M

USA:s inträde i andra världskriget

Washington den 20 januari 1941. Omkring en miljon människor befinner sig vid Capitolium och längs Pennsylvania Avenue. Franklin Roosevelt ska för tredje gången avlägga eden såsom USA:s president. Därmed har USA brutit en tradition lika gammal som landet självt. Roosevelt har som den första presidenten någonsin i USA:s historia blivit omvald för tredje gången, på grund av det mycket allvarliga världsläget.
Bild:

Franklin Roosevelt skriver under krigsförklaringen mot Tyskland.

Franklin Roosevelt - demokratins ödesstund

USA höll på att bli alltmer involverad i den stora världsomfattande kampen mellan demokrati och nazism. Det verkade endast vara en tidsfråga innan amerikanerna skulle komma med i denna oerhörda kraftmätningen som verkade vara så avgörande för mänsklighetens framtida öde. Roosevelts ord gick ut i hela världen: "De finns som tror, att demokratin som regeringssystem och som sinnesstämning är begränsad eller beroende av ett artificiellt och konstlat öde, att av något oförklarligt skäl slaveri och tyranni blivit framtidens svallande våg och att friheten är ett fallande tidvatten. Men vi amerikaner vet, att detta inte är rätt. Demokratin är inte död. Ansikte mot ansikte med de största faror, som någonsin mötts, är det vår höga uppgift att skydda och för all tid bevara demokratins okränkbarhet."

Ute i Europa pågick den stora kampen och utgången var oviss. Men säkert är att utan Roosevelts försök att rycka upp det amerikanska folket till handling hade demokratin i Europa snart gått sin undergång till mötes. Liksom Winston Churchill varnade Roosevelt tidigt för den nazistiska faran. Och hade det bara berott på Roosevelt hade USA redan varit involverade på Storbritanniens sida i kriget mot Nazityskland.

Relevanta begrepp

Isolationism innebär som handelsterm att ett land tillämpar tullar mot omvärlden. Det kan också betyda att ett land är inåtvänt i andra utrikesfrågor och till exempel håller sig neutralt i konflikter mellan andra länder. Detta kan exemplifieras med USA:s inställning till Europas problem fram till landets inträde i första världskriget samt därefter under mellankrigstiden fram till attacken på Pearl Harbor 1941.

Atlantdeklarationen utfärdades den 14 augusti 1941 av den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt och den brittiske premiärministern Winston Churchill. Denna deklaration betonade politiska fri- och rättigheter och internationellt samarbete. Den kom att få betydelse för utformningen av FN:s stadga. Deklarationen var demokratiernas svar på nazisternas försök att skapa en ny världsordning.

Isolationismen

Men i USA var isolationismen ännu helt förhärskande. De flesta amerikaner önskade inget närmare samarbete med Europa. Många amerikaner hade en känsla av att de blivit lurade in i första världskriget. Om européerna nödvändigtvis ville föra sina ändlösa krig och förgöra varandra, kunde de slåss inom Europas gränser.

Nazisternas maktövertagande tvingade amerikanerna att tänka om. Men isolationismen var ännu stark. Framträdande isolationister var senatorn Burton K. Wheeler från Montana, senatorn Getald P. Nye från North Dakota, bröderna LaFolette från Wisconsin. Bland isolationisterna fanns också nationalhjälten Charles A. Lindbergh. (Han hade 1927 flugit över Atlanten i en enmotorig flygmaskin.)

Den mäktiga Hearstpressen propagerade våldsamt mot varje amerikansk inblandning i Europas affärer. Radioprästen Coughlin, uppmanade sina lyssnare att ta avstånd från varje åtgärd som skulle blanda in Amerika i det europeiska kriget. Han hade massor av ivriga åhörare som entusiastiskt tog till sig hans budskap. En senator från Minnestota utropade: "Åt helvete med Europa!" Hearstpressen publicerade bilder av de senatorer som röstat mot åtgärder som kunde dra in USA i kriget och hyllade dem som hjältar.

Bild:

Roosevelt och Churchill ombord på slagskeppet Prince of Wales i samband med undertecknandet av Atlantdeklarationen den14 augusti 1941.

