Columbus - resan som förändrade världshistorien, del 2: Guldtörsten leder till blodbad
När Columbus återvände till Spanien efter sin första resa till Amerika firades han som en hjälte. Men han hade för vana att överdriva hur mycket guld han sett och hur bra det gick i kolonin på andra sidan Atlanten. I själva verket höll urinvånarna på att utrotas och kolonisterna avskydde Columbus som de kallade ”Flugornas herre”. Till slut fick Spaniens kungapar reda på sanningen och Columbus slogs i järn.
Columbus på väg till Spanien år 1500 efter att ha blivit slagen i järn, anklagad för vanstyre av kolonin Hispaniola där han var guvernör. I Spanien blev han förlåten av det spanska kungaparet och fick 1502 återigen (för fjärde gången) befäl över en flotta för att fortsätta utforskandet av Västindien och slutligen hitta Japan, Kina och Indien. Columbus hade inte gett upp sin dröm att det var den västliga sjövägen till Asien som han upptäckt.
År 1493 Efter en besvärlig hemresa som avslutades med kamp mot stormar, nådde de uttröttade sjömännen först Azorerna och sedan Portugal den 4 mars 1493. Columbus skulle helst ha undvikit båda platserna, men stormarna gjorde att han inte hade något val.
Både på Azorerna och i Portugal möttes han med den största misstänksamhet. Hade inte dessa spanska fartyg varit ute på olovliga ärenden i portugisiska områden?
När Columbus fartyg kom in i hamnen, sändes en båt över för att undersöka nykomlingarna närmare. Befälhavare var Bartolomeu Diaz, som några år tidigare funnit vägen runt Afrikas sydspets!
Columbus och hans följe fördes inför Portugals kung som fick avgöra saken. Kung Johan II såg med häpnad på de frusna fångar som fördes fram. Urinvånarna var enligt sin vana nakna trots att det var vinter och hade haft en fruktansvärd tid ombord på skeppen.
ANNONS
ANNONS
Data och fakta
1493: Columbus är tillbaka i Spanien och hyllas som en hjälte.
1493: Columbus andra resa. 17 fartyg och 1 200 kolonister ger sig av över Atlanten. Columbus når Jamaica.
1494: Påven Alexander VI delar världen mellan Spanien och Portugal genom Tordesillasfördraget.
1498: Columbus tredje resa. Han når Orinoccoflodens utlopp i Sydamerika. Efter att ha anklagats för misskötsel av kolonin på Hispaniola arresteras han och förs till Spanien i kedjor.
1502: Columbus fjärde resa. Färdas till Honduras och Panama och lider skeppsbrott på Jamaica.
1506: Columbus avlider i Spanien.
Efter någon tids funderande beslöt kungen, som ju en gång avvisat Columbus idéer, att spanjorerna skulle släppas fria. Vad Columbus upptäckt verkade ju vara några öar ute i havet fjärran från den lönande östra vägen runt Afrika till Indien som Portugal ville kontrollera. Om Spanien ägnade sig åt dessa öar, vore risken mindre att Portugals affärer stördes. Kungens rådgivare menade att Columbus borde dödas innan han kunde meddela Spanien vad han upptäckt, men det ville kung Johan inte gå med på.
I triumf till Barcelona
Från Portugal sände Columbus ett brev till Ferdinand och Isabella. Brevet hade två syften. Det ena var att slå fast vad han gjort om något hemskt skulle hända honom. Det andra var att han ville bevisa att han hållit sitt löfte. Columbus skrev att han nått Asien och att där fanns mycket guld att hämta. Han prisade den underbara naturen och invånarnas vilja att omvända sig till kristendomen. Han beskrev också hur lätt de skulle kunna göras till slavar.
För Spaniens strängt katolska härskare, som just hade lyckats besegra morerna efter 700 år, var det ett underbart budskap. Det var också Columbus mening. Därför överdrev han också kraftigt den mängd guld han sett. Expeditionen måste bli betraktad som lyckad - annars kanske det inte skulle bli någon mer och han själv inte få den ära och de rikedomar han drömde om.
Brevet hade effekt. Columbus togs emot av kungaparet i Barcelona nästan som en jämlike. Underliga guldsmycken bars omkring på brickor inför en häpen församling. Papegojor i burar visades upp. Mitt i alltihop stod de målade urinvånarna, nu halvklädda för anständighetens skull.
