George Harrison tar plats
Ombord på bussen till skolan pratade Paul varje morgon med den ett år yngre George Harrison (1943-2001). Efter en tid berättade George för honom att han var duktig på att spela gitarr, varefter Paul bestämde sig för att han skulle få träffa de övriga bandmedlemmarna. Paul fick övertala John både länge och väl och han ändrade sig först när George spelat upp en låt för dem. ”Det var som fan!” sa John efteråt, och så var saken klar. Bandet bestod då av de fem medlemmarna: John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Pete Shotton samt Ivan Vaughan. De två sistnämnda var klasskompisar till John respektive Paul, men vid tiden för Beatles första resa till Hamburg hade de lämnat gruppen och ersatts av Pete Best som trummis och Stu Sutcliffe som basist.
The Quarry Men blev The Beatles
Namnet The Beatles tog gruppen inte permanent förrän hösten 1960. Under det första halvåret 1960 bytte man namn ett antal gånger. Först från The Quarry Men till The Silver Beats, sedan till The Silver Beetles, och därefter ännu ett namnbyte till The Silver Beatles för att slutligen anta namnet The Beatles. Det var Stu Sutcliffe och John Lennon som kom med idén till namnet Beatles. Stu Sutcliffe, som var en mycket begåvad konstnär, valde att stanna kvar i Tyskland när de övriga beatlarna reste hem efter en av sina vändor dit. Sutcliffe dog endast 22 år gammal i en hjärnblödning. Han hade då precis blivit antagen vid stadens konstakademi.
Beatles i Hamburg
Beatles reste till Hamburg i fem omgångar med början den 17 augusti 1960. Där spelade gruppen på fyra olika klubbar - Indra, Kaiserkeller, Top Ten och All Star - samtliga belägna i den beryktade stadsdelen Reeperbahn. Totalt hann man med att göra lite mer än 800 scentimmar i en atmosfär fylld av alkohol och prostitution. Slagsmål med publiken var också ofta förekommande. Under en av spelningarna i Hamburg lärde beatlarna känna en trummis i ett annat Liverpoolband, Richard Starkey (f. 1940), mer känd under artistnamnet Ringo Starr. Mellan vändorna till Hamburg spelade Beatles 503 gånger på den numera klassiska klubben The Cavern i Liverpool.
Skivkontrakt i London
Efter en av sina spelningar på The Cavern träffade beatlarna en man vid namn Brian Epstein. Han ägde en skivaffär i Liverpool och erbjöd sig att bli deras manager. Bandmedlemmarna tackade ja till erbjudandet, och det var tur, för Brian Epstein skulle de ha stor nytta av. Som ägare till en skivaffär hade Epstein goda kontakter inom musikbranschen. En av dessa kontakter var skivbolaget Decca Records i London, som han kontaktade och ordnade en provspelning hos. Beatles fick dock inget skivkontrakt med Decca. Chefen för bolaget ansåg nämligen att gitarrgrupper var ute, en åsikt som han bittert skulle komma att ångra. Men Brian Epstein gav sig inte så lätt utan lät spela upp Decca-inspelningarna för George Martin på EMI Records. Martin blev inte direkt imponerad över materialet men han gav Beatles en chans att visa vad de verkligen gick för, och arrangerade därför en provspelning. Spelningen som hölls den 6 juni 1962 gick inte heller så lysande, men den gav i alla fall bandet ett skivkontrakt. Martin ansåg dessutom att Pete Best inte höll måttet som trummis, och bad därför Brian Epstein att se sig om efter en ersättare. Det var så Ringo Starr kom in i bilden. John, Paul och George hade nämligen inte kunnat glömma honom sedan tiden i Hamburg.
Beatles erövrar Amerika
Efter att Beatles första LP-skiva Please, Please Me getts ut i början av 1963, växte bandets popularitet allt mer. Med sitt första album fick de också sin första listetta. Följande år (1964) hade de även kommit etta på den amerikanska topplistan med I Want To Hold Your Hand, She Loves You och Can´t Buy Me Love. I USA var uppslutningen av fansen enorm. När The Beatles gästade det populära TV-programmet Ed Sullivan Show blev tittarsiffrorna astronomiska. Närmare 73 miljoner amerikaner satt framför TV:n enbart för att se och höra Beatles.
A Hard Days Night
En dag 1964 frågade filmregissören Richard Lester de fyra grabbarna om de inte också ville göra en film om sig själva och sitt hårda turnéliv. Beatlarna gick med på detta och filmen började spelas in. Titeln till filmen fanns då ännu inte, inte förrän John Lennon fick en snilleblixt och skrev låten A Hard Days Night - en given succé, och så också filmen. Filmtiteln gav också namn till Beatles tredje album, som för övrigt var gruppens första med helt egenskrivet material. Året därefter spelade Beatles in sin andra film Help!. I juni 1965 meddelade drottningen att de skulle tilldelas den brittiska imperieorden.
