L

Homo sapiens

Homo sapiens - den moderna människan - uppkom för omkring 200 000 år sedan i Afrika. När de första moderna människorna lämnade Afrika för cirka 70 000 år sedan, vandrade de mot nya och okända kontinenter och spred sig med tiden över hela världen.
Bild:

Rekonstruktion av en av våra förfäder för ca 30 000 år sedan.

Vi kommer från Afrika

De hittills äldsta kända fynden av Homo sapiens presenterades i tidningen Nature i juni 2003. Paleontologen Tim White vid Berkeleyuniversitet i Kalifornien ledde utgrävningar i Etiopien och fann tre kranier (skallar) som bedöms vara 160 000 år gamla. Dateringen är mycket säker eftersom fynden gjorts mellan lager av två vulkaniska bergarter. De tidigare äldsta fynden av den moderna människan är cirka 120 000 år gamla. Fynd av Homo sapiens förekommer ytterst sällan i fossila lager äldre än 100 000 år.

Kranierna från Etiopien kommer från två vuxna och ett barn, långa och kraftiga människor. Dessa hjärnskålar är stora och väl utvecklade. Men bakskallarna visar spår av tidigare människarters skallform. På samma plats fann forskarna fragment av ytterligare sju människor.

Nära kranierna låg fossiler av buffel, flodhäst och antilop. Dessutom ingick jaktvapen och verktyg i fynden, bland annat stora handyxor. Forskarna har hittat rester av fler än 600 redskap.

Sedan dessa människor dött har deras kranier polerats och vävnad tagits bort. Märken av knivar på skallarna kan tyda på något slags begravningsrit.

De här fynden stöder teorierna om att den moderna människan kommit från Afrika och att arten homo sapiens kan vara cirka 200 000 år gammal.

Homo sapiens sprider sig över världen

En grupp människor tog sig från Afrika över Bab-el-Mandebsundet till Arabiska halvön och därmed till Asien. Denna och senare övergångar över vatten underlättades av att stora inlandsisar på norra halvklotet band enorma mängder havsvatten. Därigenom omvandlades  stora havsbottnar till landyta för ca 70 000 år sedan. Breda havssund blev mycket smalare. Bab-el-Mandeb är nu 30 km brett, men var då bara 10-11 km. Sahara var vid denna tid mycket torr och bred – oframkomlig.

Bild:

Karta som visar hur homo sapiens har spridits från Afrika till resten av världen. Siffrorna som anges på kartan är grovt tilltagna och anger på ett ungefär när den moderna människan (homo sapiens) nådde de olika delarna av världen. Det finns många olika teorier som berättar om när detta hände. Siffrorna på bilden kan därför visa något olika än de siffror som anges i texten (red. anm.).

Utvandrarna sökte sig längs Arabiska halvöns sydkust och fick sötvatten ur de många sötvattenskällor som mynnade i vattenbrynet. De kom till Persiska viken, till ett område vars äldsta namn var Eden – Paradiset. Ett härligt område! De fortsatte över Omansundet och Indiska halvöns kust. En del av gruppen gick norrut och befolkade Asien, en annan grupp gick söderut längs Malackahalvön och nådde för ca 65 000 år sedan Australien. Här finns kvarlevande folkgrupper som utseendemässigt och med hjälp av DNA-analys kan konstateras vara släkt med de afrikanska utvandrarna. Kanske var det på flottar av jättebambu som de paddlade över till Arnhems land. De blev aboriginerna, som har en gammal myt om en skapelsemoder som kommit över havet.

En tredje grupp tog sig från Persiska viken norrut och därefter västerut till Europa, där de kom att leva samtidigt med neandertalarna.

Om man resonerar vetenskapligt och biologiskt, finns det inga skilda raser. Skillnader i exempelvis hudfärg och ögonform uppstår som en naturlig anpassning till klimat och solljus. Det var samma utvandrare från Afrika som tog sig genom Asien och befolkade exempelvis Kina och Sibirien. En del av dem fortsatte över Berings sund – då en landbrygga – och färdades söderut genom både Nord- och Sydamerika. Men då hade det gått mer än 50 000 år sedan deras förfäder lämnat Afrika.

Grottmålningar och ristade ben

I Chauvet-grottan i södra Frankrike upptäcktes i början av 1990-talet fler än 200 ristade eller målade djurfigurer: ullhåriga noshörningar, mammutar, grottlejon och hästar i svart och vitt. Flera av målningarna är bortåt 30 000 år gamla! Djuren är mycket skickligt målade.

Man tror att målningarna bland annat skulle påverka någon form av gudar eller andar och på sätt ge bättre jaktlycka. Många av målningarna har man hittat i grottor som är svåra att ta sig fram i. Dit bar troligen konstnärerna med sig leror som de hade färgat röda, gula och bruna. Sedan bredde de med hjälp av fingrarna ut leran på klippväggen eller i taket. Svarta linjer drog de med träkol och för att kunna se i mörkret använde de facklor.

Man har också hittat avtryck av händer, ibland med stympade fingrar. Barn har också varit inne i grottorna. I leran syns avtryck av små händer och fötter.

Vid grävningar i en grotta i Kapprovinsen i Sydafrika fann forskare år 2000 flera redskap gjorda i ben. Bland fynden fanns pilspetsar. De är lika snyggt formade och lika fina som betydligt yngre redskap hittade i Europa. I samma grotta hittade man också en 77 000 år gammal sten. Den var prydd med korsvisa inristningar. Stenen har smyckat av en konstnär som arbetat genomtänkt och med stor skicklighet. Inristningarna har troligtvis betytt något speciellt. Men vad, det kommer vi kanske aldrig att få veta.

Uppgifter och frågor

  1. Vad är det för tidsbestämning beträffande Homo sapiens som Tim White gjort?
     
  2. Whites fynd av kranier från Homo sapiens klargör också var på klotet vi har vårt ursprung. Vilken världsdel?
     
  3. Följ i en kartbok de spridningsvägar för den moderna människan som texten berättar om. Eller: Rita på en blindkarta in Homo sapiens spridningsvägar.
     
  4. Hur ser moderna vetenskapare på äldre teorier kring olika människoraser?
     
  5. Våra förfäders intresse för bildkonsten vaknade tidigt. Hur tidigt? Var gjordes fynden?
     
  6. Vad tror du själv om orsakerna bakom grottmålningarna?

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare

Publicerad: 24 juli 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016