tog vid. De privilegier som knöts till adeln, prästerna, borgarna eller bönderna ersattes av enhetlig lagstiftning. Sociala skillnader fanns kvar, men de tog sig nya former. Liberalismen - och dess kärntrupp medelklassen - satte dugligheten före börden, den fria individen före tvångsmässiga kollektiv (men gärna individer i frivillig samverkan som i aktiebolaget) och ekonomisk vinning i ett föränderligt samhälle före ekonomisk stabilitet i ett statiskt samhälle.

Ståndscirkulationen hade skjutit fart under 1700-talet. Framgångsrika ofrälse ämbetsmän adlades och kunde på så sätt nå statsförvaltningens topp. Adelns företräde till högre ämbeten försvann nästan helt med regeringsformen 1809, även om dess överrepresentation levde kvar. Adelns andra privilegium, särskilt avskytt av bondeståndet, försvann också: dess redan i praktiken försvagade ensamrätt till den skattemässigt mest gynnade jorden. Samtidigt var många adelsmän febrilt verksamma i den nya tidens skapelser: moderna bruksföretag, bankrörelser och tidningar (t.ex. Lars Johan Hierta). Även adeln, själva symbolen för det gamla ståndssamhället, bidrog alltså i hög grad till dess upplösning.

Industrialisering i två faser

Industrialiseringen var för Sveriges del snarare en sen och långsam omvandling än en revolution, åtminstone före 1870-talet. Omkring 1850 sysselsattes 80 procent av befolkningen inom de agrara näringarna (jordbruket) och bara 10 procent bodde i städerna. Ännu 1900 arbetade varannan svensk inom jordbruket.

Sågverken och järnhanteringen var visserligen utvecklade men genombrottet för verkstadsindustrin, textilindustrin och järnvägarna kom först på 1870-talet. Den industrialisering som inletts ägde i hög grad rum på landsbygden, där väverier, glasbruk och sågverk växte fram. Även bruken verkade på landsbygden, i nära samspel med jordbruket.

Ett mer omfattande industriellt genombrott kom på 1890-talet, ofta med anknytning till produkter som uppfinningsrika företagare skapat: telefonen, dynamiten, separatorn m.fl.

Samtidigt förändrades jordbruket. Ny jord började odlas, särskilt i Norrland. Med skiftesrörelsen försvann de sammanhållna byarna, och den driftige brukaren fick större svängrum. Bättre redskap, effektivare brukningsmetoder och nya vetenskapliga rön spreds tack vare Lantbruksakademien och hushållningssällskapen.

Många emigrerade till USA

Proletariseringen på landsbygden tvingade många yngre bondsöner samt bonddöttrar, drängar och pigor att söka sig till städerna eller till USA för att få sin utkomst (försörjning). Mellan 1840 och 1930 gav sig en miljon människor i väg till "lyckans land", en del också till Kanada, Sydamerika, Tyskland eller Danmark. Religiösa och politiska skäl spelade in, men i huvudsak följde utvandringen de ekonomiska konjunkturerna. Något hot mot "svenskheten eller Sverige" blev utvandringen dock inte, den ekonomiska utvecklingen gynnades snarare av att folkkroppen anpassades till ekonomins kostym.

ANNONS

Liberal reformvåg kring mitten av 1800-talet

Den liberala reformvåg som bröt fram vid seklets mitt berörde samhällets alla vinklar och vrår: staten (departementalreformen 1840, representationsreformen 1865), kommunerna (kommunalt självstyre samt landsting 1862), näringslivet (skråväsendet avskaffat 1846, aktiebolagslagen 1848, näringsfrihet 1864, fri ränta 1864), handeln (fri tillverkning av stångjärn 1859, frihandel 1865), religionen (konventikelplakatet upphävt 1858), utbildningen (folkskolan 1842) och kvinnans ställning (lika arvsrätt 1845). Reformvågen leddes av moderatliberaler som justitiestatsministern De Geer och finansministern och godsägaren J.A. Gripenstedt. En viktig roll hade också finansmän som C.F Wern (far och son) och A.0. Wallenberg. Dessa ämbetsmän, godsägare och finansmän förenade en liberal grundsyn med ett elitistiskt försvar för samhällsordningen och en tro på behovet av stadiga regelverk och institutioner.

