Ingeborg (1301-ca 1360), hertiginna av Sverige. Ingeborg var dotter till Håkon V av Norge och trolovades redan vid ett års ålder med Erik Magnusson, hertig av Sverige. Bröllopet firades när hon var 11 år, och hon blev änka när hon var 17. Hon hade då hunnit bli mor till Magnus Eriksson. Ingeborg kom därigenom att bli en centralfigur i den union som slöts mellan Sverige och Norge sommaren 1319, när sonen Magnus blev kung i båda länderna.
Hon fick plats i sonens svenska förmyndarregering och tilldelades Axvalls slott och Västergötlands län som underhållsområde. Samtidigt hade hon efter sin man Erik Magnusson ärvt de danska länen norra Halland och Varberg. Därtill innehade hennes gunstling (skyddsling, älskling) och - från 1327 - make, den danske adelsmannen Knut Porse, södra Halland.
Själv uppehöll sig Ingeborg gärna på Bohus fästning. Hennes och Knut Porses besittningar i gränsområdet mellan de tre skandinaviska rikena bildade alltså tillsammans ett sammanhängande territorium, en fortsättning på det politiska projekt som hennes förste man drivit och som det var naturligt att försöka utvidga ytterligare.
Ar 1322 försökte Knut Porse erövra Skåne från Danmark, men detta skrämde det svenska rådet som avtvingade hertiginnan ett löfte om att avstå från en egen utrikespolitik. Under de följande åren löste rådet också i rask takt in hennes svenska underhållslän. När Knut Porse dog 1330 ärvde Ingeborg dock dennes förläningar i Danmark, och dessa kom senare att ärvas vidare av Magnus Eriksson vilket skulle komma att komplicera de svensk-danska relationerna långt fram i tiden.
LÄS MER: Erik Magnusson
LÄS MER: Magnus Eriksson
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