Den sista turnén
Beatles kom att göra flera USA-turnéer under sin karriär. Det var under deras sista USA-turné som John Lennon i juli 1966 gjorde det ödesdigra misstaget att vid en presskonferens säga att Beatles var mer populära än Jesus. Resultatet blev att hundratusentals Beatlesskivor brändes och förstördes av troende amerikaner. Efter att John Lennon gått ut i media och bett om ursäkt för sitt klumpiga uttalande, dröjde det dock inte särskilt länge förrän allt var glömt. I augusti 1966 gjorde gruppen sin sista konsert i Candlestick-park, San Francisco, inför en publik på 70 000. Beatlesmedlemmarnas kommentarer till varför de slutade turnera byggde på deras föreställning om att eftersom de inte kunde höra sig själva, så kunde de inte heller utvecklas och nyskapa.
En milstolpe i musikhistorien
Nyskapa skulle de göra genom att i slutet av 1966 gå in i studion och påbörja inspelningarna av sin kommande skiva Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club Band. Skivan som släpptes följande år, räknas som en milstolpe i musikhistorien, och för första gången någonsin kunde man läsa låtarnas texter på baksidan av skivomslaget. Vid tiden för Sgt. Pepper experimenterade gruppen våldsamt med drogen LSD. Den mest återhållsamme av dem var Paul, och det var han som såg till så att någonting blev gjort. John Lennon skrev Lucy in the Sky with Diamonds och hans utsvävningar visade inga gränser. En dag lät han måla om sin Rolls Royce i psykedeliska färger, ett tilltag som fick talesmannen för Rolls Royce att gå i taket!
Början till slutet
Efter att Beatles firat triumfen med Sgt. Pepper började motgångarna komma. I ett försök att finna meningen med sina enorma framgångar begav sig John, Paul, George och Ringo i augusti 1967 till Bangor i Wales för att lyssna på den indiske yogamästaren Maharishin Yogi. Väl där fick de det hemska budskapet att deras manager Brian Epstein begått självmord genom en överdos tabletter. Bara en kort tid därefter beslutade Beatles sig för att spela in ännu en film, fast denna gång en TV-film. Magical Mystery Tour var namnet på denna mycket märkliga film utan handling. Låtarna från filmen släpptes på en dubbel-EP med samma namn (LP i USA). Idén till konceptet hade Paul McCartney fått genom en resebyrå som anordnade bussresor från London till Blackpool. Resan gick ut på att bli så full som det bara var möjligt, så att själva resan blev ett minne blott. Både filmen och skivan sågades av kritikerna, som menade att den hörde hemma på ett dårhus.
Beatles åker till Indien
Året efter Brian Epsteins död, 1968, startade Beatles ett eget bolag som de döpte till Apple, med ett grönt äpple som symbol. Meningen med bolaget var att helt okända musiker skulle få en hjälpande hand. Beatlesmedlemmarna var emellertid musiker och inga affärsmän, varför Apple gick med stora ekonomiska förluster. Intressant att notera är dock att bolaget existerar än idag. Gruppen tog några månader ledigt från musiken och flög till Indien för att meditera med Maharishin Yogi. I Indien skrev de låtar som Blackbird och O Bla Di O Bla Da som samma år gavs ut på dubbel-LP:n The Beatles, även kallad The White Album. Väl hemma skrev Paul McCartney låten Hey Jude, som spelades in på tre timmar och släpptes som singel med låten Revolution som b-sida.
John och Yoko
I slutet av 1968 tog John Lennon ut skilsmässa från sin fru Cynthia som han hade en son med, för att följande år gifta om sig med den japanska konstnärinnan Yoko Ono som han träffat två år tidigare. John och Yoko skulle leva ett synnerligen märkligt liv tillsammans. Vart än John gick, gick också Yoko. Hennes ständiga närvaro i studion uppfattades av de övriga Beatlesmedlemmarna som mycket påfrestande. Detta var också en av anledningarna till varför gruppen splittrades. En annan anledning var att bandmedlemmarna inte kunde komma överens om vem som skulle bli deras nya manager samt att deras bolag Apple gick med stor ekonomisk förlust.
Beatles sista skiva
I januari 1969 gjorde Beatles sitt sista framträdande tillsammans, på taket till Apples kontor på Savile Row i London. Framträdandet som var en del i en kommande film, stoppades av polisen som fått in klagomål från arga grannar i området. Medverkade gjorde också organisten Billy Preston. Paul McCartney skrev låten Let It Be som även fick ge namn till gruppens sista album. Skivan släpptes 1970 som deras sista, men den spelades in i januari 1969 före deras egentligen sista skiva, Abbey Road, som släpptes i september 1969. Abbey Road är gatunamnet i London som för alltid kommer att förknippas med Beatles. Här låg nämligen, och ligger fortfarande, EMI:s studio där gruppen spelade in flertalet av sina skivor. På det numera klassiska skivkonvolutet ser man Beatlesmedlemmarna gå över övergångsstället på Abbey Road. I april 1970 upplöstes The Beatles. Bara tio år efter splittringen, den 8 december 1980, blev John Lennon skjuten till döds utanför sitt hem i New York, dit han och Yoko flyttat. George Harrison dog i cancer 2001.
Litteratur:
Hunter Davis, The Beatles Book, Ebury press, 2019
Ian MacDonald, En revolution i huvudet. The Beatles inspelningar och 60-talet, Bo Ejeby Förlag, 2017
Mark Lewisohn, The Beatles - All these years ago, Little, Brown & Company, 2013
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