Religionsfrihet

Skördetiden för liberalernas krav på fri religionsutövning inföll 1858-1873. Innan dess gällde i huvudsak 1686 års kyrkolag med dess krav på bekännelse till den evangeliska lutherska läran.

År 1809 befriades medborgarna från plikten att delta i kyrkans ceremonier men gavs inte rätt att lämna statskyrkan. Först 1858 togs det för väckelsens folk förhatliga konventikelplakatet bort. Därefter infördes i rask takt möjligheten att bilda egna församlingar och rätt att förkunna andra trosläror. Valbarheten till riksdagen och rätten att inneha statliga ämbeten (med vissa inskränkningar) öppnades för icke-kristna medborgare.

Utveckling av statsbyråkratin

Den ämbetsmannastat som präglade epoken var inte enbart, kanske inte ens i huvudsak, den trögrörliga, omständliga statsapparat som gisslas av Strindberg i Röda rummet: "Kollegiet för utbetalandet av ämbetsmännens löner". Dels bidrog ämbetsverk som t.ex. Kommerskollegium till näringsfriheten medan andra hade en viktig roll för kommunikationernas utveckling, dels hävdade ämbetsmannastatens försvarare att verkens långsamma handläggning var en garanti för rättssäkerhet och konsekvens i avgörandena. Därmed skapades förutsägbarhet, något som i synnerhet de moderna näringsidkarna var betjänta av. Och även om regleringar togs bort skapades nya, mer indirekta former för statens främjande av näringarna. Kring sekelskiftet, efter tullstriden, intensifierades denna samverkan mellan stat och näringsliv för att gynna export och konkurrenskraft i den internationella tävlan som alltmer präglade kapitalismen.

Mer frihet till individen

I en segdragen brottning fick till slut liberalismen konservatismen på rygg vid seklets mitt. Denna liberalism var lika framtidsorienterad som medveten om sin egen tids storhet; nuet var principiellt bättre än gårdagen. Liberalernas frihetsbegär ansågs inte bara gynna den materiella tillväxten utan på sikt också den kulturella. Krig och klasskamp skulle ersättas med fria individers samverkan. Med stigande välstånd skulle ett samhälle skapas där allt fler blev fullvärdiga medborgare och anförtroddes politiska rättigheter. Så kan den liberala utopin formuleras, en harmoniliberalism som länge föreföll oövervinnlig.

Med protektionismen och den gryende nationalismen utmanades denna lära. Fransk-tyska kriget och den långdragna ekonomiska världskrisen 1873-1896 frätte också hårt på framtidstron. En tyskinspirerad konservativ motrörelse fick vind i seglen.

Folkrörelsernas tid

Samtidigt växte arbetarrörelsen, präglad av klasskamp och antikapitalism. Socialdemokratiska partiet bildades 1889 av fackföreningar, men dess politiska inflytande i riksdagen var trots allt länge begränsat. Som förste socialdemokrat valdes Hjalmar Branting in i andra kammaren 1896 på en liberal lista.

De klassiska folkrörelserna - frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen - fick ändå en central roll i omvandlingen. Logerna och fackföreningarna med sina studiecirklar och sitt sociala liv blev en ersättning för de gamla sociala band som industrialismen klippte av. Generationer av arbetare, jordbrukare och medelklass fick här den demokratiska skolning som krävdes för de förtroendeposter som rörelserna - och senare stat och kommun - krävde. Arbetarklassen fick både som kollektiv och som individer tillträde till det folkhem som redan från 1800-talet i vissa stycken hade börjat byggas.

Större enighet kring nationella politiska och ekonomiska intressen

Många av 1800-talets radikaler förenade en demokratisk uppfattning med en traditionalistisk syn i ekonomiska frågor. Samhällets elit motsatte sig rösträtt men verkade för moderniserande reformer inom andra områden. Först när liberalernas skepsis mot en fullständig rösträtt och socialdemokratins antikapitalism i praktiken övergivits kunde den politiska och ekonomiska moderniseringen gå hand i hand.

