+ Visa hela artikelserien
M

Slaveriet och triangelhandeln, del 7 : Arvet från slaveriet

Effekterna av det mänskliga lidandet och de ekonomiska, sociala och psykologiska följderna av slavhandeln ser vi än i dag. Hur påverkar det oss?
Bild:

Kampen mot slaveri och slavliknande företeelser är en kamp för mänskliga rättigheter. Så länge någon enda människa är slav är ingen av oss helt fri.

Den transatlantiska slavhandeln tillhör historiens värsta brott mot mänskligheten. Afrikanska nationer plundrades på sin unga, arbetsföra befolkning. Samtidigt bidrog slavhandeln och slaveriet till att göra Europa rikt. Många tjänade stora pengar på handeln och nya varor som socker och tobak förändrade européernas smak och livsstil. Den transatlantiska slavhandeln är, tillsammans med kolonialismen, nära sammanlänkad med uppbyggandet av västerländska ekonomier och samhällen.

Rasismens utveckling

När slavhandeln började och tog fart trodde såväl slaverimotståndare som försvarare att klimatet i olika världsdelar skapade skillnader mellan olika folk. Slaverimotståndarna ansåg att det enda som skilde européerna från afrikanerna var att de sistnämnda hade blivit svarta av att bo i ett soligt klimat. Men slaveriets försvarare menade att klimatskillnaderna också hade gett afrikanerna en oförmåga till civilisation och hävdade att svarta afrikaner stod snarast nära djurens nivå. Sådana tankar användes senare även för att rättfärdiga koloniseringen av Afrika. Man talade om den vite mannens börda att civilisera de underutvecklade raserna. Afrika beskrevs som en kontinent utan historia, civilisation eller kultur.

Carl von Linné var den förste att under 1700-talet etablera idén om att det skulle finnas vetenskapligt belagda skillnader mellan raser och att en del var överlägsna andra. Det fick sin fortsättning i 1800-talets raslära och rasbiologi, som menade att alla kunde indelas i raser med ärftliga egenskaper och att dessa raser kunde rangordnas sinsemellan.

Rasens renhet sågs som ett viktigt samhällsmål. Denna raslära var en del av den då moderna nationalismen. Tyskar och fransmän tävlade om vem som var överlägsen, vilket påstods kunna bevisas genom skallmätningar.

Rasbiologin var en accepterad lära i ungefär 100 år och genomsyrade skolböckernas beskrivning av världens folk.

Sverige hade en viktig roll i rasbiologins utveckling. Världens första rasbiologiska institut grundades i Uppsala 1922 och rasläran bidrog till att rättfärdiga tvångssteriliseringar i Sverige och många andra länder. Rasbiologin gav även nazisternas folkmord på judar och romer ett påstått ”vetenskapligt” stöd.

Arvet från slaveriet skapar nutida problem

Det går en röd tråd från förslavandet av afrikaner till dagens diskriminering av svarta personer. Nutida rasism har till stor del sitt ursprung i de idéer som växte fram under slaveriets dagar. De som försvarade slaveriet hävdade att afrikaner var en särskild ras, lägre än människan. Många av den tidens fördomar lever kvar och speglas i de kopplingar många gör mellan Afrika och svarta och ”primitiva” kulturer.

Afrosvenskar som grupp har svårare än andra grupper att komma in på arbetsmarknaden och delta politiskt samt sämre tillgång till samhällsservice. Studier visar också att afrosvenskar behandlas sämre av rättsväsendet. Begreppet ”afrofobi” har börjat användas för att beskriva den rädsla, misstänksamhet och förakt som finns mot personer med afrikansk bakgrund, liksom homofobi mot homosexuella, islamofobi mot muslimer och andra fördomar mot grupper som romer och samer.

Unga svarta svenskar möter oftare än andra rasism och diskriminering i sin vardag. I skolan, på bussen, i affären, på gatan och på arbetsplatser utsätts man för allt från negativa kommentarer till skällsord och våld. Detta är inte acceptabelt i ett Sverige som säger sig vilja skydda och respektera alla människors lika värde och rättigheter.

Som en reaktion på rasismen har unga afrosvenskar börjat organisera sig och ställa krav på att samhället ska garantera att deras mänskliga rättigheter ska respekteras. Detta är en kamp som egentligen började med de modiga kvinnor och män – svarta som vita – som vågade stå upp mot slaveriet en gång för länge sedan.

 

Text: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige

Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.
 

Läs mer om

Publicerad: 26 oktober 2013
Uppdaterad: 15 november 2016