Med teorin om gravitationen lyckades Newton förklara hur månen kan hålla sig kvar i sin bana kring jorden och hur planeterna fortsätter att cirkla kring solen utan att fara rätt ut i rymden. Genom balansen mellan centrifugalkraften, som hela tiden strävar efter att slunga iväg de cirklande himlakropparna, och gravitationen som strävar efter att dra dem till jordens respektive solens centrum, blir de kvar i sina banor runt, runt.
Newton sa själv blygsamt att han blott byggde vidare på upptäckter och forskning av Copernicus, Brahe, Kepler och Galilei. Men hans egen insats för vetenskapen innebar en revolution i tänkandet, som öppnade dörren för modern fysik och astronomi.
Kvasarer
På 1960-talet upptäcktes att det finns kvasarer, som består av två sammanflätade galaxer som kommit in i varandras gravitation och som har en oerhört förtätad energi och lyskraft.
Ljusår
Avstånd i rymden brukar räknas i ljusår. Ett ljusår är den sträcka som ljuset hinner färdas på ett år, omkring 9,5 biljoner km eller 9 500 000 000 000 km.
Månar
Månar definieras som himlakroppar i bana runt en planet.
Mörk materia
Mörk materia är det kanske mest spännande fenomenet som konstaterats i universum. Tecken på dess existens har iakttagits sedan 1930-talet men det är först under senare decennier som det har blivit högaktuellt. Bakgrunden är att högst 10 procent av universums massa är möjlig att iaktta med kända metoder och att bl.a. galaxernas hastigheter inte kan förklaras på annat sätt än att det finns en ”osynlig” massa i universum som utgör de resterande 90 procenten och vars gravitation är påtaglig.
Denna massa som finns där utan att vi kan studera den, har man valt att kalla mörk materia.
Det finns olika teorier om vad mörk materia är, och enligt en teori existerar den inte alls. Istället skulle det finnas parallella universum, osynliga för varandra förutom att deras gravitation påverkar varandra.
Nebulosor
Nebulosor är material i universum som nya stjärnor och planeter kan bildas av: ansamlingar av gas och stoft i väldiga moln.
Genom att studera vad som pågår i nebulosor kan man få en uppfattning om hur stjärnor uppstår som förtätningar i dem.
Neutriner
Den mörka materian sänder ut ett ständigt flöde av neutriner, märkliga partiklar som man nu har byggt jätteanläggningar djupt nere i Antarktis is och gruvhål i Nordamerika för att försöka ”fånga” och studera. De är helt opåverkbara av magnetism och flödar obehindrat genom hur tjocka väggar som helst av berg och metall.
Planeter
Planeter är större himlakroppar i egna banor runt en stjärna, t.ex. solen. Planeterna i vårt solsystem är numera åtta sedan Pluto 1996 degraderades till dvärgplanet efter en omröstning i Internationella Astronomisamfundet.
År 2008 fick Pluto en liten tröst: termen plutoider ersatte beteckningen dvärgplaneter. En plutoid är en himlakropp i en bana runt solen bortom Neptunus. Den måste vara nästintill
sfärisk och får inte ha andra mindre objekt i sin bana.
Hittills känner man bara till en enda plutoid förutom Pluto, Eris, som upptäcktes år 2005. Den är större än Pluto, som i sin tur är mindre än jordens måne.
Planetsystem
Vårt planetsystem består av solen, planeterna med sina månar, plutoiderna (dvärgplaneterna), asteroiderna, kometer och meteorer. Alla planeter kretsar i solens rotationsriktning. De har förmodligen uppstått som förtätningar av gas och stoft som blev över när solen bildades för 5 miljarder år sedan.
Pulsarer
Pulsarer är det som blir kvar av mindre stjärnor som ”slocknat”. De har en diameter på kanske bara två mil, och en massa som är enorm: ett par teskedar från en pulsar kan väga mer än alla bilar och bussar i Sverige!
Pulsarer sänder ut regelbundna radiosignaler som man länge fantiserade om var budskap från främmande civilisationer - men tyvärr, tyvärr ... De mystiska radiomeddelandena har en torr, naturvetenskaplig förklaring. När stora stjärnor dör blir de emellertid inte pulsarer utan svarta hål.
Solen
Solen innehåller mer än 99 procent av vårt solsystems samlade massa. Den består till största delen av väte som hålls samman genom gravitationen och som ombildas till helium genom en kärnreaktion. Därvid uppstår solenergin.
Solens bränsle beräknas räcka i ca 5 miljarder år till, därefter kommer den att svälla till en röd jättestjärna. Efter miljarder år kommer den att dras samman till en vit dvärgstjärna, som ytterligare miljarder år senare kallnar till en svart stjärna ...
Stjärnor
Vår sol är en stjärna i galaxen Vintergatan. Den stjärna i Vintergatan som befinner sig allra ”närmast” oss (förutom solen) är Alfa Centauri som kan ses på södra stjärnhimlen, alltså inte från Sverige. (Egentligen handlar det om tre stjärnor som roterar runt varandra.) Alfa Centauri ligger 4,2 ljusår från jorden. Det kanske inte låter så mycket, men det är omkring 40 biljoner km!
Svarta hål
Svarta hål är ett begrepp som myntades 1968. Det är himlakroppar som har en så stor massa att inte ens ljuset kan slita sig ur deras extrema gravitation. Det är svårt att bevisa deras existens eftersom de inte kan iakttas, men man tror sig ha iakttagit svarta hål indirekt i form av intensifierad röntgenstrålning när gasmoln och andra himlakroppar sugs in i dem.
De största svarta hålen i centrum av en galax kan troligen ha en massa som är miljoner eller miljarder gånger så stor som solens. De kan ha uppstått genom supernovaexplosioner. (Supernovor bildas när stjärnor exploderar.)
Universums karaktär
Universums karaktär var länge omdiskuterad. Det är anmärkningsvärt att det ännu på 1600-talet kunde vara belagt med dödsstraff att hävda att solen, inte jorden, var i centrum för solsystemet. Men kunskaperna ökade därefter snabbt, särskilt under 1900-talet.
Hubble kunde år 1929 slå fast att universum expanderar, något som till och med Einstein tidigare hade förnekat. Insikten om expansionen ledde i sin tur till teorin om Big Bang.
LÄS MER: Lätta fakta om universum
