Den franske författaren och filosofen Jean-Paul Sartre (1905-1980) är för evigt förknippad med existentialismen. Med existens menade inte Sartre detsamma som att finnas till. Djur finns till, men de behöver inte bekymra sig om det. Människan är den enda varelsen som är medveten om sin existens menade Sartre. Fysiska ting är bara "i sig". Människan är så mycket mer. Hon är "för sig". Därför måste hon skapa sig själv.
Människan själv ansvarar för sina handlingar, är en av Sartres viktigaste grundsatser. Människan är "dömd till frihet". Hennes viljefrihet ger henne valmöjligheter i olika situationer.
Som berättare är Sartre kanske mest känd för romanerna Äcklet (1938) där huvudpersonen våndas över tillvarons absurditet, och novellsamlingen Muren (1939). Mest uppmärksammade av Sartres litterära verk är emellertid hans dramer. Flugorna (1943) bygger på en antik tragedi, men dess handling tecknas mot bakgrund av tyskarnas ockupation av Frankrike under andra världskriget (Sartre var för övrigt aktiv motståndsman). I Stängda dörrar (1944) söker tre personer förgäves sin existentiella identitet.
Sartre trodde inte på Gud. Däremot trodde han på Marx. Under 1950-talet blev han inspirerad av marxismen som teori, och upproret som handling. Sartre utvecklade under 60-talet en stark politisk aktivism.
1964 tilldelades han Nobelpriset i litteratur, men avböjde eftersom han ansåg att priset skulle påverka hans frihet.
Sartre kom att framstå som en av 1900-talets viktigaste filosofer. Hans mästerskap bestod i att beskriva den ensamma människan, utlämnad åt friheten och kravet att välja väg och handling.
LÄS MER: Existentialism
Litteratur:
James Park, Icons a An A-Z guide to the people who shaped our time, Macmillan Publishing Company, 1992
Annie Cohen-Solal, Jean-paul Sartre - A Life, The New Press, 2005
Nationalencyklopedin, "Jean-Paul Sartre"
FÖRFATTARE
Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.
