M

Rom som republik

Bild:

Romerska republikens valspråk: Senatus Populusque Romanus (SPQR). Senaten och det romerska folket. Förkortningen betecknade först den romerska republiken och därefter det romerska riket under de romerska kejsarna.

År 509 f.Kr fördrevs den sista etruskiske kungen. Rom gjordes till republik, en stat där folket väljer sina ledare. Det var de hårdföra romerska bönderna och en del rika stadsbor som hade makten. De kom att kallas patricier, ett ord som är släkt med latinets pater som betyder ”fader”. I folkförsamlingen stiftade patricierna sina lagar och dömde. Där hade de olika rösträtt beroende på hur rika de var. De rikaste hade flest röster, men betalade också mest i skatt och stod i främsta ledet i hären.

Folkförsamlingen valde ämbetsmän

Folkförsamlingen utsåg ämbetsmän – två eller flera av varje slag – för att de skulle övervaka varandra och inte kunna missbruka sin makt. Viktigast var de två konsulerna, som valdes för att under ett år styra landet och leda hären. I tider av stor nöd utsågs en diktator, som fick all makt under sex månader. Vart femte år valdes två censorer, som bestämde hur medborgarna skulle betala skatter och göra krigstjänst. De övervakade också hur medborgarna levde.

Den romerska republiken

Den romerska republiken varade mellan 509 f.Kr - 31 f.Kr. Rom styrdes då av två konsuler, som till sin hjälp hade en rådgivande församling, senaten. År 31 f.Kr inleddes den s.k. kejsartiden då romarriket hädanefter styrdes av enväldiga kejsare.

Senaten hade störst makt

Den som varit hög ämbetsman kom med i senaten, en samling män som skulle vara rådgivare åt konsulerna. Efterhand fick senaten allt större makt, och de förnämsta och rikaste släkterna hade stort inflytande där. Senaten styrde ämbetsmännen och beslutade om skatter och statens utgifter. Den skötte utrikespolitiken och fick börja försvarskrig.

Antalet medlemmar i senaten växte och till sist var de 600. Det var en samling av rika och kunniga män – på krigföring, ekonomi och lagar. Som tecken på sin värdighet bar senatorn en mantel med bred purpurröd kant, guldring och röda skor. Senatorerna bestämde hur riket skulle styras. De kunde se till att folkförsamlingen valde och röstade som senaten ville.

Bild:

Karta som visar romarrikets utbredning under republiken, 45 f.kr. Under republikens tid utvecklades Rom från en stadsstat till ett imperium som kom att täcka över sig stora delar av Medelhavet.

Plebejerna skyddades av folktribuner

Förutom patricierna fanns i Rom också köpmän, hantverkare och arbetare. De ägde ingen jord men var fria medborgare. De kallades plebejer eller plebs. Plebejerna var många gånger fler än patricierna, och de fann sig inte i att de patriciska släkterna ensamma hade makten. För att tvinga patricierna att förhandla med dem, strejkade plebejerna och hotade att lämna staden för att aldrig komma tillbaka.

Plebejerna kämpade envist under några hundra år för att bli jämställda med patricierna, som ändå behöll större delen av makten. Allra viktigast var kanske att plebejerna fick egna ämbetsmän som skulle skydda dem mot övergrepp från de styrande. Det var folktribunerna. De hade vetorätt, de kunde säga veto – ”jag förbjuder” – och därmed stoppa lagar och förslag som kunde skada plebejerna.

Vad betyder orden i dag?

Diktatur kallar vi numera ett styrelsesätt där en person eller en grupp av personer har tagit all makt och förtrycker resten av befolkningen.

Censur innebär att de styrande utser en grupp personer som exempelvis ska granska att filmer inte innehåller alltför råa våldsscener. I diktaturer kan censuren ha som uppgift att hindra tidningar från att kritisera de styrande.

Konsul kallar man i dag en person som i en stad eller ett område fått i uppgift att representera ett annat land. Exempelvis kan den svenska ambassaden i Washington inte sköta alla svenska uppgifter i hela USA. Därför finns det en svensk konsul i flera amerikanska storstäder.
 

Den romerska rätten

Romarna hade många skarpa jurister, som tolkade lagarna. De betonade att man måste skilja mellan lagens bokstav och lagens anda. Lagstiftarnas vilja och avsikter med lagen är det viktiga. Det anser vi också. Romarnas lagar är berömda för sitt klara språk; tvetydigheter är ovanliga.

Romarna var mycket noga med det formella. På Forum ropade en härold ut när klockan var 12. Därefter var det för sent att lämna inlagor till rätten. Om man använde felaktiga ord eller fordrade mer än man hade rätt till förlorades processen.

I domstolar hördes vittnen och bevis lades fram, precis som hos oss. Advokater hjälpte den åtalade. Många politiker började som advokater, t.ex. Caesar.

Under kejsartiden fanns inte längre faderns stränga myndighet över familjen. Hustrun rådde ensam över hemgiften och sitt arv. Hon kunde äga hus, slavar, förmögenhet och driva t.ex. värdshus eller äga hyreshus som Caesars hustru. Många kvinnor hade en egen jurist som hjälp.

Skilsmässorna blev många under kejsartiden. När Messalina gifte sig med Nero var det hennes femte äktenskap. Men så hade hon också det sämsta ryktet i Rom.

Födelsetalen sjönk redan på Augustus tid. Det oroade honom och han införde barnbidrag och extra skatt för ungkarlar. Vid tjugo års ålder borde kvinnan vara gift och ha barn.

Den romerska rätten gjorde skillnad mellan medborgare och andra. En romersk medborgare hade förmåner av olika slag och fick mildare straff. Kejsar Caracalla gav alla rikets invånare medborgarrätt under sin regeringstid (211-217).

Uppgifter och frågor

  1. Vilka romare var patricier och vilka var plebejer?
     
  2. Vilka uppgifter hade (a) konsulerna? b) folktribunerna? (c) censorerna? Hur skilde sig diktatorns makt från konsulernas?
     
  3. Vilka uppgifter hade a) folkförsamlingen?  b) senaten, och vilka personer ingick i den? Hur gick det i maktkampen mellan patricier och plebejer under republikens tid?
     
  4. ”Aldrig mer en kung”, sa romarna. På vilket sätt säkrade man makten åt folket? Var styrelsesättet demokratiskt med lika stor makt för alla?
     
  5. ”Folktribunen betydde mycket för plebejerna.” Förklara meningen.
     
  6. Vilket ord använde folktribunen när han vill stoppa ett beslut i folkförsamlingen?

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare

Publicerad: 13 augusti 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016