Dalupproret 1743, eller stora daldansen som det ibland kallas, var en revolt av 4 500 bönder och soldater som i protest mot krig och dyrtid (nödår) tågade till Stockholm. Bakgrunden var de ekonomiska följder som kriget mot Ryssland (hattarnas ryska krig) fick, särskilt i Dalarna, samt förbittring över utskrivningar och förluster vid fronten. Dalkarlarna krävde att de ansvariga generalerna skulle straffas och kronprins Fredrik av Danmark utses till tronföljare.
En budkavle (en slags viktig kallelse) kallade samman folket den 8 juni i Falun. Bruksbokhållaren Gustaf Schedin och bonderiksdagsmannen Skinnar Per Andersson utsågs till ledare och major W.G. Wrangel till militär rådgivare. I god ordning marscherade folkhären till Stockholm, beväpnad med musköter, spjut och spikklubbor.
Landshövdingen tvingades med i tåget och fick ordna med mat och dryck. Den 20 juni slog deltagarna läger på nuvarande Gustav Adolfs torg i Stockholm. Efter några dagars förvirring nåddes statsledningen av nyheten om uppgörelsen med Ryssland. Stärkt av detta mobiliserade statsledningen trupperna. Västmanlands regemente, med många släktingar till de upproriska i sina led, vägrade att ingripa men efter skott från folkmassan avlossades kanoner, varvid ca 50 personer dog omedelbart. Sex av upprorsmännen avrättades och många dog i fängelse eller på sjukhus. Den totala dödssiffran blev 140 personer.
LÄS MER: Hattarnas ryska krig
LÄS MER: Frihetstidens Sverige