Men Roosevelt arbetade målmedvetet på att bryta isolationismen i USA. Hans förmåga att påverka den allmänna opinionen saknade motstycke. Han förklarade att det rådande skräckväldet och det internationella föraktet för rätten hade nått den punkt, där själva grundvalen för civilisationen var allvarligt hotad. Det var ord som väckte isolationisternas förbittring. Ville presidenten leda landet i ett nytt krig?

De antinazistiska stämningarna i USA växte dock när de stora judeförföljelserna sattes igång i Tyskland. Indignationen häröver blev våldsam. Roosevelt fortsatte sin kamp mot isolationismen. "Vi är det största och mäktigaste av de demokratiska folken i världen och många demokratiska länder väntar att vi skall ta ledningen för världen."

Men ännu var USA icke krigförande. Landet fick endast gå i krig om det utsattes för ett angrepp. Termen angrepp var emellertid ett tänjbart begrepp som Roosevelt kunde utnyttja. Som reporten Anne O'Hare McCormick framhöll efter ett samtal med Roosevelt. Termen "angrepp" kunde lätt utsträckas till att omfatta varje åtgärd riktad mot USA:s intressen.

Roosevelt sa att "en del människor tycks tro att vi inte är utsatta för angrepp förrän bomberna verkligen faller över New York eller San Francisco. Men de tar inte i beaktande det öde som drabbat de länder som utsatts för nazisternas våldtäkt. Anfallet på Tjeckoslovakien började med ockupationen av Österrike. Anfallet på Norge började med ockupationen av Danmark."

Hjälpen till det kämpande Storbritannien

Roosevelt-administrationen slöt i september 1940 ett avtal med Storbritannien om att förse landet med krigsförnödenheter. I gengäld fick USA tillgång till sjö- och flygbaser i Newfoundland, Bermuda, Bahamaöarna och Jamaica. (Dessa områden tillhörde det brittiska kolonialväldet). Isolationisterna rasade. Senatorn Burton Wheeler från Montana menade att stödet till Storbritannien skulle "lägga var fjärde amerikansk pojke i graven". Isolationistiska mödrar låg på knä och bad framför Vita huset. Men den allmänna opinionen stödde Roosevelt.

I augusti 1941 möttes Roosevelt och Churchill ombord på det brittiska slagskeppet Prince of Wales och den amerikanska kryssaren Augusta. Den brittiske premiärminister och den amerikanske presidenten utfärdade den berömda Atlantdeklarationen: de förklarade däri bland annat att alla folk borde få välja den form av regering, under vilken de önskade leva.

Bild:

Brinnande amerikanska slagskepp under anfallet mot Pearl Harbor.

Pearl Harbor

Det japanska kejsardömet hade ingått avtal med Nazityskland. USA samarbetade med Storbritannien i Stilla havet. Spänningen mellan Japan och USA ökade. Den 3 december 1941 hade kodmeddelandet "Östliga vindar, regn" utgått. Mötesplatsen var 2350 kilometer nordväst om Pearl Harbor. Order gavs att anfalla Pearl Harbor.

Kockan var 8.10 på Hawaii söndagen den 7 december 1941. En ung pojke cyklade från Honolulu till den stora flottbasen Peal Harbor. När han cyklade fram på vägen föll de första bomberna.

Roosvelt höll tal till amerikanerna: "I går, den 7 december 1941 - ett datum vilket vi kommer att minnas med avsky - blev USA utsatt för ett överraskande och planlagt angrepp av det japanska imperiets flott- och flygstyrkor. USA levde i fred med denna nation och var på Japans begäran med i förhandlingar med dess regering och dess kejsare."

Den tyska krigsförklaringen följde därpå. Det första offret för anfallet på Pearl Harbor var den amerikanska isolationismen. De stora demokratierna kunde nu förena sina krafter i kampen och besegrandet av Hitlertyskland.

Den amerikanske krigsministern Stimsom skrev i sin dagbok: "Jag känner lättnad över att krisen hade utvecklat sig så att vårt folk kommer att stå enade."

En del historiker menade att Rooseveltadministrationen hade manövrerat "för att få japanerna skulle skjuta första skottet". Enligt dessa historiker arbetade Roosevelt på att japanerna skulle begå ett misstag. I vilket fall som helst innebar det amerikanska krigsinträdet att de allierade lättare kunde befria världen från det nazistiska Tyskland, det fascistiska Italien och det militaristiska Japan.

 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Publicerad: 07 oktober 2016
Uppdaterad: 16 oktober 2016