En tidig boplats
På Orust i Bohuslän har en boplats för forntidens fiskare och jägare blivit undersökt. Arkeologerna fann bland annat bitar av en skalle – 10 200 år gammal - ett av de äldsta fynden av människor i Norden.
Dessa tidiga invandrare har levt bl.a. av delfiner, som de jagat in i en grund vik och slaktat. Med flintknivar har de skurit ut filéerna. Kotorna finns kvar och vittnar om detta.
Arkeologerna arbetar som tidigare med sleven, hackan, sållet och måttbandet men även med nya metoder och ökat samarbete. Forskare inom andra vetenskaper bidrar med sina specialkunskaper till att klargöra hur våra förfäder levde och hade det. Flintfynden säger arkeologerna en del. Fröer, pollen och växtrester hjälper botaniker att beskriva växtligheten runt boplatsen. Utifrån framgrävda skalrester och djurben kan zoologerna (de som forskar kring djurriket) skildra djurlivet på land och i vattnet. När klimatforskarna vet detta om växtlighet och djurliv kan de dra slutsatser om den tidens klimat. Kemisterna studerar hur mycket av kolatomen C-13 som finns i skelettfynden och kan sedan berätta om kost och levnadsvanor. Ben- och tandfynd gör att osteologen (skelettforskaren) kan ge upplysningar om längd och vikt, kön och ålder, sjukdomar och skador. Antropologen (forskar kring människan som art) förklarar varför kvinnornas tänder är slitna på ett annat sätt än männens. Jo, de skulle tugga skinnen mjuka och sentrådarna smidiga.
I lerlagren på tre meters djup vid Huseby Klev på Orust har forskarna grävt fram yxor av hjorthorn, fiskekrokar skurna ur ben, ovanligt mycket ben från fisk, valar och sälar men också från många landdjur som kronhjort, rådjur, vildsvin, bäver och olika fågelarter. Till detta kommer massor av nötskal, barkbitar, näver, träpinnar och störar, vildäppelkärnor, ostron- och musselskal samt en hundlort och en bit kåda som kanske använts som tuggummi.
Rikedomen på fynd förklaras av att smältvattnet från isen gjorde att vattenytan steg snabbt. Boplatsen täcktes av lera och sand som avlagrades på botten. Sedan bildades också en skaldjursbank ovanpå, och kalk i marken bidrar till att rester av djur och människor bevaras.
För cirka 7000 år sedan steg landet upp igen över havsytan och boplatsen ligger nu 26 meter över havets nivå.
Kanske var det 15-30 människor som bodde vid Huseby klev. Klimatet var lite varmare än idag. I skogen fanns mest lövträd och hassel samt en del björk. Skelettfynd berättar att medellängden för den tidens människor var 10-15 cm mindre än idag och att de kunde bli 50-60 år gamla. Barnadödligheten var hög. Ond bråd död under jakt eller kamp med andra människor har troligen tagit fler liv än vad sjukdomar gjort. Kvinnorna dog ofta när de skulle föda barn.
Ristade mönster i benbitar berättar om konstnärligt intresse. Bärnstensfynd om känsla för vacker lyster. Barklager i marken talar om golvisolering i hyddorna. Fynden av störar berättar om byggnadssättet. De tycks ha haft en särskild begravningsplats på lite avstånd från sina hyddor.
Stenåldern
Fyndet på Orust visar, att människor kom hit så fort inlandsisen hade smält. De äldsta boplatserna i Skandinavien finns annars i nordligaste Norge. På en isfri kustremsa levde där fiskare och jägare under den senaste istiden – kanske för 20 000 år sedan. Hur länge samerna bott i norra Skandinavien vet vi inte säkert. Troligen invandrade de när inlandsisen smälte, men från öster – det som nu är Ryssland. De levde främst av jakt – på bland annat vildren - och fiske.
Så länge byte fanns, stannade jägarna och fiskarna på sin boplats. Sen sökte de ett nytt fångstområde. Boskapen och framför allt odlingen av säd gjorde människorna mer bofasta. Omkring 2500 år f.Kr. tycks både kor, får, getter och svin ha hållits tama i Sverige. Hundar vaktade boskap på bete. För svinen fanns gott om bokollon.
Klimatet var varmt. Vindruvor mognade och stenålderns bönder odlade vete och korn. Åker fick de genom att röja och svedja skog. Sädeskornen krattades ner i den askblandade jorden. När den inte gav mera, svedjade bönderna en ny åker.
De första jordbrukarna?
Vid Alvastra i Östergötland fanns för 4500 år sedan en märklig bondby. Bönderna i byn odlade vete och korn och höll sig med äppelträd. Åkrarna låg vid stranden av ett träsk. Där hade man bränt undan (svedjat) skogen. Sädeskornen krattades ner i den askblandade jorden. När den inte gav mera, svedjade bönderna en ny åker. Kanske måste de småningom flytta till en ny plats.
Svin, kor, får och getter gick på bete i skogen. Där vaktades de av herdar med hundar. För svinen fanns gott om bokollon. Boskapen var viktigare än åkern. Vid denna tid var klimatet så varmt i Syd- och Mellansverige att vindruvor mognade.
I köksavfallet har man funnit ben av många slags djur men även av människor. Bönderna i Alvastra kan ha varit kannibaler! Egentligen är detta inte så märkvärdigt. Våra förfäder var länge kannibaler.
LÄS MER: Människans förhistoria och stenåldern
LÄS MER: Homo sapiens
LÄS MER: Jordbruksrevolutionen
LÄS MER: När människan blev bofast och jordbrukare
LÄS MER: Sveriges stenålder, bronsålder och järnålder
Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till bl.a. Direkt Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår i läroboken Direkt Historia.
Läs mer om
