M

De första kristna i romarriket

De första kristna anhängarna förföljdes runt om i det romerska imperiet. Men kristendomens budskap om ett bättre liv efter döden lockade ändå många fattiga och förtryckta att ansluta sig till den nya religionen.
Bild:

Kristna martyrer förbereder sig att dö inför publiken på Colosseum. Målning av Jean-Leon Gérôme (1824-1924).

De första kristna var fattiga judar, som haft det svårt i livet. Efter döden skulle de likt Jesus komma till himlen. Där skulle de få allt det som de saknat här på jorden.

I de äldsta församlingarna delade man allt lika, vad man ägde och vad man förtjänade. Alla var fattiga, slavar och frigivna, ovana att äga något. Världen skulle ju snart gå under, varför då samla ägodelar. Församlingens ledare kallades biskop och de äldste presbyterer. Därav kommer ordet präst.

I början samlades de kristna hos dem som hade utrymme nog. Under förföljelserna bytte de ständigt mötesplats.

Apostlarna (Jesu lärjungar) spred den kristna läran och grundade församlingar. Paulus var den främste. Från Arabien i öster till Rom i väster reste han outtröttligt. Han led skeppsbrott. Han måste fly undan rättrogna judar. De ville slå ihjäl honom för att han som själv var jude missionerade för kristendomen bland hedningarna.

Under kejsar Neros förföljelse fängslades han och aposteln Petrus. Paulus blev halshuggen. Petrus som inte var romersk medborgare korsfästes cirka år 64 e.Kr.

I Colosseum och på andra arenor slets de kristna sönder av vilda djur. Landskap byggdes upp med hålor, där de kristna kunde gömma sig. Åskådarna slog vad om vem som kunde klara sig längst. Många kristna visade stort dödsförakt. Att dö som martyr var ju säkraste sättet att nå paradiset.

Svårast var 200-talet e.Kr. Propagandan mot de kristna blev hätsk. Folkmassor eggades att jaga dem på gatorna. Kejsar Decius påbjöd år 250, att alla som inte offrade till gudarna i templen skulle avrättas. Tusentals kristna dödades, innan Decius stupade i ett krig.

År 313 gav kejsar Konstantin den store kristendomen samma ställning som andra religioner i riket. Då var kanske 15 procent av invånarna kristna. År 391 förklarade kejsar Theodosius kristendomen för statsreligion. Hedniska seder och bruk förbjöds, bland andra de olympiska spelen. Nu började de kristna t.o.m. förfölja andra religioner.

Uppgifter och frågor

  1. Varför anslöt sig många fattiga till kristendomen?
     
  2. Varför var det till en början farligt att vara kristen i romarriket?
     
  3. När inträffade kristendomens stora genombrott tycker du? Motivera.

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare

Publicerad: 19 april 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016