1500-talet var conquistadorernas århundrade i Amerika. Conquistadorerna erövrade stora delar av Central- och Sydamerika, med undantag för Brasilien, som blev portugisiskt.
De mest kända conquistadorerna är Hernán Cortés, som krossade och lade under sig aztekernas rike i nuvarande Mexiko, och Francisco Pizarro, som erövrade inkariket som omfattade stora delar av dagens Ecuador, Peru, Bolivia och Chile.
Conquistadorerna förändrade Amerikas historia i grunden. Deras erövringar ledde till att stora delar av Central- och Sydamerika hamnade under europeiskt styre. För ursprungsbefolkningarna blev följderna ofta mycket svåra, med krig, tvångsarbete, sjukdomar och förlorad självständighet. Samtidigt spreds spanska språket, katolicismen och europeiska samhällssystem i de erövrade områdena. Conquistadorerna blev därmed början på en lång period då spansk och portugisisk kultur fick stort inflytande i stora delar av Amerika, något som än idag märks i Latinamerikas språk, religion och många traditioner.
Myten om de ensamma spanska erövrarnaDet kan ibland låta som om några hundra conquistadorer på egen hand besegrade väldiga riken med miljontals invånare. Verkligheten var mer komplicerad. Spanjorerna kom till områden där det redan fanns krig, gamla konflikter och folkgrupper som ville göra sig fria från mäktiga härskare. När Hernán Cortés angrep aztekernas rike fick han stöd av grupper som länge hade tvingats betala skatt och lämna fångar till aztekerna. Särskilt viktiga var krigarna från Tlaxcala. Utan sina lokala allierade hade Cortés lilla spanska styrka knappast kunnat belägra och inta den enorma huvudstaden Tenochtitlán. Erövringen var alltså inte bara en strid mellan spanjorer och azteker, utan ett krig där flera amerikanska folk deltog på olika sidor. Något liknande hände i inkariket. Francisco Pizarro anlände med färre än 200 män och en enda kanon, men riket hade nyligen försvagats av en epidemi och ett blodigt inbördeskrig. Spanjorerna fann dessutom lokala allierade och lyckades tillfångata inkahärskaren Atahualpa. Det gav dem ett stort övertag, men motståndet fortsatte i flera årtionden. De sista resterna av det självständiga inkariket besegrades först 1572. Conquistadorerna hade hästar, stålvapen och skjutvapen som kunde skapa rädsla och förvirring. Ännu viktigare var deras förmåga att utnyttja splittring, sjukdomar och lokala maktkamper. Conquistadorernas segrar avgjordes därför inte av några få oövervinnliga européer, utan av stora arméer av amerikanska allierade och gamla konflikter som redan pågick när spanjorerna anlände.
|
M LÄS MER: Conquistadorerna – de spanska erövrarna
M LÄS MER: Cortés erövrar aztekernas rike
M LÄS MER: Cortés och erövringen av Mexiko
M LÄS MER: Pizarro och erövringen av inkariket
M LÄS MER: Ett ögonblick i historien – om Aztekrikets undergång
M LÄS MER: Folkmord och smittsamma sjukdomar – européernas ankomst till Amerika
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Niels Steensgaard, Bra Böckers världshistoria, del 7 – Upptäckternas tid (1350 - 1500), Bokförlaget Bra Böcker, 1985
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Albert Bonniers förlag, 2008
https://www.varldskulturmuseerna.se/siteassets/pdf/mexikos-minnen/mexikosminnen_aztekerspanjorer.pdf
https://blog.svd.se/historia/2013/12/20/nar-foll-inkariket/
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
