+ Visa hela artikelserien
M

Slaveriet och triangelhandeln, del 2 : Dödlig överresa

Resan över Atlanten tog många veckor, ibland månader. De förslavade afrikanerna försökte överleva vidriga förhållanden under däck, där de låg kedjade och tätt packade på specialtillverkade hyllor.
Bild:

Hundratals människor packades in i slavskeppens trånga lastutrymmen och många dog under överresan på grund av de omänskliga förhållandena. Målningen föreställer lastutrymmet på skeppet Alabanoz och gjordes av löjtnant Francis Meynell 1846.

Maten var knapp och hygienen obefintlig. I bästa fall togs slavarna ibland upp på däck och spolades av med vatten. Minst en miljon afrikaner förlorade livet under överresan. Många dog av sjukdomar, andra valde att ta sina liv eller dödades när de försökte göra uppror.

Den nigerianske pojken Olaudah Equiano fördes som 11-åring till Barbados och såldes som slav. Han blev senare känd under sitt slavnamn Gustavus Vassa och publicerade sin självbiografi i
England 1789. Så här beskrev han upplevelsen under slavtransporten över Atlanten:

Stanken under däck var så obeskrivligt avskyvärd att det var farligt att vara där någon längre tid. När vi låg vid kusten hade en del av oss fått hålla till uppe på däck för att få frisk luft, men nu när vi alla var instängda tillsammans blev stanken rent dödlig.

Det var så trångt att vi knappt kunde röra oss och så varmt att vi knappt kunde andas. Vi svettades väldigt mycket… Slavarna blev sjuka och många dog. De föll offer för den brist på förutseende som köparnas pengahunger drivit fram.

Den bedrövliga situationen förvärrades av kedjorna, och avföringen i toalettkaren, som de små barnen ofta ramlade ner i och nästan drunknade i. Kvinnornas skrik och de döendes stönanden gjorde lastutrymmet till en nästan ofattbar skräckscen. Lyckligtvis blev jag så dålig där nere att besättningen ansåg att det var nödvändigt att hålla mig uppe på däck så gott som hela tiden. På grund av min låga ålder slapp jag att bli fastkedjad.

Bild:

Den franske politikern Mirabeau lät göra en tredimensionell modell av ett slavskepp när han skulle tala mot slavhandeln i det franska parlamentet 1790 – men plantageägarna stoppade hans tal.


Jag räknade med att jag snart skulle dela mina olycksbröders öde. Dagligen bars en del av dem upp på däck när de dött och jag började hoppas att döden skulle sätta punkt även för mitt lidande. Jag avundades ofta de döda som lämpats över bord. De var fria och jag önskade att jag kunde byta plats med dem.

Bild:

Ouladah Equiano skrev en bok om sitt liv som slaven Gustavus Vassa. Den finns även på svenska.

När slavskeppen närmade sig land försökte kaptenen få slavarna att se mindre sjuka och magra ut. De fick färsk frukt och fet mat för att lägga på hullet. För att få liv i förtvinade muskler tvingades slavarna springa, sträcka på sig och dansa. Allt för att få ett bättre pris vid slavauktionen på land.

Dansen och sångerna blev senare ett sätt att visa sin hemlängtan och dröm om frihet. Slavarnas musik blev också grunden för musikstilar som växte fram på 1900-talet, som jazz, reggae, rock, soul och pop.

 

Triangelhandeln

Slavhandeln över Atlanten brukar kallas triangelhandeln, eftersom skeppen gjorde resan i tre delar som i en trekant. I Europa lastade man tyger, kopparföremål, järn, vapen och sprit, som fördes till Västafrika. Där man bytte lasten mot afrikaner, som såldes som slavar till plantager i Västindien, Sydamerika och Nordamerika. Där odlades kaffe, bomull, tobak och socker, som fördes till Europa. Slavhandlare och köpmän blev rika. Europeiska hamnstäder blomstrade.

Slavhandelns stora vinster investerades i handel och fabriker i Europa, där industrialiseringen pågick. Europa och även Sverige kan tacka slaveriet för det välstånd som byggdes upp. Det öppnades caféer och tehus, tobaksrökning blev vanligt och rom blev en sällskapsdryck – allt vanor, som kom med slavhandelns varor.

 

Text: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige

Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.
 

Läs mer om


 

Publicerad: 11 augusti 2013
Uppdaterad: 15 november 2016