Påven delar världen
Kungaparet gav order om att Columbus skulle ställa sig i spetsen för en ny och större expedition. Men först måste man lösa frågan om vilka länder som var Portugals och vilka som var Spaniens. År 1481 hade påven dragit en linje från öster till väster över Atlanten och förklarat att söder därom hade endast Portugal rätt att utforska okända länder.
ANNONS
ANNONS
Nu satt en ny påve vid makten. Han hette Alexander VI, var själv spanjor och tillhörde släkten Borgia. Påven hade till stor del kung Ferdinand att tacka för sin utnämning, och nu begärde kungen en gentjänst. Påven drog upp en ny linje från norr till söder. Allt som låg öster om den skulle tillhöra Portugal och allt väster om den Spanien. Men Portugal protesterade så våldsamt att påven till sist måste ändra sig. Linjen flyttades en bit åt väster, och år 1494 slogs den fast i Tordesillasfördraget. Speciellt för Portugal fick det stor betydelse. Därigenom kom Brasilien att hamna på Portugals sida om linjen och blev så småningom en portugisisk koloni.
Ny resa över Atlanten
Redan när påven dragit linjen första gången tyckte dock Spaniens kungapar att det var dags för en ny expedition. I september 1493 gav sig Columbus av på nytt, nu som ledare för en flotta på 17 skepp. Den här gången var det som erövrare och kolonisatörer som spanjorerna gav sig av. Ombord fanns 1 200 man - murare, gruvarbetare och bönder - samt boskap och frön.
Efter 21 dagars färd siktades land. Denna ö fick namnet Dominica. Columbus besökte en rad öar i Leewardgruppen, men ingenstans fann han de guldtäckta palats som han letade efter.
Bild: Közkincs mű reprodukciója Karta som visar de färdrutter Columbus tog under sina sammanlagt fyra resor över Atlanten. Klicka på länken ovan så visas kartan i högupplöst version.
Strider i kolonin
Så satte flottan åter kurs mot Hispaniola, där de första kolonisterna lämnats kvar. Där gjorde Columbus en obehaglig upptäckt. Alla hade dödats i strider med urinvånarna. Enligt vad de berättade hade spanjorerna tagit så många kvinnor och så mycket guld de kom åt. Till sist fick urinvånarna nog och gick till angrepp.
ANNONS
ANNONS
Hövdingen Guacanagari, som hjälpt Columbus förra gången, berättade att han hade försökt försvara spanjorerna, men det var inte alla som trodde på det. Flottans chefspräst krävde att urinvånarna skulle straffas strängt som en varning till andra. Tio kvinnor som hölls fångna ombord på ett skepp, troligen som sexslavar, rymde. Spanjorerna lyckades dock fånga fyra av dem. De övriga kom undan. Columbus begav sig till Guacanagari för att kräva att de återfördes. Men byn låg öde - alla hade flytt.
Missnöje med Columbus
För Columbus fanns nu inget att visa upp. Hans första koloni låg i ruiner, och man hade inte hittat de väldiga rikedomar som han lovat kungen och drottningen att föra hem.
Columbus beslöt att skapa en ny koloni, Isabela. Den planlades bättre än den första och fick massiva byggnader av sten. Ett dussin skepp sändes tillbaka till Spanien med nya löften om förmögenheter.
Men problemen tornade upp sig. Kolonisterna hade börjat gräla, och sjukdomar härjade. Många hade lockats över av tanken på lätt arbete och stora rikedomar. De var inte beredda att slita och släpa, och missnöjet med Columbus växte.
Columbus gav sig av på en ny expedition för att söka efter Kina och lämnade utan saknad de grälande, missnöjda kolonisterna bakom sig. Det var ju Columbus som i egenskap av vicekung och guvernör var deras högste chef. Men att administrera låg inte för honom.
Skriv under eller förlora tungan!
Columbus seglade längs Hispaniola och kom så till Kubas kust på nytt. Det visade sig att ön var större än väntat, och Columbus blev alltmer övertygad om att detta var Asiens fastland. Söder om Kuba fann han ännu en ö - Jamaica. Columbus återvände till Kuba och fortsatte utforskandet.
Men farvattnen blev allt svårare att navigera i och förråden höll på att ta slut. Till sist tvingades Columbus vända. Men han bad besättningarna på alla de tre skepp han hade med sig att intyga att expeditionen verkligen nått Asiens fastland. Det var viktigt att visa kungaparet att han inte hade misslyckats. De besättningsmän som inte skrev på hotades med höga böter och skulle rent av få tungan avskuren. Alla skrev på utom två, en präst och en av Columbus nära vänner, men båda fick behålla sina tungor.
När Columbus kom tillbaka till Hispaniola fann han kolonin i ett uselt skick. Urinvånarna hade blivit så illa behandlade att de inlett ett gerillakrig. Missnöjet bland kolonisterna växte, främst därför att Columbus löften om lättvunnet guld inte hade blivit verklighet. Columbus beordrade en straffexpedition mot urinvånarna, och 1 600 fångar togs som slavar. 500 skulle skeppas till Spanien, de övriga fördelades bland spanjorerna.
Brutal guldjakt
Spanjorernas guldtörst var inte stillad. Nu beordrades varje urinvånare över 14 år i provinsen Cibao att var tredje månad betala ett visst mått guldsand. När guldet betalades fick urinvånaren ett märke som visade att guldet lämnats över. Alla som påträffades utan ett sådant märke straffades, oftast med döden.
ANNONS
ANNONS
Eftersom det inte fanns så mycket guld på Hispaniola var uppgiften omöjlig, och i ren desperation börja många urinvånare ta livet av sig. De som försökte fly jagades till döds, ibland med hjälp av stora hundar. Två år styrde Columbus och hans broder Bartolomeo på Hispaniola. Under den tiden dödades hälften av öns befolkning, eller också begick de självmord.
Bild: Internet Archive Book Images Spanjorernas ankomst blev en katastrof för urinvånarna. De tvingades till slavarbete, och de mördades eller stympades om de vägrade. I jakten på urinvånare använde spanjorerna också stora hundar. På Hispaniola fanns det hundratusentals urinvånare 1494. Ett 30-tal år senare var de nästan utrotade. Men många dukade också under för de sjukdomar som spanjorerna förde med sig.
"Urinvånarna har trampats ner av hästar, huggits i bitar av svärd, ätits och slitits i bitar av hundar, bränts levande och utsatts för alla former av raffinerad tortyr", skriver biskopen Bartholomé de las Casas, som kände Columbus väl.
"Flugornas herre"
Ferdinand och Isabella hade gett order om att urinvånarna skulle behandlas väl. Men de hade ingen möjlighet att se till att deras order efterlevdes. Till Spanien nådde dock historier som inte stämde med de bilder som Columbus målade upp. I oktober sändes en inspektör över för att ta reda på hur det låg till. Kungens utsände upptäckte att de flesta kolonisatörerna hade tröttnat och ville fara hem. Bland dem gick Columbus under öknamnet "Flugornas herre".
Våren 1496 hissade Columbus segel för att återvända till Spanien. Brodern utnämndes till viceguvernör. Hemresan tog tre månader. Skeppen förde utom slavar med sig en ny sjukdom - syfilis. Denna könssjukdom hade tidigare inte funnits i Europa, och i Västindien fanns den bara i en mild form. I Europa drabbade den med full kraft och var i århundraden omöjlig att bota. Syfilis var sin tids aids, och liksom den ändrade syfilisen det sexuella beteendet bland människor. Syfilisen slutade med döden, men innan dess drabbades den sjuke av förlamning och ansiktet vanställdes.
Medtävlarna blir fler
På nytt togs Columbus emot av Ferdinand och Isabella. Men det skulle dröja två år innan han sändes ut på nytt. Spanien var på väg in i krig med Frankrike, och "Indien" hörde inte till det som kungaparet främst tänkte på.
Under tiden började alltfler blanda sig i spelet om att hitta vägar till Asien. 1497 seglade John Cabot till Nordamerika för Englands räkning, och samma år gav sig Vasco da Gama iväg på den resa som skulle öppna den östliga sjövägen till Indien.
ANNONS
ANNONS
1498 kunde Columbus ge sig av på nytt och tog denna gång en sydligare rutt än tidigare. På så sätt nådde han för första gången Sydamerikas fastland. Efter att först ha siktat Trinidad kom han till Orinoccoflodens mynning. Här mötte han på nytt urinvånare, ännu mer ljushyllta än folket på Hispaniola. De hade också guldsmycken och visade med gester att guldet kom från fjärran länder längre västerut.
Men Columbus måste fortsätta med sina förråd mot Hispaniola. När han kom fram, hade hans bror Bartolomeo dåliga nyheter. Kolonin var i uppror, och till detta kom att syfilisen härjade. Columbus började känna marken gunga under fötterna.
För att hålla skenet uppe sändes två skepp med slavar hem till Spanien. Effekten blev den motsatta mot vad Columbus hade hoppats. Drottning Isabella var med när slavarna lastades ur och såg med egna ögon att kvinnor och barn rövats bort. Det var inte alls fråga om krigsfångar, som alla tidigare slavlaster påståtts bestå av. Drottningen blev ännu mer förargad när flera av de kolonister som återvänt hävdade att de åtminstone skulle ha en slav var. Columbus hade ingen rätt att ge bort något som tillhörde kronan, sa Isabella.
Columbus slagen i järn
Redan tidigare hade Columbus fått fiender vid det spanska hovet. För det första var han själv inte spanjor, och för det andra omgav han sig med andra som inte var det. Det bästa vore, sa hans fiender, att sparka ut genuesarna och andra främlingar och låta spanjorerna själva ta över.
1499 beslöt kungaparet att avsätta Columbus som guvernör. År 1500 kom hans efterträdare Francisco de Bobadilla till Hispaniola. Bland det första han fick se var kropparna av sju spanjorer som hängde i en galge. Rebeller, förklarade Columbus bror Bartolomeo. Columbus själv var borta för att slå ner ytterligare ett uppror. Bobadilla arresterade både Bartolomeo och Diego, också han bror till Columbus. När Columbus själv anlände, slogs han i järn och fördes tillbaka till Spanien.
Återigen förlät kungaparet Columbus, men de hade inga planer på att på nytt låta honom bli guvernör över kolonierna på andra sidan Atlanten. Även om Columbus gjort dem stora tjänster, stod det klart att han inte passade som guvernör.
Haveri på Jamaica
Däremot fick Columbus löfte om att göra en ny resa för att fortsätta utforskandet. 1502 avseglade han som ledare för en flotta på fyra fartyg. På nytt anlöpte han Hispaniola och Kuba och kom sedan till Centralamerikas fastland. Columbus hade inte gett upp sin dröm att detta var Asien och nu försökte han komma så långt västerut som det gick.
I Centralamerika fick Columbus höra invånarna berätta om ett folk som bodde nio dagsresor inåt land. Där fanns det ett annat hav. Columbus förklarade genast att det måste vara Indiska oceanen de talade om. Stilla havet, som det egentligen handlade om, var ju fortfarande okänt för spanjorerna i Västindien.
ANNONS
ANNONS
Columbus fortsatte längs den långa kusten, men hans skepp var i uselt skick. Bottenplankorna var fulla av hål, orsakade av den fruktade skeppsmasken (den livnär sig av trä och har alltid varit ett plågoris för sjöfarten i varmare vatten).
Besättningarna upptäckte att skeppsskorporna också var fulla av mask. Männen väntade tills det blev mörkt med att äta den gröt som gjordes av skorporna På så sätt slapp de se maskarna.
Till sist måste Columbus slå läger på Jamaica. Inte ett enda skepp var längre sjödugligt. Själv var Columbus sjuk och åldrad i förtid. Han lyckades dock sända en budbärare till Hispaniola, så expeditionens medlemmar kunde räddas efter månaders väntan.
På hösten 1504 återkom Columbus till Spanien. Där fick han höra att Isabella var döende. Hon var 53 år, lika gammal som Columbus själv.
Slutet
Columbus tog strid vid hovet för sina och de efterlevandes rättigheter. Att skapa sig en familjeförmögenhet hade alltid varit en viktig del i Columbus projekt för att finna sjövägen till Asien.
Men hans sjukdom förvärrades, och den 20 maj 1506 avled den man som placerat Amerika i européernas medvetande. Själv ansåg han sig illa behandlad av kungen. Columbus fick inte den andel av vinsten som han var lovad. Han dog fattig och glömd. Hans protester ledde ingen vart, och först hans sonson nådde en uppgörelse med kungamakten.
.jpg){kind=link}