Då hade emellertid redan en tradition av reformarbete under fredliga former utvecklats, kanske inte i slott eller koja, men i Folkets hus, missionshus, liberala socialpolitiska föreningar, ämbetsverk och företagsrum. Där lades grunden till en svensk modell som i hög grad vilade på organisationer och gruppintressen, i mindre utsträckning på individer. Även om den moderna industrin besegrade jordbruket kom bygemenskapens normer att i hög grad sätta sin prägel på det moderna Sverige.

Tysk kulturpåverkan

I Sverige rådde en förkärlek för det tyska som växte fram på alla nivåer i det svenska samhället efter tysk-franska kriget 1870-1871 och Tysklands enande. Den svenska utrikespolitiken omprövades från 1870-talet. Banden med Bernadottes ursprungsland Frankrike försvagades till förmån för Europas nya stormakt Tyskland. Ett tecken på de goda relationerna var Oscar II:s statsbesök i Berlin 1875.

Hovet och de konservativa såg Bismarcks Tyskland som ett värn mot samhällsupplösande krafter. Krigsmakten och ämbetsmännen beundrade den preussiska militära drill och effektiva byråkrati som präglade det nya Tyskland. Inom vetenskap och kultur framstod de tyska insatserna, även för den politiska vänstern, som enastående. Arbetarrörelsen kunde också inspireras av sina tyska bröder och systrar, som var både välorganiserade och teoretiskt avancerade.

Tyskvänligheten gynnades också av förryskningspolitiken som pågick i Finland och politiska tecknen på rysk expansionslust under 1890-talet. Hotet från Ryssland skulle få stora konsekvenser för svenskarnas Tysklandsbild under 1900-talet.

LÄS MER: Sverige under 1800-talet

LÄS MER: Sveriges industrialisering

LÄS MER: Sveriges demokratisering

LÄS MER: Svensk-norska unionen

LÄS MER: Sveriges befolkning under 1700-talet och 1800-talet

LÄS MER: Sveriges politiska omvandling under 1800-talet

LÄS MER: Emigrationen

LÄS MER: Sveriges politiska historia 1905-1995

Revolutionsåret 1848

De s.k. marsoroligheterna 1848 var folkliga protester i Stockholm 18-19 mars i kölvattnet efter februarirevolutionen i Frankrike och andra händelser revolutionsåret 1848. Folkmassan kastade sten på militären och mängder av fönster hos myndighetspersoner krossades. Kung Oscar I försökte själv till häst stilla oron, men till slut öppnade militären eld och ett 30-tal personer dödades. Orsaken till detta upplopp var dels allmänt radikala stämningar, dels hantverkarnas rädsla för näringsfrihet.

En del människor var beväpnade, t.ex. med slaktarknivar. På flygblad hyllades republiken:

Kung Oscar är en skit, en ovärdig kung att regera över Svea land... Leve Aftonbladet, död åt kungen.

Oroligheterna skrämde kung Oscar, som därefter svängde mot konservatismen. Protektionismen fick vind i seglen och kungen sökte bilda en mer handlingskraftig regering.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vilka var de två viktigaste nationella brytpunkterna i Sveriges historia mellan 1809 och 1905 och vilka territoriella förändringar förknippas med dessa årtal?
Hur förändrades den svenska befolkningens storlek och fördelning mellan landsbygd och städer under 1800-talet?
Vilka var de största politiska förändringarna i Sverige under perioden, särskilt när det gäller demokratins utveckling?
Beskriv kortfattat händelserna och konsekvenserna av 1809 års statskupp.
Beskriv kortfattat hur den svenska medelklassen växte fram under 1800-talet.
Hur påverkade införandet av tvåkammarriksdagen Sveriges parlamentariska system?
Hur förändrades Sveriges ekonomi under 1800-talet med avseende på industrialisering, och vilka var de två huvudsakliga faserna av denna omvandling (industrialiseringen)?
Nämn några orsaker till att människor emigrerade från Sverige till USA och andra länder mellan 1840 och 1930.
Hur påverkade den liberala reformvågen kring mitten av 1800-talet Sveriges samhälle, särskilt vad gälöler näringsliv och religion?
Hur påverkade tysk kultur och politik Sverige under och efter tysk-franska kriget 1870-1871?
Vad hände under marsoroligheterna 1848 och hur påverkade det kung Oscar I:s politik och Sveriges politiska klimat?

Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).

Senast uppdaterad: 26 mars 2024

Publicerad: 21 december 2021

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio