L

Neandertalarna

I Europa och västra Asien levde en art av den upprättgående människan kvar länge. Vi kallar dessa människor neandertalare efter orten Neanderthal i Tyskland, där de första fynden av dem gjordes. De måste ha varit de starkaste människor som någonsin funnits. Det syns på det stabila skelettet och musklernas kraftiga fästen.
Bild:

Neandertalarnas liv var kort; få av dem blev fyrtio år gamla.

De var 160–165 cm långa, men bör ändå ha vägt omkring 100 kilo. Därför kunde de överleva i det kalla klimatet söder om inlandsisen, även om det i långa tider var ont om mat.

Jägare och nomader

Trots den kraftiga kroppen råkade neandertalarna ofta ut för benbrott, brutna fingrar och andra skador på skelettet. Forskarna tror att det berodde på deras jaktmetoder. De hade inte pilbågar men träskaftade spjut med vassa stenspetsar att stöta mot jaktbytet. Med dem störtade de sig modigt i närkamp med bjässar som bisonoxen, jättehjorten, mammuten och den ullhåriga noshörningen. Bytet bar de hem på sina breda axlar. Med vassa stenknivar flådde de djuren. Skinnen blev kläder i kylan. Köttet blev viktigaste födan.

Grottan var ingen fast bostad för dessa jägare. De levde som nomader; när villebråden flyttade sig följde neandertalarna efter. Ibland byggde de skydd mot regn och vindar av grenar och ris. Då använde de vassa handyxor av sten och hammare av ben eller trä. De kunde göra upp eld för att värma sig och kanske också halstra köttet (på pinnar).

Neandertalarna begravde sina döda

Neandertalarnas hjärna var större än vår. Därför bör de ha kunnat tala. Men deras mun såg annorlunda ut än vår och därför kan det ha varit svårt för dem att bilda vissa vokaler.

I neandertalarnas gravar har forskare funnit flera skelett efter invalider. Dessa har levt i många år så hjälplösa att de måste ha vårdats av andra. Kanske trodde man på ett liv efter döden. I en del gravar har forskarna funnit rester av blommor och verktyg.

Neandertalarna lade inte upp förråd av föda. De tycks inte ha använt båtar eller flottar. Inte heller fisknät eller fiskkrokar. Inte nål och tråd, inga sydda kläder. Vi vet inte om de använde skor och värmande mössor. Det finns inga fynd som visar på byteshandel över längre avstånd. Man levde i små grupper – föräldrar, barn – kanske syskon och kusiner.

En del av våra förfäder är neandertalare

Neandertalarna försvann snabbt och nästan spårlöst för cirka 30 000 år sedan. Mindre grupper trängdes bort till svårtillgängliga trakter där det var dåligt med mat, vilket gjorde att de dog ut. Samtidigt dök det upp en ny typ av människa. Forskarna har inte hittat några spår av strid mellan dem och neandertalarna. Inte heller på samarbete. Däremot vet vi att de båda arterna under en kortare period födde barn tillsammans. En del av våra förfäder var neandertalare.

Enligt de allra senaste forskningsrönen (2014) ska neandertalarna ha varit långt färre än vad vi tidigare trott. Flertalet av dem dog ut för ca 50 000 år sedan. Bara mindre grupper levde kvar ytterligare ca 10 000 år i Väst- och Centraleuropa. Försvinnandet kan ha berott på att neandertalarna var mer känsliga för klimatförändringar än vad vi tidigare trott.

Det finns skillnader gentemot Homo sapiens. Neandertalarna lämnade ingen konst efter sig, även om de sminkade sig med jordfärger. De levde på samma sätt under årtusende efter årtusende. Våra förfäder (Cro Magnon) däremot bytte tankar och idéer med varandra, utvecklade sin teknik och sitt levnadssätt – och förökade sig mycket snabbare. Kanske var det denna hårda konkurrens som bidrog till neandertalarnas gåtfulla försvinnande. Eller var det en klimatförändring som minskade tillgången på jaktbyte?

Borta är numera den mer än hundraåriga åsikten att neandertalarna var missbildade individer av får egen art. Att de var ”tjockskalliga” och dumma, brutala och illasinnade, håriga vildar, stenåldersgrobianer som smög fram med hukande gång och klubba i handen. Att de var kannibaler. Den åsikten passade 1930-talets tyska nazister och deras rastänkande – att den svagare gruppen går under medan arierna segrar och lever vidare. De lät stänga museet i Neanderthal.

Neandertalarna blev vuxna tidigt

Fynden visar att neandertalarna levde i grupper på cirka 20 människor. De tog hand om skadade medlemmar, för jakten på mat – nästan bara kött – var farlig. De kunde skickligt behandla sår och brott på armar och ben. De begravde sina döda så att asätande djur inte skulle komma åt dem.

Neandertalarnas liv var kort; få av dem blev fyrtio år gamla. Barndomen var kortare eftersom de unga tidigt måste bidra till gruppens överlevnad. Fynd av barns käkar och tänder visar barnen utvecklades snabbare än hos oss.

Modern genforskning ger förvånande resultat. Neandertalarnas gener finns hos nutidsmänniskor i alla världsdelar även där det aldrig levt några neandertalare. Undantaget är Afrika söder om Sahara. Korsningen mellan neandertalare och Homo sapiens måste ha skett tidigt – kanske i Mellersta östern för 60 000 år sedan. Sedan har neandertalarnas gener förts till Asien, Australien och Amerika av våra vandrande förfäder.

Uppgifter och frågor

  1. Var levde neandertalarna – och när ungefär dog denna art av människa ut?
     
  2. Anteckna ett tiotal nyckelord som beskriver neandertalarnas sätt att leva.
     
  3. På vilket sätt utnyttjade nazisterna neandertalarnas öde?
     
  4. Av dina gener kommer några procent från neandertalarna. Vad drar du för slutsatser av det?


Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår som fördjupningstext i det digitala lärarstödet till Prio Historia.
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9
 

Publicerad: 30 januari 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016