M

Tyskland under bombräderna och terrorväldet

Under andra världskriget släpptes omkring en halv miljon ton bomber över Tyskland med enorm förödelse som följd. Bortåt 30 miljoner civila tyskar drabbades av de allierades bombningar. De totala dödsoffren uppgick till över 500 000 människor - främst kvinnor, barn och gamlingar.
Bild:

Amerikanska bombplan över Tyskland. Amerikanerna och britterna turades om att göra räder över Tyskland så att bomberna skulle falla både på dagarna och nätterna.

Bombningarna av Tyskland

De allierades terrorbombningar av Tysklands städer började på allvar 1942. Dessa bombningar organiserades av den brittiske fätlmarskalken sir Arthur Harris, kallad "Bomber-Harris".

Kvällen den 20 maj 1942 chockerades hela Tyskland. Mer än 1000 brittiska flygplan vräkte 2000 ton bomber över Köln. Sedan följde andra städer. Hamburg till exempel hade knappt hunnit hämta sig från den första bombräden förrän 722 bombare slog till igen. Mellan 40 000-50 000 personer dödades och 40 000 skadades under dessa bombräder mot Hamburg. Skräck bröt ut överallt i de tyska städerna.

Att det allierade bombflyget kunde flyga hur de ville över Tyskland gav intryck av att kriget var förlorat.

I städerna väntade folk oroligt på att larmsignalerna skulle ljuda. Under natten sov man påklädd för att snabbt kunna ta sig till skyddsrummen. Äldre och barn placerades först i säkerhet. Bomberna dödade och skadade såväl nazister som motståndare till nazisterna. Men livet fortsatte som vanligt i städerna trots bombregnet.

Hitler tillhörde de personligheter som drog sig undan från allt obehagligt. Han besökte aldrig de bombade städerna för att försöka ge de drabbade hopp.

Bild:

Ödelagda kvarter i Hamburg efter de allierades bombräder.

Goebbels var den enda nazistledaren som hade modet att besöka de bombade städerna. Senare kom han att välkomna förstörelsen av de gamla vackra tyska historiska städerna. Istället skulle man nu återbygga städerna i nazistisk stil.

Under de allierades flygräder mellan 1940-1945 dödades över 500 000 tyskar och ännu fler skadades.  Därutöver gick otaliga oersättliga kulturhistoriska skatter förlorade. Stora delar av den tyska stadsbebyggelsen som vuxit fram sedan medeltiden, fanns inte längre.

Det totala kriget

Hitlers propagandaminister Goebbels höll ett tal den 18 februari 1943 i Sportpalatset i Berlin där han pratade om "det totala kriget":

Jag frågar er... Vill ni det totala kriget? Vill ni, om det är nödvändigt, ha det mer totalt och radikalt än det vi idag överhuvudtaget kan föreställa oss? ... Vi måste uppbringa beslutsamheten att underordna allt annat än krigsansträngningarna.

Bild:

Joseph Goebbels håller Sportpalatstalet 1943 om "det totala kriget".

Men tyskarna visste att läget var allt annat än ljust. I allmänhet kände de till ganska mycket mer än det som berättades genom den nazistiska propagandan. De hörde rykten och fakta. De lyssnade på förbjudna utländska radiokanaler, främst från London. De fick brev från sina anhöriga vid fronten (men de var ofta censurerade av den nazistiska propagandaapparaten).

Alla män och kvinnor registrerades och var skyldiga att delta i kampen för riket. Alla vapenföra män sändes till fronten. Kvinnorna visade sig dock inte alltid så benägna att offra sig för Tysklands sak. De avvek ofta för att handla svåråtkomliga varor, se till barnen och så vidare. Goebbels ansåg också att man även nu måste ta hänsyn till kvinnornas speciella situation. Det totala krig han efterfrågade fick inte rikta sig mot kvinnorna.

Man litade inte heller på någon. Att inte göra hitlerhälsning räckte för att bli misstänkt. Nazistiska angivare fanns överallt. Opartiska rättegångar hölls inte. Domen var fastställd på förhand.

 

Litteratur:
Jörg Friedrich, Branden. Tyskland under bombkriget 1940-1945, Fischer & Co, 2008
Peter Englund, Brev från nollpunkten. Historiska essäer, Atlantis, 1996
Lars Ericson Wolke, "Bomba och bränn dom". Taktik och terror under 100 år av flygkrig. Historiska Media, 2009
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Publicerad: 07 mars 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016

Annons